Lost In Translation

Klockan är halv fem på morgonen i Doha. Jag vet inte vad den är här, eller vart jag är riktigt. Sitter två och en halv timme in på min nio och en halv timmes flight till Osaka.

Första gången jag är Japan och jag är lika exalterad som jag var varje layover mitt första halvår, eller, som jag vill minnas att jag var under mitt första halvår iallafall. Haha.

Bara tre av mina passagerare ville äta idag och nu sover dom redan. Den ena skrattar så fort han ser mig och den andra svarar "NO!" på allting, ler & nickar oavsett vad jag frågar och det är den enda engelskan nån av dom kan. Smög mig tillbaka till ekonomi när jag var klar med mitt och dröjde mig kvar där lite för länge. Har lite svårt att vänja mig vid mitt nya super-slappa jobb och saknar mina vilsna små koreanskor lite för mycket. Och att veta vad jag gör, det är liksom avslappnande att få pyssla lite och organisera effektivt utan att koncentrera sig.

Har inte riktigt koll på vad man gör i Osaka, men jag har ett mer än okej crew och lyckades ändå sova ganska mycket innan flighten så borde inte däcka Shanghai-style som jag brukar på far east-sträckor.

När jag kommer tillbaka till Doha har jag en ledig dag sedan augustis enda Stockholm. Ska spela tennis på onsdag (smygträna på tisdag om jag kan) och på torsdag ska jag styra upp någon middag i finaste sommar-Stockholm. Om jag har tur kommer Peter ta sig upp & så ska jag lura med mig Fredrik också. Insallah insallah.

Klurar på vart jag ska spendera min tio-dagars-semester i September också.

Sverige & chilla vs Kroatien med min familj vs Sydney med Mattias..

..vs Island, Hong Kong, Tokyo, New York, Kapstaden, Zanzibar, Goa & Nepal. Hårt liv med 90% rabatt på flygbiljetter men ingen att åka med.

p.s

Flög just över afghanistan nu, så himla fint med bergen, fortsätter över pakistan och det är fantastiskt uppifrån! Wiew from the top är det bästa man kan ha ibland. Världen är vacker. Att sitta och glo i ett boeing-cockpit-fönster är något man får syssla med när man har världens bästa jobb!

d.s

U-lands problem

För tolv dagar sedan, om det kan stämma, låg jag och sprattlade av ångest i en mysig stuga på mysiga Hållö och kunde inte tänka mig något gräsligare och mer orättvist än att jag skulle behöva åka tillbaka till ramadan i mellanöstern och mitt fruktansvärda jobb som jag kände då. Min moster hade precis vigts i kapellet och jag kunde inte ens vara social på bröllopsmiddagen för att jag hade så himla ont överallt och var så sjuk att jag knappt kunde andas ordentligt. Det tog ett konstant snyftande i baksätet i en buss med min familj från Uddevalla till Stockholm tills jag äntligen lugnade mig och somnade på min favorit-madrass i Bagarmossen.

Arlanda var också bra för magen, att få gå före i kön och hitta en bekant att sitta med på ett överfullt plan hjälpte också. Och att få vara sjuk och ifred tre dygn i min grotta till lägenhet medan jag faktiskt började må mycket bättre. Blev också bortskämd och skjutsad fram och tillbaka till sjukhuset, samt tvångsmatad av Johan & Johanna i omgångar. God bless.

Började äntligen jobba i förrgår, äntligen för att jag var så rastlös, men fortfarande nervös efter som jag är grön igen efter min befodran. Det gick iallafall hur bra som helst vilket resulterade i att jag verkligen njöt av att vara i Algeriet, som jag har gett så många chanser och alltid blivit så besviken på. Kom till insikten att mitt jobb är lätt på sina sätt och att det ju inte är så svårt att stå ut med fem-stjärniga hotell, blå himmel och medelhavs-klimat en eftermiddag i juli. Somnade nöjd vid poolen, vaknade och beställde en pizza.
Slog till på ett glas lokalt vin också men både mat och dryck var jätteäckliga och dyra och jag insåg snabbt att min tupplur i solen resulterade i en udda solbränna som lade sig tvärsöver halva anisiktet, halva hasen och hela bröstkorgen. Aj.

Sköt ifrån mig mitt riktigt äckliga vin efter två klunkar och började småprata med en britt som inte heller fick i sig sin pizza. Hade också en socialt efterbliven crew-kille bredvid mig som inte fattade att vi inte hade något som helst att prata om. Mest obekväm tystnad som när man blir malplacerad med någon man aldrig klickar med ute på ett bordshörn på en middag.
Till min räddning kom en ingenjör från paris och frågade om nån ville spela tennis och jag sprang upp och tog på mig mina gympaskor (hade av en hurtig slump slängt ner träningskläder tillsammans med bikini & bok). Har aldrig spelat tennis, vilket han fick ta, men vi körde på i över en timme tills jag slagit bort alla bollar utom en in i diverse buskar och sedan sov jag tio timmar i sträck.

Flighten tillbaka gick också jättebra och jag kände verkligen att jag faktiskt trivs på jobbet fast jag gnäller så mycket. Gnälla är något av kabinpersonalens karaktärsdrag har jag märkt. Det finns alltid något att vara missnöjd med. Helst till överdrift.
Satt och samtalade med en tjej från Manilla, min CS från Maldiverna och en kille från indien. Eller jag var mest tyst. Dom pratade om hur dyrt det vara att gå i skolan när man var liten (kan inte riktigt relatera), om moped-olyckor och traumat som följer när dom sett folk dö i dom (återigen) och halvintressanta saker som diarrén efter gårdagens-iftar (ingen kommentar, eller jo, varför är det något man känner för att ta upp med sina arbetskamrater? Come on!) Presenterade en ordlek som vi fokuserade istället på tills det var dags att bryta fastan. Jag vann :)

När jag landat och signat ut, fortfarande nöjd, sprang jag ikapp min buss där det bara satt en till tjej. "Oh Hi! Mina right??" sa hon glatt och jag kan inte minnas att jag någonsin sett henne förut men så är det jämt. "Did you get home in time for the wedding?" frågade hon och till sist fick jag stå ut med att jag flög med henne till och från jakarta precis innan jag åkte hem, hade pratat ganska mycket med henne men inte har någon aning om vad hon heter eller vem hon är. Konstant amnesia-strike.
Hon var på gnäll-hugget och när jag sa att jag precis kommit från Algeriet (i relativt glad ton) tog hon det som ett klartecken att ösa ur sig sina klagomål.
"- That hotel is PATHETIC! I HATE the floors they´re all made of some sort of plastic and makes this STUPID SOUND when you walk on them. quiich qiich qiich qiich! And the cushions on the bed!! That brownish colour oh my god it makes me sick!!"

Jag sa att vädret varit sjysst, balkongerna är ju fina och det är internet på rummet men till slut fick jag ge med mig och säga att pizzan faktiskt var riktigt äcklig. Och dyr. Och att personalen inte kunde engelska. Whats up with that? Haha, i love it. Alla måste ha sin release.

Klockan är snart 4 på morgonen och jag försöker ställa in mitt dygn till min nattflight till japan på fredag. Ska stänga av min mobil och sova tills jag vaknar sedan ska jag och Jessica åka och handla maskerad-gadgets till på torsdag.
Tänkte gå som Princess Leia men jag testade frillan och det blev mycket töntigare än jag tänkt mig så jag kör eventuellt en Pocahontas. Kul ska det bli iallafall, både att jag och Jessica är lediga två dagar i rad tillsammans och att gå på kalas. Ramadan-uplift.

Godnatt!

p.s Det har varit minst en katt och ätit av maten jag ställde ut! Antingen det eller så tyckte min vakt synd om mig när jag blev så besviken efter att ha kollat statusen på skålen stup i kvarten och har tömt den lite. Ska fylla på imorgon när han inte ser så får vi se om det blir katt-dagis på vår parkering. d,s

Sommaren

Min tredje ramadan i mellanöstern. Har ofrivilligt börjat fasta redan en vecka i förväg. Tillvaron är lugn. Jag har varit sjuk och inte jobbat på tio dagar och fastän det har behövts och jag har sovit lika mycket som jag vanligtvis gör på ett halvår så börjar jag ändå att bli lite rastlös. Har standby imorgon men tror inte att jag blir dragen då jag ska till Algeriet på måndagmorgon. Min första solo-flight i buissness, har glömt allt jag lärde mig när jag kursade men det ska nog inte vara någon fara. Peppar peppar.
Nästan alla i min umgängeskrets är hemma på semester utom några av mina cabincrew men det gör inte så mycket. Det kändes orättvist för någon månad sedan men då det är så himla varmt ute, allt är stängt tills solen går ner och det inte är så många här så finns det inte mycket annat att göra än att ligga i soffan och slöa vilket jag inte gjort tillräckligt denhär våren. Idag sov jag igenom min morgon-standby och min företags-läkar-tid.
Försökte ringa och avboka i efterskott men dom svarade inte och jag ser ingen riktig poäng att gå dit.

Slö-kollade klart säsong 5 30 Rock innan jag tog en taxi till Landmark och mötte Charlotte & Nike. Unnade mig en pedikyr och målade tånaglarna i en blå-färg som inte var speciellt fin men matchar filten i min soffa :) Fick äntligen tag i en blus från mango som dom aldrig haft inne och så fick jag med mig Nike hem på en iftar-pizza, om man vill kalla det så, och en film. Fantastic Mr Fox som helt saknar sensmoral.
Hon åkte precis hem och jag har varit nere och ställt ut skålar med vatten och kattmat till gatukatterna i området, det är lite av ett projekt. Det är så sjukt varmt att jag inte förstår hur dom överlever, antagligen är det inte så många av dom som gör det och framförallt förstår jag inte vart dom hittar vatten. Vi får se imorgon om det är någon av dom som har hittat dit.

Min ´nya´ sambo är inte hemma än. En jättegullig tjej från tunisien. Lite för gullig och förstår kanske 15 % av vad jag säger. Saknar glappet när Bella flyttade ut tills den nya tjejen flyttade in men det funkar bra iallafall, jag sover bättre när det inte är bara jag hemma. Och jag trivs äntligen i min lägenhet, den känns som min och jag har faktiskt aldrig bott lika länge någonstans som i Bin Mahmoud 8.
Igår var jag på kvarters-blomster-affären och handlade krukblommor till mitt rum och två små kaktusar till mina ordningsvakter men dom protesterade när jag försökte dekorera på skrivbordet så dom hamnade också inne hos mig.
Ska på maskerad på torsdag med Nike & Jessica. Tema P. Har ingen aning vad jag ska sno ihop men det ordnar sig nog.
Allt är lugnt, jobba på, sova mer.
puss