Kapitel Ett - Resfeber & Separationsångest

Insåg att jag behövde skapa en ny resblogg för att återberatta nya sagor så smidigt som möjligt. I´m gonna fill you in inför kommande nya äventyr;

Hej,

jag heter Mina, jag är tjugo år och bor i Sundsvall i Sverige. Jag bor mitt i stan i ett gammalt slitet kollektiv med tre personer som betyder väldigt mycket för mig. Jag jobbar som bartender på en pub några hundra meter bort. Min mamma och mina tre småsyskon, min mormor & morfar och en moster jag har bor i samma stad som jag och jag trivs här. Jag har växt upp i denhär staden och alltid kommit tillbaka hit när jag har varit på äventyr.

Äventyr.

Det är natten mot onsdagen den 16:e juni just nu, jag ligger i min säng, i mitt rum, hos min mormor & morfar. Jag kan inte sova för trots att både mormor och morfar bara ligger en våning upp, jag hör dom snarka som att dom var i samma rum, så saknar jag dom så att jag blir alldeles liten. Om tio dygn kliver jag på ett plan som tar mig till Doha i Qatar där jag ska bo f.r.o.m nu.

Jag har fått (fått får det att låta som en present men, jag har kämpat & förtjänat efter en massa jävla om och men) mitt, way-back-"när-jag-blir-stor-ska-jag-bli"- drömjobb som flygvärdinna. Men inte bara det utan för ett så fantastiskt prestigefyllt flygbolag som Qatar Airways. Det är helt sjukt bra och underbart. Jag är jätteglad och jätte-excited, fylld av fantastisk förväntan inför jobbet, kulturupplevelsen, stolt över mig själv och väldigt peppad men samtidigt så har jag nog aldrig varit såhär nervös i mitt liv.

Lördagmorgon, den tjugosjätte juni boardar jag för att landa på Doha international Aiport samma lördag-kväll och lite drygt ett dygn senare börjar min intensiva utbildning.

Spänd, glad, lättad, nervös, nyfiken, rädd, nöjd, orolig, vemodig & aningslös.