Måndag, åtta på morgonen. Äntligen i min vanliga ordning får jag gå och lägga mig nu. Timmarna mellan sju och tre är dom bästa att slumra sig igenom. Jag laddat maskinen med första tvätten, hängt in lite grejer i garderoben, tömt min trolley och tagit ett bad i mitt badkar. Vårt badkar.
Har då precis kommit hem från min första semester! Min och mattias återkomst till Sydney. Sol, olika stränder varje dag, 7$-steaks, tight-ass-tuesdays, korta kjolar & linnen med smala band, vackra människor & långa nätter. Vi hade planerat i ja, ett halvår att åka och fick t.o.m kämpa för att få till samma dagar. Kvällen innan vi åkte blev jag sjuk. När vi kom fram blev jag sjukare.
Eatusiasmen höll i sig över att vara framme dock så vi skyndade oss till Cogee, strand nummer ett. Spenderade timmar i strålande sol (med solfaktor 55 och en lång klänning på mig) fast jag började få utslag över både benen och armarna (och lyckades få en alldeles fruktansvärd solbränna mitt defens till trots). Tappade sedan all ebergi och det tog nästan tre dagar innan jag kunde släpa mig upp ur liggande ställning och ta mig till den dyra doktorn, få reda på att det var en allergisk reaktion mot något, och vidare betala mer dyr medicin. Efter att ha blivit ännu sjukare i några dagar blev jag frisk, dagen innan jag skulle åka hem. Det blev ingen mer strand utom när Mattias & Scott tvingade med mig till en av dom finaste stränderna jag sett men så fort vi kom fram började jag att grina som en liten unge av utmattning & hopplöshet. Det enda jag längtade efter var att vara ensam i ett kallt mörkt rum inomhus. Nu är jag äntligen det, hemma i lilla Doha. Nu vill jag ioförsig vara tillbaka på stranden för nu är jag frisk men istället ska jag sova för att vakna till en double-sector slut-destination Calicut.
Fint att hälsa på i min favoritstad dock, allt kan ju inte alltid bli som man vill så det blev varken kjolar eller linnen utan jag höll mitt mode rätt halal med stor solhatt á la Gaga och långärmat. Inte så långa nätter eftersom energin inte fanns & ingen 7$-steak för ekonomin är plötsligt stark igen och dom hade förvandlats till 17$-steaks. Annars var allt som vanligt. Lite nya väggmålningar i området och såklart helt ny personal på mitt gamla jobb. Antagligen set number femton. Blev erbjuden mitt gamla jobb tillbaka när jag stannade förbi på en kindpuss. Nej tack. Bästa kvällen var när jag och mattias klädde upp oss och gick till operahuset för en dos kultur (skulle vidare ut i vår uppklädnad men somnade hemma i soffan efter att vi råkat slå på six feet under). Och vi promenerade flera kilometer om dagen, även om det inte gick så snabbt. Och jag fick flera dagar & kvällar med Alley som jag har längtat ihjäl mig efter. Men så. Nu är det slut på veckan av semester och jag måste sova! Work work work.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar