Ett år i söndags. På något sätt lyckades jag hamna som passagerare på samma flight, samma veckodag, samma datum som då. När jag flög från Stockholm till Doha.
Istället för nervös och förväntansfull var jag trött och fundersam och istället för att vara vilse och förundrad under landningen och genom flygplatsen suckade jag mig genom customs och tog en taxi raka vägen hem. Hem till samma byggnad, genom samma hiss till samma våning men istället till ett tomt rum där jag kände mig orolig och ensam så kom jag hem till Bella som lagade mat som vi åt innan jag somnade och hon åkte till Paris igen.
Nu kommer jag från en sommardag i Dannmark och ligger i mitt väldigt stökiga rum, helt slut. Har på mig en blå kaftan som min mamma köpte till mig på souqen. Har standby imorgon och hoppas verkligen att jag inte blir dragen. Har två dagar off och fast jag hela våren har köpt biljetter och skaffat exitpermit redan vid dethär laget så ska jag stanna i Doha. Jag orkar inte. Och jag måste fixa lite med grejer.
Framförallt måste jag sova. Mest kommer jag nog ligga i badkaret, lyssna på Adele & dagdrömma om livet. Sen blir det en Stockholm, äntligen.
godnatt sålänge!
onsdag 29 juni 2011
söndag 19 juni 2011
mittimellan
Idag har jag köpt något fint.
Fint på sättet att jag inte kunnat köpa samma sak för samma tillfälle en helt vanlig månad om det inte var för att det var så att jag försöker sova i mitt rum, i min fyra med kök & två badrum, där min resväska ligger halvpackad för en utekväll på gayklubb med Adel (han är navigator, obviously) och med min tokiga brasilianska sambo sovande i soffan. En annan sömnlös natt i en del av mitt liv där min tid susar runt i olika takter varje minut. Fint på det sättet att det representerar något för mig själv.
Jag hade precis en sån downer-flight och det tog två deppiga dagar innan jag tog mig i kragen och kunde köpa nya hembiljetter till mig själv & en fin födelsedagspresent till min fina mamma. Karen Millen klänningen jag hittade i Zürich i förrgår får vänta till nästa vecka, nästa löning. Verkligen en värdslig sak. Jag har bestämt att kapitlet börjar ta slut, kan inte komma som en överraskning för nån, och därmed också bestämt mig för att blåsa på vardagen med energin som jag vet finns där någonstans. Jag ska försöka uppskatta allla highlights, och det är många, och inte fästa så stor vikt vid allt det övertagande tråkiga och nerdragande. Det positiva energislukandet och tyngden i kroppen.
Pratade nyss med Nohad, hon är i Norge och ska börja sitt första pass som flygis för norwegian imorgon. Spännande, för mig också för det skulle kunna vara ett håll. Det finns som sagt många. Nu har jag bara en snabb tyskland följt av en dags doublesectors sen ska jag hem igen. Fyra dagar som kommer kännas som två korta men jag har tur som har dom.
En timmes skvallrande med nodden på arlanda som landar samtidigt som jag, sedan hämtar mamma mig på midlanda och jag ska träffa inte bara henne och ungarna utan också mattias en sista gång innan han drar ut på äventyr igen. Sedan mer än ett dygn med oliver i sommaren.
Tänker inte vara ledsen när jag sitter på planet mot doha igen utan peppa för semesterplanering och trösta mig med att det inte är långt kvar nu. Det känns som att allt snart kommer att börja, så som man kan känna av att det är en viktig tid. Jag känner mig avslappnad och tror att jag kommer att lyckas somna med alla funderingar i huvudet.
Jag har tur som har så mycket. Och så många. Snart kommer jag att ha mer tid också.
<3 God natt.
Fint på sättet att jag inte kunnat köpa samma sak för samma tillfälle en helt vanlig månad om det inte var för att det var så att jag försöker sova i mitt rum, i min fyra med kök & två badrum, där min resväska ligger halvpackad för en utekväll på gayklubb med Adel (han är navigator, obviously) och med min tokiga brasilianska sambo sovande i soffan. En annan sömnlös natt i en del av mitt liv där min tid susar runt i olika takter varje minut. Fint på det sättet att det representerar något för mig själv.
Jag hade precis en sån downer-flight och det tog två deppiga dagar innan jag tog mig i kragen och kunde köpa nya hembiljetter till mig själv & en fin födelsedagspresent till min fina mamma. Karen Millen klänningen jag hittade i Zürich i förrgår får vänta till nästa vecka, nästa löning. Verkligen en värdslig sak. Jag har bestämt att kapitlet börjar ta slut, kan inte komma som en överraskning för nån, och därmed också bestämt mig för att blåsa på vardagen med energin som jag vet finns där någonstans. Jag ska försöka uppskatta allla highlights, och det är många, och inte fästa så stor vikt vid allt det övertagande tråkiga och nerdragande. Det positiva energislukandet och tyngden i kroppen.
Pratade nyss med Nohad, hon är i Norge och ska börja sitt första pass som flygis för norwegian imorgon. Spännande, för mig också för det skulle kunna vara ett håll. Det finns som sagt många. Nu har jag bara en snabb tyskland följt av en dags doublesectors sen ska jag hem igen. Fyra dagar som kommer kännas som två korta men jag har tur som har dom.
En timmes skvallrande med nodden på arlanda som landar samtidigt som jag, sedan hämtar mamma mig på midlanda och jag ska träffa inte bara henne och ungarna utan också mattias en sista gång innan han drar ut på äventyr igen. Sedan mer än ett dygn med oliver i sommaren.
Tänker inte vara ledsen när jag sitter på planet mot doha igen utan peppa för semesterplanering och trösta mig med att det inte är långt kvar nu. Det känns som att allt snart kommer att börja, så som man kan känna av att det är en viktig tid. Jag känner mig avslappnad och tror att jag kommer att lyckas somna med alla funderingar i huvudet.
Jag har tur som har så mycket. Och så många. Snart kommer jag att ha mer tid också.
<3 God natt.
lördag 11 juni 2011
MEL
Det ar en disig junimorgon i Melbourne och klockan ar strax efter sju pa morgonen. "Vinter". Jag ater frukost (pannkakor med smorkram & sirap, bacon, potatisbullar, rostade mackor med skinka & salami, olika ostar, kiwi, ananas, vattenmelon, flera koppar kaffe, jordugbbar, muffins) nagot jag har tankt borja gora mer frekvent. Hello, om jag bor pa hotell tva ganger i veckan finns det ju ingen anledning att inte ata lyxfrukost.
I vilket fall, jag satt nyvaken och betraktade manniskorna som gick forbi fonstret sa insag jag nagot trevligt. Jag ar inte osams med vintern langre. Sista aret pa gymnasiet kommer jag ihag att jag morrade att jag ALDRIG mer ska spendera en vinter dar det faktiskt ar vinter, men here it goes. Jag sager det:
Hellre trettio grader minus an femto grader plus, hellre vinterjackor och frusna fingrar an flamtande och svettig yrsel. Hellre en kopp te vid ett element an 2 lite vatten under en otillracklig AC. Hellre en dag i slalombacken an en dag vid stranden t.o.m, jag kan fortsatta hur lange som helst. Det ar inte sa att jag vantar & langtar efter att uppleva kyla nasta gang men jag tanker ta emot den som den ar. Haha.
Efter att ha smalt min massiva frukost till ett simpsons-maraton och mitt dagliga badkarsbad sa tog jag mig en promenad i den sa himla friska luften. Blev alldeles upprymd av att ga i parken och bara strosa runt manniskorna i min randiga kavaj och hoga klackar utan att kanna mig stirrad pa. Ville genast flytta tillbaka till Australien.
Eller egentligen vilket vanligt land som helst dar man kan fa vara.
Alldeles efter att jag leende kollade pa gatskylten och sa till mig sjalv "Ja, har star jag pa Flinder Street en fin & solig dag i Australien" och tyckte att livet var gott sa kande jag direkt att "Ja, har star jag pa Flinder street. jag vet inte vart nagot ligger, har ingen att fraga och har inte tid att lara kanna gatan eller att gora en enda grej av alla saker jag kanner for att gora just nu". Dessutom skulle jag inte fa gora nagot av allt jag hade lust att gora heller. Sa jag satte mig vid vattnet och dinglade med benen.
Tankte mig att min tid inte var lanad som den ju ar, att jag skulle vara dar i mer an 6 timmar till och latsades att jag gjorde upp en plan for helgen. Om det hade varit riktiga livet (normala livet) sa hade jag sakert bara suttit dar for att vanta pa nagon. Nu gick jag efter tio minuter tillbaka till hotellet, stannade bara for att kopa tandkram for det glomde jag att packa och struntade i att kopa en jattegulllig handvaska som jag hittade. Vet inte hur mycket dollarn ligger pa nu men den kostade ungefar lika mycket som en flygbiljett Stockholm-Sundsvall, och om jag lyckas ta mig till Stockholm imorgon vill jag hellre lagga mina kronor pa en san.
Ni hor ju hur gnallig jag later. All pepp till semestern (42 dagar kvar) sen sa maste vi hitta en plan till mig. Det ar dags. Om fem timmar har jag typ femton timmar jobb framfor mig sedan ca en halvtimme pa mig att ta mig till checkIN mot Stockholm. Hall tummarna for jag behover nagra timmar hemma just nu! Ungarnas skolavslutning, middag hos mormor, en lang Oliver-kram osv.
puss
I vilket fall, jag satt nyvaken och betraktade manniskorna som gick forbi fonstret sa insag jag nagot trevligt. Jag ar inte osams med vintern langre. Sista aret pa gymnasiet kommer jag ihag att jag morrade att jag ALDRIG mer ska spendera en vinter dar det faktiskt ar vinter, men here it goes. Jag sager det:
Hellre trettio grader minus an femto grader plus, hellre vinterjackor och frusna fingrar an flamtande och svettig yrsel. Hellre en kopp te vid ett element an 2 lite vatten under en otillracklig AC. Hellre en dag i slalombacken an en dag vid stranden t.o.m, jag kan fortsatta hur lange som helst. Det ar inte sa att jag vantar & langtar efter att uppleva kyla nasta gang men jag tanker ta emot den som den ar. Haha.
Efter att ha smalt min massiva frukost till ett simpsons-maraton och mitt dagliga badkarsbad sa tog jag mig en promenad i den sa himla friska luften. Blev alldeles upprymd av att ga i parken och bara strosa runt manniskorna i min randiga kavaj och hoga klackar utan att kanna mig stirrad pa. Ville genast flytta tillbaka till Australien.
Eller egentligen vilket vanligt land som helst dar man kan fa vara.
Alldeles efter att jag leende kollade pa gatskylten och sa till mig sjalv "Ja, har star jag pa Flinder Street en fin & solig dag i Australien" och tyckte att livet var gott sa kande jag direkt att "Ja, har star jag pa Flinder street. jag vet inte vart nagot ligger, har ingen att fraga och har inte tid att lara kanna gatan eller att gora en enda grej av alla saker jag kanner for att gora just nu". Dessutom skulle jag inte fa gora nagot av allt jag hade lust att gora heller. Sa jag satte mig vid vattnet och dinglade med benen.
Tankte mig att min tid inte var lanad som den ju ar, att jag skulle vara dar i mer an 6 timmar till och latsades att jag gjorde upp en plan for helgen. Om det hade varit riktiga livet (normala livet) sa hade jag sakert bara suttit dar for att vanta pa nagon. Nu gick jag efter tio minuter tillbaka till hotellet, stannade bara for att kopa tandkram for det glomde jag att packa och struntade i att kopa en jattegulllig handvaska som jag hittade. Vet inte hur mycket dollarn ligger pa nu men den kostade ungefar lika mycket som en flygbiljett Stockholm-Sundsvall, och om jag lyckas ta mig till Stockholm imorgon vill jag hellre lagga mina kronor pa en san.
Ni hor ju hur gnallig jag later. All pepp till semestern (42 dagar kvar) sen sa maste vi hitta en plan till mig. Det ar dags. Om fem timmar har jag typ femton timmar jobb framfor mig sedan ca en halvtimme pa mig att ta mig till checkIN mot Stockholm. Hall tummarna for jag behover nagra timmar hemma just nu! Ungarnas skolavslutning, middag hos mormor, en lang Oliver-kram osv.
puss
söndag 5 juni 2011
juni, till slut.
Fastnar i en obekväm låtsas-känsla att allt är bra, det börjar bli svårt att balansera. Är det verkligen hela världen att missa hela sommaren för att sedan komma hem på hösten? Inte om man slipper frysa.
Det som väger tyngst är lönen. Det finaste i min tillvaro för tillfället är att jag kan köpa det jag behöver och sen det jag vill ha också och ändå ha en skön slant kvar på kontot i slutet av månaden. Jag menar herregud, jag har ju vant mig vid dyra nylon-strumpbyxor!! Hur ska jag klara mig på en lön som matchar min utbildning?
Samtidigt, hur mycket kostar inte pengar? Jag kan uppenbarligen köpa mig glädje men, hur uttjatat det är låter, inte köpa min lycka. Inte med denhär valutan i vilket fall. Det finns så många håll.
Sitter i en buss i morgonregniga Bangkok och passerar hemlösa (herrelösa?) hundar, tidiga blomkransförsäljare & oöppnade affärer. Varför åker fortfarande svenskar hit denhär tiden på året? Slarvar bort svensk sol.
Eftersom jag dagligen tänker på, och funderar högt på, allt möjligt jag kan ha för mig istället för att vara här kanske det är uppenbart att min uppsägning är ständigt återkommande i mina tankar. Förut skiftade det ju mellan "nej om man skulle ta och vara klar här" till "det här är ju perfekt, det är klart att jag kan stanna minst ett år till" så har det övergått till att allt utom pengarna känns mindre och mindre tilltalande.
Visst njuter jag fortfarande av att strosa på typ Koshan-road och äta äggnudlar eller att åka tuk-tuk genom en asiatisk natt men samtidigt längtar jag då just i den bästa stunden efter att få göra det med någon jag känner och tycker om och att inte vara under konstant tidspress och orolig för att göra något fel med folk jag nödvändigtvis inte har någt alls gemensamt med och som varken vet eller förstår vad jag pratar om.
Hade assesment idag och min kassa terminologi gav mig en tvåa i den kategorin och fyror i dom andra (mellan ett & fyra) men fick iväg några vykort iallafall. Kollade igenom mina papper också och såg att jag varit till sexton olika länder sedan i slutet av april och därmed sexton olika tidzoner, inte så kontisgt att jag är trött ändå, funderar nu på hur jag ska vända till dygnet innan melbourne på fredag, fjorton-timmars flight en väldig massa timmar in i framtiden och sedan tillbaka efter inte ens ett dygn.
Och justja. Jag skulle inte påstå att vi bråkar men det var liksom ett tjafs och ett omoget drag för mycket från min lilla samboendes barnsliga håll häromdan och jag som hatar att vara osams känner ändå inte att jag har energi att lägga mig igen och igen och igen så jag har för tillfället tagit en tyst paus från vårt umgänge. Jag orkar inte vara den överseende, tålmodiga & mognare personen när jag inte gjort något fel och har alldeles för mycket som står på i hjärnan just nu. Hoppas innerligt att jag gör en comeback snart och blir lika himla snäll som jag egentligen är men just nu är livet i lägenheten lite tugnt.
puss puss så länge
p.s
gav med mig tillslut och åkte till den hemska stranden och där fick jag min mobil stulen. Thats it, jag åker inte mer dit år vilket betyder att jag aldrig mer åker dit. Så var det med det. d.s
Det som väger tyngst är lönen. Det finaste i min tillvaro för tillfället är att jag kan köpa det jag behöver och sen det jag vill ha också och ändå ha en skön slant kvar på kontot i slutet av månaden. Jag menar herregud, jag har ju vant mig vid dyra nylon-strumpbyxor!! Hur ska jag klara mig på en lön som matchar min utbildning?
Samtidigt, hur mycket kostar inte pengar? Jag kan uppenbarligen köpa mig glädje men, hur uttjatat det är låter, inte köpa min lycka. Inte med denhär valutan i vilket fall. Det finns så många håll.
Sitter i en buss i morgonregniga Bangkok och passerar hemlösa (herrelösa?) hundar, tidiga blomkransförsäljare & oöppnade affärer. Varför åker fortfarande svenskar hit denhär tiden på året? Slarvar bort svensk sol.
Eftersom jag dagligen tänker på, och funderar högt på, allt möjligt jag kan ha för mig istället för att vara här kanske det är uppenbart att min uppsägning är ständigt återkommande i mina tankar. Förut skiftade det ju mellan "nej om man skulle ta och vara klar här" till "det här är ju perfekt, det är klart att jag kan stanna minst ett år till" så har det övergått till att allt utom pengarna känns mindre och mindre tilltalande.
Visst njuter jag fortfarande av att strosa på typ Koshan-road och äta äggnudlar eller att åka tuk-tuk genom en asiatisk natt men samtidigt längtar jag då just i den bästa stunden efter att få göra det med någon jag känner och tycker om och att inte vara under konstant tidspress och orolig för att göra något fel med folk jag nödvändigtvis inte har någt alls gemensamt med och som varken vet eller förstår vad jag pratar om.
Hade assesment idag och min kassa terminologi gav mig en tvåa i den kategorin och fyror i dom andra (mellan ett & fyra) men fick iväg några vykort iallafall. Kollade igenom mina papper också och såg att jag varit till sexton olika länder sedan i slutet av april och därmed sexton olika tidzoner, inte så kontisgt att jag är trött ändå, funderar nu på hur jag ska vända till dygnet innan melbourne på fredag, fjorton-timmars flight en väldig massa timmar in i framtiden och sedan tillbaka efter inte ens ett dygn.
Och justja. Jag skulle inte påstå att vi bråkar men det var liksom ett tjafs och ett omoget drag för mycket från min lilla samboendes barnsliga håll häromdan och jag som hatar att vara osams känner ändå inte att jag har energi att lägga mig igen och igen och igen så jag har för tillfället tagit en tyst paus från vårt umgänge. Jag orkar inte vara den överseende, tålmodiga & mognare personen när jag inte gjort något fel och har alldeles för mycket som står på i hjärnan just nu. Hoppas innerligt att jag gör en comeback snart och blir lika himla snäll som jag egentligen är men just nu är livet i lägenheten lite tugnt.
puss puss så länge
p.s
gav med mig tillslut och åkte till den hemska stranden och där fick jag min mobil stulen. Thats it, jag åker inte mer dit år vilket betyder att jag aldrig mer åker dit. Så var det med det. d.s
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)