För tolv dagar sedan, om det kan stämma, låg jag och sprattlade av ångest i en mysig stuga på mysiga Hållö och kunde inte tänka mig något gräsligare och mer orättvist än att jag skulle behöva åka tillbaka till ramadan i mellanöstern och mitt fruktansvärda jobb som jag kände då. Min moster hade precis vigts i kapellet och jag kunde inte ens vara social på bröllopsmiddagen för att jag hade så himla ont överallt och var så sjuk att jag knappt kunde andas ordentligt. Det tog ett konstant snyftande i baksätet i en buss med min familj från Uddevalla till Stockholm tills jag äntligen lugnade mig och somnade på min favorit-madrass i Bagarmossen.
Arlanda var också bra för magen, att få gå före i kön och hitta en bekant att sitta med på ett överfullt plan hjälpte också. Och att få vara sjuk och ifred tre dygn i min grotta till lägenhet medan jag faktiskt började må mycket bättre. Blev också bortskämd och skjutsad fram och tillbaka till sjukhuset, samt tvångsmatad av Johan & Johanna i omgångar. God bless.
Började äntligen jobba i förrgår, äntligen för att jag var så rastlös, men fortfarande nervös efter som jag är grön igen efter min befodran. Det gick iallafall hur bra som helst vilket resulterade i att jag verkligen njöt av att vara i Algeriet, som jag har gett så många chanser och alltid blivit så besviken på. Kom till insikten att mitt jobb är lätt på sina sätt och att det ju inte är så svårt att stå ut med fem-stjärniga hotell, blå himmel och medelhavs-klimat en eftermiddag i juli. Somnade nöjd vid poolen, vaknade och beställde en pizza.
Slog till på ett glas lokalt vin också men både mat och dryck var jätteäckliga och dyra och jag insåg snabbt att min tupplur i solen resulterade i en udda solbränna som lade sig tvärsöver halva anisiktet, halva hasen och hela bröstkorgen. Aj.
Sköt ifrån mig mitt riktigt äckliga vin efter två klunkar och började småprata med en britt som inte heller fick i sig sin pizza. Hade också en socialt efterbliven crew-kille bredvid mig som inte fattade att vi inte hade något som helst att prata om. Mest obekväm tystnad som när man blir malplacerad med någon man aldrig klickar med ute på ett bordshörn på en middag.
Till min räddning kom en ingenjör från paris och frågade om nån ville spela tennis och jag sprang upp och tog på mig mina gympaskor (hade av en hurtig slump slängt ner träningskläder tillsammans med bikini & bok). Har aldrig spelat tennis, vilket han fick ta, men vi körde på i över en timme tills jag slagit bort alla bollar utom en in i diverse buskar och sedan sov jag tio timmar i sträck.
Flighten tillbaka gick också jättebra och jag kände verkligen att jag faktiskt trivs på jobbet fast jag gnäller så mycket. Gnälla är något av kabinpersonalens karaktärsdrag har jag märkt. Det finns alltid något att vara missnöjd med. Helst till överdrift.
Satt och samtalade med en tjej från Manilla, min CS från Maldiverna och en kille från indien. Eller jag var mest tyst. Dom pratade om hur dyrt det vara att gå i skolan när man var liten (kan inte riktigt relatera), om moped-olyckor och traumat som följer när dom sett folk dö i dom (återigen) och halvintressanta saker som diarrén efter gårdagens-iftar (ingen kommentar, eller jo, varför är det något man känner för att ta upp med sina arbetskamrater? Come on!) Presenterade en ordlek som vi fokuserade istället på tills det var dags att bryta fastan. Jag vann :)
När jag landat och signat ut, fortfarande nöjd, sprang jag ikapp min buss där det bara satt en till tjej. "Oh Hi! Mina right??" sa hon glatt och jag kan inte minnas att jag någonsin sett henne förut men så är det jämt. "Did you get home in time for the wedding?" frågade hon och till sist fick jag stå ut med att jag flög med henne till och från jakarta precis innan jag åkte hem, hade pratat ganska mycket med henne men inte har någon aning om vad hon heter eller vem hon är. Konstant amnesia-strike.
Hon var på gnäll-hugget och när jag sa att jag precis kommit från Algeriet (i relativt glad ton) tog hon det som ett klartecken att ösa ur sig sina klagomål.
"- That hotel is PATHETIC! I HATE the floors they´re all made of some sort of plastic and makes this STUPID SOUND when you walk on them. quiich qiich qiich qiich! And the cushions on the bed!! That brownish colour oh my god it makes me sick!!"
Jag sa att vädret varit sjysst, balkongerna är ju fina och det är internet på rummet men till slut fick jag ge med mig och säga att pizzan faktiskt var riktigt äcklig. Och dyr. Och att personalen inte kunde engelska. Whats up with that? Haha, i love it. Alla måste ha sin release.
Klockan är snart 4 på morgonen och jag försöker ställa in mitt dygn till min nattflight till japan på fredag. Ska stänga av min mobil och sova tills jag vaknar sedan ska jag och Jessica åka och handla maskerad-gadgets till på torsdag.
Tänkte gå som Princess Leia men jag testade frillan och det blev mycket töntigare än jag tänkt mig så jag kör eventuellt en Pocahontas. Kul ska det bli iallafall, både att jag och Jessica är lediga två dagar i rad tillsammans och att gå på kalas. Ramadan-uplift.
Godnatt!
p.s Det har varit minst en katt och ätit av maten jag ställde ut! Antingen det eller så tyckte min vakt synd om mig när jag blev så besviken efter att ha kollat statusen på skålen stup i kvarten och har tömt den lite. Ska fylla på imorgon när han inte ser så får vi se om det blir katt-dagis på vår parkering. d,s
Arlanda var också bra för magen, att få gå före i kön och hitta en bekant att sitta med på ett överfullt plan hjälpte också. Och att få vara sjuk och ifred tre dygn i min grotta till lägenhet medan jag faktiskt började må mycket bättre. Blev också bortskämd och skjutsad fram och tillbaka till sjukhuset, samt tvångsmatad av Johan & Johanna i omgångar. God bless.
Började äntligen jobba i förrgår, äntligen för att jag var så rastlös, men fortfarande nervös efter som jag är grön igen efter min befodran. Det gick iallafall hur bra som helst vilket resulterade i att jag verkligen njöt av att vara i Algeriet, som jag har gett så många chanser och alltid blivit så besviken på. Kom till insikten att mitt jobb är lätt på sina sätt och att det ju inte är så svårt att stå ut med fem-stjärniga hotell, blå himmel och medelhavs-klimat en eftermiddag i juli. Somnade nöjd vid poolen, vaknade och beställde en pizza.
Slog till på ett glas lokalt vin också men både mat och dryck var jätteäckliga och dyra och jag insåg snabbt att min tupplur i solen resulterade i en udda solbränna som lade sig tvärsöver halva anisiktet, halva hasen och hela bröstkorgen. Aj.
Sköt ifrån mig mitt riktigt äckliga vin efter två klunkar och började småprata med en britt som inte heller fick i sig sin pizza. Hade också en socialt efterbliven crew-kille bredvid mig som inte fattade att vi inte hade något som helst att prata om. Mest obekväm tystnad som när man blir malplacerad med någon man aldrig klickar med ute på ett bordshörn på en middag.
Till min räddning kom en ingenjör från paris och frågade om nån ville spela tennis och jag sprang upp och tog på mig mina gympaskor (hade av en hurtig slump slängt ner träningskläder tillsammans med bikini & bok). Har aldrig spelat tennis, vilket han fick ta, men vi körde på i över en timme tills jag slagit bort alla bollar utom en in i diverse buskar och sedan sov jag tio timmar i sträck.
Flighten tillbaka gick också jättebra och jag kände verkligen att jag faktiskt trivs på jobbet fast jag gnäller så mycket. Gnälla är något av kabinpersonalens karaktärsdrag har jag märkt. Det finns alltid något att vara missnöjd med. Helst till överdrift.
Satt och samtalade med en tjej från Manilla, min CS från Maldiverna och en kille från indien. Eller jag var mest tyst. Dom pratade om hur dyrt det vara att gå i skolan när man var liten (kan inte riktigt relatera), om moped-olyckor och traumat som följer när dom sett folk dö i dom (återigen) och halvintressanta saker som diarrén efter gårdagens-iftar (ingen kommentar, eller jo, varför är det något man känner för att ta upp med sina arbetskamrater? Come on!) Presenterade en ordlek som vi fokuserade istället på tills det var dags att bryta fastan. Jag vann :)
När jag landat och signat ut, fortfarande nöjd, sprang jag ikapp min buss där det bara satt en till tjej. "Oh Hi! Mina right??" sa hon glatt och jag kan inte minnas att jag någonsin sett henne förut men så är det jämt. "Did you get home in time for the wedding?" frågade hon och till sist fick jag stå ut med att jag flög med henne till och från jakarta precis innan jag åkte hem, hade pratat ganska mycket med henne men inte har någon aning om vad hon heter eller vem hon är. Konstant amnesia-strike.
Hon var på gnäll-hugget och när jag sa att jag precis kommit från Algeriet (i relativt glad ton) tog hon det som ett klartecken att ösa ur sig sina klagomål.
"- That hotel is PATHETIC! I HATE the floors they´re all made of some sort of plastic and makes this STUPID SOUND when you walk on them. quiich qiich qiich qiich! And the cushions on the bed!! That brownish colour oh my god it makes me sick!!"
Jag sa att vädret varit sjysst, balkongerna är ju fina och det är internet på rummet men till slut fick jag ge med mig och säga att pizzan faktiskt var riktigt äcklig. Och dyr. Och att personalen inte kunde engelska. Whats up with that? Haha, i love it. Alla måste ha sin release.
Klockan är snart 4 på morgonen och jag försöker ställa in mitt dygn till min nattflight till japan på fredag. Ska stänga av min mobil och sova tills jag vaknar sedan ska jag och Jessica åka och handla maskerad-gadgets till på torsdag.
Tänkte gå som Princess Leia men jag testade frillan och det blev mycket töntigare än jag tänkt mig så jag kör eventuellt en Pocahontas. Kul ska det bli iallafall, både att jag och Jessica är lediga två dagar i rad tillsammans och att gå på kalas. Ramadan-uplift.
Godnatt!
p.s Det har varit minst en katt och ätit av maten jag ställde ut! Antingen det eller så tyckte min vakt synd om mig när jag blev så besviken efter att ha kollat statusen på skålen stup i kvarten och har tömt den lite. Ska fylla på imorgon när han inte ser så får vi se om det blir katt-dagis på vår parkering. d,s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar