Halv-tid

Nu är det exakt tolv timmar kvar tills mitt plan lyfter. Jag har haft två fina dagar i bagarmossen med svensk skog, badat, grillat, chillat och umgåtts. Det har varit varmt och fint väder och jag blev nervös ett tag förut idag och hade himla svårt att somna utan Oliver i natt, vilket nog var för att jag vet att han inte kommer vara där när jag vaknar, på väldigt länge.

Kom på nu också att jag har glömt att berätta om mitt resesällskap! Alla kanske trodde att jag gör denhär helt galna resan själv, men så är inte fallet. När jag var liten träffade jag Älin, en ganska lugn tjej som ser trött och ganska bedrövad ut most of the time. Hon har hängt med mig faktiskt överallt och är en brun liten kanin. Jag packade nyss klart (igen) men fick inte igen väskorna fastän jag tagit ut några av the previous contents, inte förrän jag tagit ut lilla Älin gick väskan ihop nästan av sig själv. Sur som vanligt sa hon ingenting men jag fattade hinten & nu hon väl sitta i handbagaget då.

Klockan är som sagt 23 och jag tänkte gå upp och sova min sista natt i Sverige på obestämd tid. Åker i kjolen från myrorna som Alice sydde in, en svart tunika (instoppad i kjolen ofc) samt den svarta kavajen. Hoppas att det räknas som "Smart cashual" Håll tummarna för att jag får internet direkt när jag flyttar in!
p.s
fick en skön stor bambu-sjal av Annika som ska skydda mig mot heta ökendagar & svala öken-kvällar. Kung. d.s
godnatt, puss

On The Go

Tjugofjärde juni. Jag har packat bort allt och sagt hejdå till alla sweethearts nu. Känns såklart pirrigt men jag är för trött av de senaste intensiva dygnen för att vara nervös. Det kommer väl imorgon antar jag. Jag känner mig mest grön och helt öppen för att lära mig allt från början och det känns verkligen som ett helt nytt kapitel i mitt liv vilket det är. Jag är väldigt nyfiken för hur jag som person kommer att ändra mig, mest för att det kommer att vara på så många bra sätt antagligen. Over and out for now, jag är för trött.

puss

Kapitel Ett - Resfeber & Separationsångest

Insåg att jag behövde skapa en ny resblogg för att återberatta nya sagor så smidigt som möjligt. I´m gonna fill you in inför kommande nya äventyr;

Hej,

jag heter Mina, jag är tjugo år och bor i Sundsvall i Sverige. Jag bor mitt i stan i ett gammalt slitet kollektiv med tre personer som betyder väldigt mycket för mig. Jag jobbar som bartender på en pub några hundra meter bort. Min mamma och mina tre småsyskon, min mormor & morfar och en moster jag har bor i samma stad som jag och jag trivs här. Jag har växt upp i denhär staden och alltid kommit tillbaka hit när jag har varit på äventyr.

Äventyr.

Det är natten mot onsdagen den 16:e juni just nu, jag ligger i min säng, i mitt rum, hos min mormor & morfar. Jag kan inte sova för trots att både mormor och morfar bara ligger en våning upp, jag hör dom snarka som att dom var i samma rum, så saknar jag dom så att jag blir alldeles liten. Om tio dygn kliver jag på ett plan som tar mig till Doha i Qatar där jag ska bo f.r.o.m nu.

Jag har fått (fått får det att låta som en present men, jag har kämpat & förtjänat efter en massa jävla om och men) mitt, way-back-"när-jag-blir-stor-ska-jag-bli"- drömjobb som flygvärdinna. Men inte bara det utan för ett så fantastiskt prestigefyllt flygbolag som Qatar Airways. Det är helt sjukt bra och underbart. Jag är jätteglad och jätte-excited, fylld av fantastisk förväntan inför jobbet, kulturupplevelsen, stolt över mig själv och väldigt peppad men samtidigt så har jag nog aldrig varit såhär nervös i mitt liv.

Lördagmorgon, den tjugosjätte juni boardar jag för att landa på Doha international Aiport samma lördag-kväll och lite drygt ett dygn senare börjar min intensiva utbildning.

Spänd, glad, lättad, nervös, nyfiken, rädd, nöjd, orolig, vemodig & aningslös.