Klockan tickar, det är nu någon dag i veckan och jag skulle precis gå och lägga mig, hade i princip gjort det när jag liggandes med laptopen på magen istället spurtade till Cafe Beanery med Danilo för en trevlig och solig salads-lunch. Väldigt värt att smita från minminimumrest speciellt då min swiper var trasig och inte registrerade varken ut eller ingång. Befinner mig i något mittimellantillstånd och tror faktiskt att jag skulle kunna somna en stund om jag inte koncentrerar mig så mycket.


Har tre nyutlästa böcker och vill starkt tipsa om iallafall en!;

Hundraåringen som klev ut ur fönstret och försvann är spännande från sida nummer ett och förtsätter att vara en god bok,boken ut. Omni ser den, köp den och läs den. En fröjd för fantasin, ögat och sinnet.

tvån är TandooriÄlgen som mest nog var rolig eftersom den ligger komiskt lägligt till i min hjärna. Dock var det ingen riktigt fart i den. Läsvärd dock.

Trean är en nyutkommen Paasilinna som innehåller på tok förmycket tekniska detaljer (Fabrikör Liljeroos Luftskepp)och blir tradig och okoncentrerad, eller alltså, jag blir det. Dock funkar den som ströläsning eftersom min favvis-finne som alltid formulerar sig så himla fint.

Bara Achmedabad kvar sedan blir det off-dagar vilket betyder att jag kommer (att kunna) sova som en liten bebis om inte Mattias ringer och väcker mig :3

tajjan

Är alldeles överdoserad av India och känner mig därav helt tom på känslor. Utom tacksamhet och något utmattat lycklig att vara ensam hemma i min säng i mitt rum som inte ligger där. Det har verkligen varit för mycket på en gång speciellt eftersom jag var på en tolvtimmars roadtrip från Delhi till Agra igår efter att knappt sovit efter min passout i Kozhikode.
Fick fyra hjärtattacker i trafiken & ångest efter ångest efter varje område, varje tiggande gråtande barn och varje fruktansvärd försäljare som inte visste att hålla avstånd mot skrikande nej. Har bara en Ahmedabad kvar denhär månaden men jag vet inte om Sudan tex känns så mycket bättre.

Det fredags-vrålas något fasligt ur minareten och jag får väl slänga iväg en önske-bön angående februari-rostern. Vad som helst i Europa kommer pressa en glädjetår ur ögat. If worse comes o worse har jag åtminstone boening-träning så att jag kan veckla ut vingarna åt lite längre och trevligare håll. Jag är lite sugen på sydafrika.

Kom precis hem och skrubbade ren mig själv från inbillning & kommer förhoppningsvis däcka i minst fyra timmar innan jag ska till Iran med min nya rumänska vän. Go go go. Kommer tillbaka imorgonbitti för att packa om till sista indiska rycket på obestämd och förhoppningsvis iallafall ett litet tag.

Over and out, nu ska jag slumra till Cornelisfilmen, hoppas att jag somnar innan den kommer igång ens :)

kohzicuuud

Ja. Sov i nästan en timme och håret hann knappt torka innan jag hörde att Isabela klivit upp och blev alldeles för pigg jag med. Vi babblade i två timmar innan vi nästan svälte ihjäl, beställde hem mat (riktig mat inte pizza) för kylen var tom då nämnda sambo ätit upp min mat. Lika bra så att den inte blev gammal tyckte båda. Såg Borat och skrattde hjärtligt innan jag blev sömnig och stressad när jag insåg att jag knapp sovit alls och min väckarklocka redan ringde. Försökte desperat att lägga mig igen men lyckades bara somna i fem minuter till slut. Blev bokstavligt talat dragen ur sängen till fyra-snåret-bönen som vrålade utanför fönstret. Bad till allah om ingen annan medans jag fixade frillan att jag skulle få sova en timme till och vips plingade det till i telefonen där det meddelades att abu-dhabi försvunnit ur min abudhabi-calicutt.
Ingen behöver egentligen en abudhabi och jag gick bums och lade mig i nästan tre timmar.

Ett dygn efter att jag plockat upp min semester resväska i Doha stog jag vid ett annat rullband i ett annat land och väntade. Nu en timme senare har jag dragit för gardinerna och bäddat ner mig i mitt rum och ska se en film, sova, läsa min bok (ny paasilinna!!), äta lite nudlar, se en till film och sova tills imorgon. Dissade mitt trevliga crews gemensamma frukost-förslag efter att jag mötte Danilo i planet som varit här & på lokala sjukhuset med dropp efter matförgiftning i två dygn. Det var jättefint väder utanför fönstret.
Ciao.

la vacatione

Måndag, åtta på morgonen. Äntligen i min vanliga ordning får jag gå och lägga mig nu. Timmarna mellan sju och tre är dom bästa att slumra sig igenom. Jag laddat maskinen med första tvätten, hängt in lite grejer i garderoben, tömt min trolley och tagit ett bad i mitt badkar. Vårt badkar.

Har då precis kommit hem från min första semester! Min och mattias återkomst till Sydney. Sol, olika stränder varje dag, 7$-steaks, tight-ass-tuesdays, korta kjolar & linnen med smala band, vackra människor & långa nätter. Vi hade planerat i ja, ett halvår att åka och fick t.o.m kämpa för att få till samma dagar. Kvällen innan vi åkte blev jag sjuk. När vi kom fram blev jag sjukare.

Eatusiasmen höll i sig över att vara framme dock så vi skyndade oss till Cogee, strand nummer ett. Spenderade timmar i strålande sol (med solfaktor 55 och en lång klänning på mig) fast jag började få utslag över både benen och armarna (och lyckades få en alldeles fruktansvärd solbränna mitt defens till trots). Tappade sedan all ebergi och det tog nästan tre dagar innan jag kunde släpa mig upp ur liggande ställning och ta mig till den dyra doktorn, få reda på att det var en allergisk reaktion mot något, och vidare betala mer dyr medicin. Efter att ha blivit ännu sjukare i några dagar blev jag frisk, dagen innan jag skulle åka hem. Det blev ingen mer strand utom när Mattias & Scott tvingade med mig till en av dom finaste stränderna jag sett men så fort vi kom fram började jag att grina som en liten unge av utmattning & hopplöshet. Det enda jag längtade efter var att vara ensam i ett kallt mörkt rum inomhus. Nu är jag äntligen det, hemma i lilla Doha. Nu vill jag ioförsig vara tillbaka på stranden för nu är jag frisk men istället ska jag sova för att vakna till en double-sector slut-destination Calicut.

Fint att hälsa på i min favoritstad dock, allt kan ju inte alltid bli som man vill så det blev varken kjolar eller linnen utan jag höll mitt mode rätt halal med stor solhatt á la Gaga och långärmat. Inte så långa nätter eftersom energin inte fanns & ingen 7$-steak för ekonomin är plötsligt stark igen och dom hade förvandlats till 17$-steaks. Annars var allt som vanligt. Lite nya väggmålningar i området och såklart helt ny personal på mitt gamla jobb. Antagligen set number femton. Blev erbjuden mitt gamla jobb tillbaka när jag stannade förbi på en kindpuss. Nej tack. Bästa kvällen var när jag och mattias klädde upp oss och gick till operahuset för en dos kultur (skulle vidare ut i vår uppklädnad men somnade hemma i soffan efter att vi råkat slå på six feet under). Och vi promenerade flera kilometer om dagen, även om det inte gick så snabbt. Och jag fick flera dagar & kvällar med Alley som jag har längtat ihjäl mig efter. Men så. Nu är det slut på veckan av semester och jag måste sova! Work work work.

Hemstaden.
Hem från fristaden. Sundsvall.

I onsdagsmorse gick jag och lade mig alldeles för sent bara för att som alltid bli väckt av Mattias och släpad på lunch ett par timmar senare. Använde luckan i min minimum-rest för att äta en stek med honom & Marton på applebys och planerade att åka och stor-handla på Carrefour dagen efter, den näst sista dagen 2010.
Insåg, igen att jag hade tre helt lediga dygn och Marton övertalade mig att åka hem vilket jag skeptiskt övervägt några dagar innan men beslutat varit onödigt då jag vill ha hela lönen på semestern, behöver sova & hade lovat isabela att fira nyår med henne i någon slags sympati-rest som jag egentligen inte hade. Dock hann jag knappt tänka pros & cons innan jag hade både exit-permit och biljetter tur & retur Stockholm. Packade klurigt ombyte och åkte iväg till Pewshava, Pakistan.
22 timmar senare, 36 timmar sömnlösa timmar & ett gäng koppar kaffe efter mitt wakeup-call, låg jag i bergeforsen och kollade på Lilla Sjöjungfrun med min syster. Vaknade på förmiddagen, åkte en halv mil längdskidor och åt tacos-lunch med mormor, morfar, brorsorna syrran & mamma innan jag packade mina väskor och åkte in till stan. Hann med en milkshake på McDonalds med Gustaf innan hans tåg till Stockholm gick och dumpade resväskorna på min gamla chefs kontor och pussades och kramades med mina favorit-nyårs-jobbande gamla arbetskamrater.

Efter att ha bytt om lånandes Alice garderob & ett glas champagne med favvis-chefen mötte jag Mange & Johan Skog på avenyn där vi lyckades få ett bord och slukade en trerätters, skålade champagne, husets röda & några öl. Joggade med in på memento för en snabb skål sedan tillbaka till Alice & Victor innan vi i samlad trupp utrustade med cigarrer gick mot hamnen.
Blev tyvärr naiv & romantisk som det brukar bli och trodde att jag skulle hitta Oliver i vimlet men hamnade omkull ensam i snön på tolvslaget. Besviken och genomblöt återvände jag genom bakvägen till jobbet och myste igen med mina bästa kockar, greker och hovmästare innan jag fick för mig att halka vidare till en fest jag lovat att gå på.

Drack en kopp te och kände mig alldles onödigt tjurig och ensam fast jag verkligen inte var ensam. Kan ha varit lite övertrötthet plus inbillad övergivenhet som låg bakom det. Men kvällen slutade äntligen, och tyvärr med årets första Oliver-bråk. Jag ska se till att det blir det sista.
Lyckades sova några timmar innan jag äntligen träffade Hanna & fina Isse, handlade chips & dip och somnade på golvet framför film med alice & victor, packade väskorna igen och rusade till tågstationen för en bite-line-avskedsmiddag och nu ska jag bara byta tåg i Gävle, vänta på flyget till Frankfurt, byta till Doha och sedan, imorgonkväll, om lite drygt tjugo timmar ska jag, insallah, vara hemma i Bin Mahmoud 8 igen.

Ska ta mig i kragen och fira Libans födelsedag och sedan göra min sista flight innan semestern. Om jag inte hade varit tvungen att åka till Bangalore hade jag kunnat vara hemma i en vecka.
Over & out. Är strax i söderhamn och ska powernappa innan det är dags att hoppa av.