Rapport från flickskolan.
Jag har, som kanske bekant, inte alltför många nära tjejkompisar sedan tidigare utan går bäst ihop med dudes. Jag vet inte riktigt varför men av sig själv brukar mitt umgänge bli så. Nu, however, finns inte den möjligheten längre eftersom jag bor i ett hus med bara tjejer, går i en klass med bara tjejer, och inte av eget val utan av strikta regler. Ska jag ha några kompisar överhuvudtaget är det jag som får bita i äpplet, som faktiskt inte är så surt alls.
Plötsligt sitter jag i klassisk gruppering i en cafeteria och undrar uppriktigt vart någon köpt sitt läppstift, vilket märke det är och hur mycket det kostade och jämför alla uppgifter med varandra och ur min mun kommer något slags jämförande följt av en ny tråd angående tex manikyr. Jag kan, utan att reflektera över det egentligen, märka att någon har klippt av en centimeter av sitt långa hår och verkligen se en skillnad. Haha.
Dessutom älskar jag ljudet när vi, alla nitton, går med klackarna upp för en trapp eller på ett stengolv. mmm-mm.
Och generellt så gillar jag denhär staden hitills. Det är mycket som är annorlunda såklart men jag gillar det. Förutom den väldigt gammalmodiga synen på hur man ska vara som kvinna. Inte den islamska synpunkten alltså, utan på jobbet är det liksom så att alla flickor ska bli glada och nöjda om problemlösaren smicker och ytliga komplimanger ges, och man ska lägga mycket energi på att göra sig fin (för det är bara det man egentligen är). Men hitills är det nog bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar