Eid Mubarak!

För att hålla någon balans i mitt sköna liv har jag lämnat mitt eget rum stökigt medans jag lämnade resten av lägenheten i perfekt nästan-kliniskt skick. (inbillning & bortförklaring)

Efter den fantastiska singel och senare dubbelmatchen igår, åh det var så bra, så åkte jag och Noddis på hemma-ryss-fest och socialiserde oss. Innan tennisen förresten så åkte jag med Liban för att ta en kaffe men hamnade på kroatisk barbeque och som den hobby-muslim jag är för tillfället tog jag just, tillfället, i akt och firade Eid. VÄLDIGT TREVLIGT och härligt med llite extra nationaliteter i denna internationella lilla okända metropol till stad.

Somnade i över tolv timmar och klev upp och städade hurtigt och åt både tårta och pannkakor som Adelija gjorde till mig innan Liban pllockade upp mig och vi åkte till Villagio och ofrivilligt avpeppades inför Brasilien vs Argentinas vänskapsmatch och bestämde oss för att inte delta. Istället mötte vi upp Natasha och vi shoppade lite tillskott till garderoberna. Köpte också en gammal nostalgisk bok "Le petit Prince" som jag ska spara till en kväll i behov av godnattsaga. På den nämnda ryssfesten höll jag mestadels konversation på franska och efter att ha agerat språkrör i algeriet har jag återigen fått för mig att uppdatera mitt fattiga ordförråd samtidigt som jag faktiskt plockar upp arabiskan (Tack vara Liban tror jag).

Känner mig lite kluven inför mina närmare sex framtida timmar i sundsvall om nio dagar efterosm jag för tillfället trivs så himla bra här. Jag hoppas att jag inte hamnar offbounce och lägtar hem igen. Det är som att jag byggt upp en lite bubbla av pepp och motivation och jag vill inte att den ska spricka för att jag inser att det kanske är på låtsas eller så. Men det bestämmar jag väl själv, vad som är viktigt och riktigt för mig? Jag vet inte vi får se. Tror också att det komme rvara ett väldigt känslomässigt dygn men som tur är kommer jag ha en litet backupp-trupp väntandes hemma i Doha redo att fira mig på piano-bar samma sekund som jag kliver ur uniformen. Vi får se vi får se.
Nu blev jag panik-sömnig och måste direkt sova inför min nästan tio timmar långa flight till Jakarta om ett dygn. I love my job.


p.s
Precis när jag trodde at jag inte kunde bli gladare så har Hanna skickat fyra fina bilder på Isse, ååh! Godnatt!
d.s