election election

Här kommer ett ovanligt politiskt inlägg från mig som inte kan påstå mig vara speciellt politiskt insatt. Jag sitter uppe i natten och pluggar valet. (Mitt första riksdagsval, hihi)

Jag gör tester och läser och läser och so far är det enda jag kommit fram till, vilket jag redan visste, att jag röstar röd-grönt. Ingen överraskning somsagt och det som är viktigt för mig är att alla ska ha möjlighet till samma utbildning & sjukvård oavsett vem man är, att pension är ordentlig så att man inte behöver bli ledsen när man blir gammal samt att invandringen är sjysst.
Jag blev fruktansvärt upprörd häromdagen så jag såg Sverigedemokraternas nya reklamfilm.
(http://www.youtube.com/watch?v=5UiUdpYVubY eller gå in på Youtube och sök Sverigedemokraternas officiella valfilm eller håll utkik på tv4..)

För er som inte har sett den är det två bromsar man kan dra i tillhörande pension & invandring och statsbudgeten lägger minst pengar i den man drar i först. För det första är det heeelt orealistiskt och jättelöjligt och för det andra är "invandraren" representerad av ett stort gäng muslimska kvinnor i abaya med varsin barnvagn. Pensionären där emot är representerad av en liten anfådd gumma som inte har en chans mot allt svart kjolstyg som flyger förbi henne. Först blev jag full i skratt och trodde att det var ett skämt, en parodi någon gjort för att alla med en existreande verklighetssyn, återigen, skulle skratta för att sedan sucka åt dethär skämtet med en smyg-nazistiskt parti som har fått en chans att komma in i riksdagen.

Demokrati i all ära men var det ingen som lärde sig något av ny-demokrati-skämtet? Nej justdet, alla älskar ju Bert Karlsson nuförtiden när han är oförskämd & folkkär i tv & "detdär var ju lääängesen".

Snälla, tänk om vi skulle vända på reklamen och en redig välutbildad, sofistikerad & helt vanlig invandrare (eller ett ensamt flykting-barn som mirakulöst lyckats klara sig från krig, prostitution eller you name it till ett land där han/hon kan ha en chans att överleva (leva) även utan föräldrar eller släktingar i närheten) promenerade mot bromsen, men blev undanknuffad av ett gäng tex förtidspensionerade, lata, trötta 25-åringar som kanske gjorde illa knät en gång(men plötsligt kan springa ohindrat mot bromsen i fråga) eller har lurat sig förbi systemet. (Vilket inte är så svårt då alldeles och alldeles för få men samtidigt alldeles för många anmälningar om för-tidspensions-fusk anmäls året runt). Som pricken över i:et skulle flykting-barnet inte ens nå upp till bromsen.

Jag blir så less när jag tänker på hur många människor som kommer att sitta i sofforna och tänka, "jaaaaa, domdär sverigedemokraterna dom har nog koll på detdär. Vi vill ju inte att sverige ska bli ett muslimskt land där alla män våldtar sina kvinnor och krigar". Eller något lika dumt. Usch. Vad lär folk sina barn egentligen? Något dom intevet någonting om? ja, just det.

Däremot är jag absolut för att den riktiga pensionen (däribland den ärliga förtidspensionen)ska vara väldigt rättvis & givande och erbjuda post-arbetare (haha, post-arbetare) ett gott liv som tack för tillfört arbetande. Jag blir så ledsen när jag hör och läser skräckhistorier om maten & vård på ålderdomshem eller begränsningar i det vardagliga livet hemma.

Allmän sjukvård ska inte kunna ha att göra med hur mycket pengar men själv eller ens föräldrar tjänar & detsamma gäller möjligheten att utbilda sig åt vilket håll man vill. Något jag inte heller gillar med det, fortfarande nya, blå styret är hur små klyftor verkar växa och bli stora amerika-liknande klyftor. Jag betalar gärna skatt då jag kan för dom som faktiskt, på ärlig grund, inte har råd med samma saker som jag har. Visst känner jag dock ibland att jag skulle kunna ha något för att jag jobbar för mig i motsats till många i min ålder som går på bidrag, dricker bärs för pengarna som dom inte har tjänat ihop själv & klagar på samhället som dom faktiskt inte verkar vara för angelägna att engagera sig i på riktigt. En fin, snäll och trygg värld kanske.

What else, haha, jag blev alldeles matt av att se reklamfilmen igen. Jag ska lägga en länk här nere så att ni får ta del av dethär tramset. Nu ska jag bara specifiera mina valmöjligheter och så ser vi hur det blir. Var snälla med varandra och var glada att ni inte bor i ett u-land ändå med diktatur.


pussar & kramar från er utvandrare/inandrare i Doha som är glad att jag välkommnats i ett land som inte är mitt eget med hjälp och öppna armar av invånarna för att jobba med något jag utbildat mig till trots att jag inte är speciellt rik eller kommer från en högt uppsatt familj. Och tänk, jag har inte ens flytt från mitt land utan är till och med varmt välkommen tillbaka närhelst jag vill. Ibland har man tur.


Bali 2009, jag fick vara med på ceremoni fast jag var blond, inte tillhör religionen och inte var precis som dom andra.

Tio rebeller dödade i Algeriet

Publicerat i dag. 13:26

Algeriska säkerhetsstyrkor har dödat tio rebeller i ett av de områden där terrornätverket al-Qaida har ett av sina starkaste fästen i Nordafrika.

Tre dödades i torsdags och sju i söndags i regionen Kabylien, nära en by ungefär tio mil öster om huvudstaden Alger rapporterade tidningarna al-Khabar och Liberté på söndagen. Stora beslag av vapen gjordes också.

Rebeller som opererar i al-Qaidas namn genomför bombattentat och kidnappningar i Algeriet, även om våldet i landet har minskat något under de senaste åren.

perspektiv

Jag har ett dilemma här tror jag angående en klänning jag hittade ikväll på TopShop i villagio som jag inte riktigt har råd med. Varför jag inte ska köpa den är för att;

- Den är lite för dyr för mig at the moment &
- Jag har inte riktigt något tillfälle att ha den på mig
vs
- Den är jättefin & jag känner mig jättefin i den och glad &
- Jag får leta tillfällen att ha den på mig (jag tänker europeisk nattklubb med nice dresscode).

Dress of issue is;

Algére

Jag sitter i mitt hotellrum i ett fransk-talande, arabiskt land i Nordafrika. Algeriet. Vad gör jag här?

Någon dag, antagligen igår, kom jag hem till Bin Mahmoud från min första flygning från Doha till Bahrain, åt frukost, tillbaka till Doha, vidare till Abu Dhabi där jag åt lunch och sedan tillbaka till Doha igen. Stupade i säng och och vaknade sex timmar senare, vid elva och insåg att min nästa pickup var blott fem timmar bort.

Min andra observations-flight, denna, gick i bättre takt än den förra som jag inte ens tänker berätta om eftersom jag gjorde så många missar. Kanske senare. Dagens flygning var lite lång och väldigt långsam då vi knappt hade passagerare, hälften sov och hälften fastade.

När vi kom fram hit till Sofitel råkade jag göra missen att provlägga mig i DEN skönaste sängen jag varit i närheten av, omg. Slog på tv:n och somnade till en spansk intervju med Zlatan. Vaknade till Afrika-nyheter och insåg att det händer en massa tok runtomkring mig. Och att jag är i Afrika. Hah.

Noterade påväg till hotellet att luften var lite friskare och att gräset var lite grönare jämfört med Doha och bestämde mig för att använda några av mina arton timmar i denna nya värld till att promenera. Försökte få med mig Nadiya (hon pratar ju både arabiska och franska) men hon ville sova, och ringde min nya kompis Fuzah från Singapore, som fyller år idag men hon ville också sova.

Jag frågade receptionen hurvida det var safe att gå ut och promenera, promenad-tips och hur mycket valutan Dinar var värd. Dock svarades det, precis som i frankrike bara på franska, förutom ett -"You want taxi?". Jag tänkte tillbaka på isoleringen i Villenevue för två år sedan och skyndade mig genast därifrån.
Stannade vid en ATM och tog ut tiotusen dinar, aningslös hurvida det var mycket eller lite pengar och styrde stegen mot den botaniska trädgården som vi passerade med bussen. Receptionen sa dock att den var stängd när jag frågade men med mitt begränsade franska vokabulär tror jag faktiskt inte ens att dom vet vad jag frågade.

I vilket fall var det väldigt tråkigt, och nästan omedelbart började en kort man med kostym och utan framtänder att följa efter mig, inleda samtal och hänvisa mig till olika sektioner av trädgården. Jag förklarade att jag inte pratade franska, att jag ville vara ifred och återigen att jag inte pratade franska. Inte med honom iallafall. Han dök upp bakom vartannat träd var och varannan minut tills jag tyckte att jag skakat av mig honom men när jag lämnade området för att gå hem följde han efter, hela vägen in på hotell-området. LITE obehagligt




Egentligen vill jag ut och explora men jag vågar inte ta mig längre bort än några minuters promenerande, ensam tjej, i ett land där jag har fel språk och fel kultur. Hotellet (som jag utforskat alla hörn av) är lyxigt, femstjärnigt tror jag (vem kom på att stjärnor representerade klass och hur kunde hela samhället gå med på att det var rimligt?) men alla bostadshus ser ut som att det är det äldsta i förorten, det trängs ofattbart många paraboler och ut genom alla fönster hänger hela släktens tvättade kläder.
Det tror jag kan läggas, förövrigt, på listan av olagliga saker här i Doha, att hänga ut sin tvätt till allmänhetens beskådan.

Om man har varit i Israel får man inte komma in i landet. Detsamma gäller Taiwan och Malawi. Vakterna har vapen, jag såg nyss en gubbe som promenerade med en pizza-kartong vikt över huvudet, solskydd tror jag. Det finns många halv-byggda hus, men det framgår inte egentligen om dom är halv-färdiga eller halv-rivna. Jag har ingenting att göra, typiskt att jag läst ut mina böcker.

Först funderade jag på, hur jag kan vara trött när jag har sovit i tio timmar.

Min hjärna håller iof på att gå igenom olika rutiner, kontroller av ny utrustning, koder, förkortningar. Olika arabiska ord, regler i och med ramadan. Följden på service, vad jag ska ha i väskan. Vilken position har vilka plikter, örhängen, skoputs, jag måste köpa nagellack.

Jag har ingen mat hemma och inte just några pengar men får lön snart iallafall, borde gå och handla men jag är helt slut. Vill promenera i staden och utnyttja min lediga tid, borde läsa igenom alla mina anteckningar så att jag har koll på allt inför briefingen. Snart kommer isabela tillbaka från sin första flight och jag vill höra allt.
Jag måste stryka uniformen, och läsa mer om valet hemma. Har inte bestämt vad jag ska rösta än och jag måste ta reda på hur jag kan rösta härifrån. Jag har inte pratat med Annika på länge och inte skickat iväg mina vykort som jag köpte. Jag måste gå och klippa mig. Och jag fattar inte varför jag inte fått någon post hemma i sverige och vet faktiskt inte vart jag står skriven just nu, hoppas att det inte har blivivt något strul.
Jag försöker lägga tid till att lära känna alla nya människor jag träffar och nu har vi fått fler regler att hålla oss efter. Jag börjar smälta att jag är och bor här men har fortfraande inte vant mig vid det. jag vill läsa min nya bok men då somnar jag bara, detsamma gäller mina anteckningar.

Hanna får sin bebis snart och jag hoppas hela tiden att allt går bra, jag saknar mormor och morfar. Ungarna kommer att växa så mycket dom närmsta åren och så plötsligt kommer dom att vara stora och jag kommer att ha missat flera år. vad är mitt mål just nu? Vad har jag för amitioner och vilka är mina prioriteringar? Jag läser om Algeriet och hotellet jag ska bo på i veckan, jag håller tummarna för att jag får europa-flygningar och drömmer om regn och ren luft, kallt vatten.

Nej. Jag ska sova en stund till, jag tänker läsa min nya bok och sen sova mer. Inte så länge, och om det blir en till vaken natt vilket det lutar mot så får den energin läggas till att plugga. Imorgon ska jag packa och gå igenom, ikväll kanske jag går och handlar. Ja.

gryning & morgonbön

åååh, varför tar det så mycket längre att spara ut håret än att klippa av det?

Nu är klockan 6 på morgonen, måndag morgon. Alla hemma som börjar skolan börjar skolan denhär morgonen. Oliver, Ludde, ungarna och alla gamla goda som jag bara fick en skymt av i början av sommaren.

Den svenska sommaren är på flera sätt slut. Jag hoppas att den här nere följer trenden snart.

I förrgår, redan, var vi Dubai. Det var en bra och rolig dag men jag slutade tänka tror jag när vi gjorde våra övningar i simulator-planet, förhoppningsvis för min del, för att det faktiskt var simulator och ingen riktig eld, ingen giftig rök och inget dränkande vatten utanför fönstren. Dessutom höll jag på att missa planet tillbaka för att jag fastnade i en nyköpt bra bok på fel gate. Way to go.

När jag kom hem hade jag dygnat plus lite mer och somnade ovanpå alla saker på min säng och sov tills klockan nästan var halv fem på eftermiddagen. Bestämde mig för att inte lämna huset och började stryka alla mina kläder, slänga sopor, strö-städa lägenheten och skypa med mamma tills Isabela kikade in och lockade med mig på potatis-bullar hos henne.
Jag förklarade för min bror (via skype) att min brasilianska kompis kallade och han förklarade för mig att man pratar portugisiska i Brasilien. Jag blev imponerad.

Vidare blev jag lockad till Souken för att träffa Natasha & Danilo samt Danilos gamla batch-mates för te & shisha. Jag har varit fast i tankar om världen hela kvällen och natten och har inte gått och lagt mig än. Inte heller strök jag klart mina kläder, städade lägenheten eller skrev frågor till Isabela om hennes flight som jag sa att jag skulle. Hon borde ioförsig vara vaken och göra sig redo nu så jag ska smyga dit och ge henne en lycka-till-kram och improvisera ett pep-talk. Sen tror jag nog att det är dags att lägga sig och sova. Adelija som redan har sovit i fem timmar kommer att tro att jag sover för mycket om några timmar då jag inte kommer kunna kliva upp än när det bara är tvärtom.

Ta hand om varandra allihopa och glöm inte att gå och lägga er ibland och sova.
puss

p.s
om jag fortsätter mitt dygn såhär skulle jag nästan kunna luras att jag fastar enligt ramadan.
d.s

fredag

Alltså, jag har börjat vänja mig vid att killar som inte är svenska har ett mycket trevligare sätt. Att få dörren upphållen för mig, stolen utdragen, det jag bär på buret. Att få en ursäkt om man blir lutad mot för nära när någon sträcker sig efter något på bordet. Det är trevligt.
Såklart kan jag öppna mina egna dörrar, hälla upp mitt eget vatten och bära mina egna saker. Jag skulle aldrig förvänta mig att få middagen eller taxin betald men det är ändå en väldigt trevlig gest som jag inte haft presenterad för mig förut (i synnerhet inte från jämnåriga pojkar). Det är på ett sånt självklart och väluppfostrat, kravlöst sätt.

Idag vaknade jag och istället för att skjuta upp min frukost gick jag direkt och satte upp kok-vatten för en stor portion tortellini. Så fort jag smält maten gick jag och mötte Veronika på gymmet innan jag bytte om, åkte till Mattias och mötte upp med Nohad och Martin. Mattias sjukt trevliga flatmate gjorde middag (alltså riktigt god middag typ gott kött och pasta-röra mm) som vi såklart åt tidsenligt med solnedgången. Träffade en trevlig nykomling från bangkok också och en jättetjejeigt jobbig kille från singapore.


Dubai imorgon, jag måste sova! Skjuter upp städandet lite mer.

WINGSDAY!

Jag & Adelija tog så att säga studenten idag, väldigt otillfredställande dag då jag mest bara fick skäll på groomingen vilket fick mig att känna mig totalt värdelös och drog ner stämningen till lägre än lägst men kvällen räddades nyss. Jag, Samanta, Mattias och hans nya roliga flatmate Andrew gick ut och åt steak och drack te på souqen. Vi skrattade och det var skönt. Goodnatt! Och grattis till mig som nog är liite duktig ändå!

ledig dag

Idag sov jag till klockan två, jag är ledig, strosar runt och sorterar och har gymmat redan. Jag är hemma, lyssnar på p3, har planer för kvällen och nu ska jag ta ett långt bad. Ingen stress. Adelija är hemma och ligger och sover, jag gillar när vi är här samtidigt.

Jag är väldigt nervös inför den närmsta månaden och tänker tillbaka på personlig mognad genom åren. Jag gillar att tänka på misstag jag gjort tidigare och känna själv hur dumt det var och hur jag aldrig skulle kunna se saker på samma naiva sätt någonsin.

Nu blir det gryta :]

Idag lyssnar vi på The Cranberries

Okej folks,

jag har precis kommit tillbaka från gymmet, är svettig och äter ett äpple. Idag hade vi grooming och vägde oss och mätte oss och kollade håret och naglarna och allting. När jag gjorde mina medicals i våras hemma i Sverige vägde jag 62 kilo, när jag gjorde mina medicals här för snart en månad sedan hade jag lagt på mig fyra till. När jag vägde mig idag hade jag lagt på mig yttligare tre. Jag brukar ligga strax ovanför sextio men nu ligger jag precis under sjuttio. Jag hakar inte upp mig så mycket på vikten i sig eftersom det inte märks just något i förhållande till min längd och det spelar väl inte så mycket roll hur mycket jag väger. Men det känns. Jag känner mig slöare och latare än vad jag har gjort förut, och trots att jag äter en massa god mat här nere äter jag knappast mer eller onyttigare här än jag gjorde hemma. (Jobba på mezoyo & ha san Remo runt hörnet..)

Däremot rör jag mycket mindre på mig eftersom jag sitter ner hela dagarna på skolan, sitter ner hemma när jag pluggar och åker taxi istället för att gå när jag ska någonstans (eftersom det fortfarande är outhärdligt varmt att gå i mer än tio minuter och så löjligt billigt med taxi här.) Dessutom är jag alltid för trött när jag väl har lite tid, men jag får ju inte energi från någonstans heller.

Tyvärr är vårt gym klaustrofobiskt litet, det finns bara en ac och det var redan tre andra där vilket varken gav mig knappt något utrymme eller någon maskin. Hann göra fem minuter på en av dom iallafall (fem långa minuter, haha) tjugofem situps, stretchade, fem minuter till på samma maskin, tjugofem situps och lite mer stretchande. Jag ska komponera ihop en halvtimmes-rutin att göra iallafall varannan dag och börja ta trapporna istället för hissen såvida jag inte har klackar och bär på mina manualer. Att bli medlem på ett gym här i staden känns inte aktuellt eftersom jag inte kommer vara här mer än någonannanstans. Förhoppningsvis ska jag och Nohad börja spela tennis snart, och så fort det blir höst och närmar sig vinter kommer jag utan tvekan att börja promenera mer, inte minst för att lära känna mitt kvarter bättre.

Tiden går jättesnabbt nu, imorgon har vi grooming igen sista dagen (jag måste vaxa mina armar) och lite recap på service och information om biddning och schemana (schemata?). Sedan har det råkat bli två dagar ledigt innan vi går ut, dvs, får våra vingar och sedan, efter Dubai så börjar vi. Resten av ramadan kommer att vara borta bara sådär, Martin kommer hinna åka på sin leave och komma tillbaka innan jag ens har vant mig vid något, det kommer att bli vinter plötsligt, jag kommer att lära mig en massa nya saker, se en massa nya saker och träffa hur många nya människor som helst.

Det är våra sista dagar tillsammans nu som klass, vi har definitivt spenderat för mycket tid tillsammans men om några veckor kommer jag utan tvekan att längta tillbaka till trainingen. Haha, till alla missförstånd och helt olika synvinklar. Jag är så glad att jag varit omringad av så många knäppa, vackra, roliga, intelligenta & ambitiösa tjejer

B A R C E L O N A
STOCKHOLM
S E Y C H E L L S
BERLIN
C O P E N H A G E N
PARIS

har jag frågat om, jag har alltså gjort min första biddning för september, wiiiiiie. Nu ska jag kolla på Sex & the City sen ska jag sova. Idag har jag och Mattias sovit i soffan, spelat Street Fighter IV och gjort en jättegd kycklingsallad. Äntligen hemma.

dagens;
http://www.youtube.com/watch?v=ZQNj3thCdco















p.s
berättade jag att jag ska till Sydney på semester i början på januari?
d.s

fredag den trettonde

Hej guys
förlåt att jag är så himla gles-skrivande. Jag är för lat.

Igår var jag hem till Nohad och hälsade på (och åt tonfisk som inte alls är äckligt fast jag försöker inbilla mig det!!) Sedan kom hennes kompis från argentina, som jag har träffat förut och vi åkte till Assaha som är en jätte-mysig libanesisk resturang. Jag ska ta med mamma dit när hon kommer hit :D

Var redan tokmätt dock, för först var jag och adelija och handlade mat, fortfarande ovana vid ramadan, och så fort vi kom hem tryckte vi i oss zataar och munkar och typ en massa frukt och allt. Sedan salladen men på resturangen åt jag ändå typ några rullar med mozarella inuti som var jättegoda, kycklinglever (som var gott men det tar liksom emot när jag tänker att jag äter någon annans lever, vilket inte egentligen är något skillnad mot annan del av djur-kropp egentligen men jag vet inte) och hummus och någon grönsaksröra. Mumma, jag har nog aldirg ätit så mycket som under ramadan. Haha. Fast jag fick jätteont i huvudet av vattenpipan vi rökte även fast den var trevligast hitills. Trodde att mitt huvud skulle ramla av innan jag gick och lade mig.

Och justja, vi hade kursen i dangerous goods också så nu är det bara groomingen kvar på söndag och en recap av servicen. (Instruktören gissade att jag var från rumänien "judging by my face") Det är så kul också här för namnet Mina är inte lika ovanligt som hemma i sverige utan folk heter faktiskt Mina på andra ställen i världen. I love it.

Imorgon kommer mattias hem!! Eller egentligen om bara fyra timmar! Och eftersom mataffärerna inte kommer att vara öppna på några timmar så har jag köpt sallad och grönsaker och fetaost och kyckling och baguetter så att vi kan göra värsta goda lunch-salladen. mmm, och vi ska se disneys Aladdin som, fortfarande, är min absolut bästa film. Mattias visade sig ju också ha memorerat varenda replik så det kommer att bli fantastiskt.

Och jag såg inception på bio, sjukt bra film precis som alla sa. grymt koncept, rätt personer för rätt roller och sjyssta effekter. I like.

Något jag inte gillar, förutom att det fortfarande är alldeles alldeles för varmt, är att jag följde med min serbiska syster på den flummiga yogan idag igen och han som var typ semi-gurun idag hänvisade mig till rummet utanför under hela träningen. Han ville inte att jag skulle "bli sjuk" när dom gjorde sig av med sin negativa energi så istället för att vara med fick jag sitta ensam i ett rum på en stol och kolla på ac:n som inte egentligen tillförde något.

Imorgons iftar ska jag spedera hos Rim, Nadia & Khaoula för dom har bjudit mig att bryta fastan med dom. I´m excited, mat mat mat.

over and out

Lake of Fire

äh,
varför ska jag gå på yoga när
jag kan lyssna på nirvana?

nsallah

Lagom till mina nya kilogram-plus, startar i mitt nya land årets ramadan. Spännande, intressant, lite tråkigt & störigt dethär med att inte dricka ens vatten offentligt eftersom det faktiskt fortfarande är runt femtio grader. För min del kommer det väl att funka då jag kan gömma mig och tjuv-bevattna mig själv, och sedan är jag ju inte religiös på muslimskt vis eller på kristet vis heller för den delen, så jag kommer nog att peta i mig kakor som aldrig förr ändå.

Mina tunisiska vänninor en våning upp i huset har lovat att bjuda hem mig på en av skymnings-middagarna och då ska vi också se premiär-avsnitten av en arabisk ny såpopera som jag inte vet varken vad den heter eller vad den handlar om, men en av nyss nämnda tunisier har en av rollerna i denna. Snart förresten så börjar allt! Allt allt allt.

Jag har ju fortfarande lite kvar utbildningsmässigt men inte egentligen. Gick klart CRM-kursen idag som handlade om kommuikation, stress & samarbete och har bara några en-dagars, more-like-seminarium kvar. Om en vecka har jag min första observations-flygning och idag hämtade jag de sista delarna till min omsydda uniform. (Jag har en uniform med tillhörande hatt! : D) Och förutom en förmiddag av fram & tillbaka-flygande till Bahrain den tjugofemte flyger jag & Nedia till Algeriet den tjugosjätte och har tjugo timmars explorande framför oss.

Jag kollade nyss igenom namnen på mitt crew för den dagen men det är så många nationaliteter så jag kunde inte förstå vart någon var från eller vem som var kille eller tjej. Whatever, jag är så sjukt excited. Blir inget Khartoum förresten, haha, phew.
Jag åt middag med Martin & hans batch-mate Miro på Thai Snack (resturang & massage-ställe) idag, samma ställe som isabela dissade häromdan p.g.a påstådd lukt, och åt billig, god thaimat serverad av väldigt blygam personal. På en av tavlorna vid disken kunde man hitta både vår drottning & kung bland världens övriga kungar och drottningar. Där såg man.

Igår också förövrigt testade jag en annan Italiensk som tillhörde Ramada Hotel. När jag letade mig dit genom lobby, korridor, gräsmatta, grind & stig kände jag mig som Alice i underlandet. Och medans jag klunkade i mig mitt sista glas rött på några veckor blev jag kallpratad med av en qatarisk bankman i dish-dash. Ett visitkort fick jag också. - Jaha, ja, tack då. Sa jag, sedan kom Martins Oz-kompis Bree och hittade mig och så träffade jag en kille från sydney och en tjej från Melbourne. Jag gillar verkligen människor och mat. Big fan.

Klockan är inte ens tolv men bussen går klockan sju imorgonbitti till något college av något slag där vi ska lära oss om farligt gods. Jag har äntligen hittat tillbaka till mina random powernaps med alla sjuka drömmar och nu börjar jag fungera igen känner jag. Mitt huvud behöver blanda alla intryck och ny information mer än några timmar varje natt. Idag var jag duktig och städade alla rum, diskade all disk, slängde alla sopor och putsade mit eget badrum till perfektion. Nu,

sovdags!
ramadan mubarak allihopa,
prata inte skit om varandra, var snälla och ge mer än vad ni tar.
I en månad framåt iallafall.
puss puss

veckodag

Inlägg med soundtrack; http://www.youtube.com/watch?v=9xMCNmUaGko


Ett fel på provet idag (jag pluggade faktiskt inte alls så jag får ta det).
Manikyr, pedikyr & vaxning för 155 riyal På La Cigale(typ trehundra kronor, nada.)
Middag med Sam & Anastasyia på La Spaghetti
Promenad hem i svalnande hetta & jag hittade en film-affär i/och ett helt nytt
kvarter!
Adelija är på dejt igen och jag sitter hemma, igen.
Minimum rest imorgon sedan sista provet(i princip)
Middag med Natsha imorgon,
Ramadan närmar sig, but then again, så gör slutet på Mattias semester,
Nu går jag och lägger mig!


mafi energi, heelt khalas.

4 MAJ

På Gävle sjukhus, röntgenavdelningen. Det är tisdag och en av aprils sista mornar. På tv4´s nyhetsmorgon pratas det om snabbtåg, pappersfabriksstrejk & hurvida skolbarn slänger sitt skräp i papperskorgen eller på marken.

Min hjärna repeterar mina nio månader av hemvändande, det har varit väldigt mycket på många sätt och jag känner mig ändå lite påfylld av reflektion och nya insikter. Mest har det varit långa nätter, kalla öl, mycket mat och ett aldrig sinande flöde av nya bekanskaper, eller obekanta situationer. Som vanligt ett påbörjat och avslutat förhållande med the love of my life & intensiva dygn av hårt jobbande.

För tillfället, dels för att tiden glider iväg och mycket för min oförmåga att prioritera, så känns det som att jag har för många bollar i luften. Men samtidigt, hellre det än inga alls. Jag lär mig varje gång jag gör fel, nästan, och jag vill tycka att jag har lärt mig ganska mycket.
Snart åker jag igen och det är, trots alla skillnader precis som det brukar. Spännande framförallt.

Uppväxt i Sverige med den, kan man säga liberala, jantelagen, kan det kännas svårt att vara stolt och nöjd över just sig själv. Det kan ta emot att tycka att man är så jävla bra, bättre än flera andra med samma möjlighet att göra just det man själv gjort. I mitt fall gäller det situationen att bli det man ville när man var liten och skulle bli stor. "När jag blir stor ska jag bli".

Är jag stor nu?

Kindpussar & hyperventilation

Igår, torsdag, studerade vi förlossning. Hur göra vad samt en detaljerad film med komplicerade födslar. Blod & saxar, moderkaka. Mumma. Men tänk vilken fantastisk grej det är ändå, födsel. Amazing, och fast jag inte är så himla intresserad av ämnet just nu för egen del kommer det att bli en väldigt häftig grej om jag skaffar barn.

På kvällen med fixade frisyrer, klackar och klänning ovanför knäna, styrde vi bilen mot W där jag senast var med Nohad & Mattias min första torsdag i qatar. Dock kom jag ju inte in denhär gången eftersom jag, åh det känns så konstigt, är minderårig för vistelse i barmiljö.
Fick skjuts iallafall av min sambos inte-pojkvän khassan till Irish Pub(!!) i sheraton och med några nepaliska ord var det ingen stor grej längre. Och när jag letade efter min rumänska kompis Cristina sprang jag också på en bekant (jag har bekanta!!) vilket fick mig att känna mig lite hemma.
Jag presenterade mig som Elisabeth hela kvällen, sa att jag var från Australien och jobbade på H.M i Villagio. Mest för att alla antar att jag är cabin crew här nere och jag orkade inte ha standard-konversationen; "Oh, sweden! But you are not blond, i see, volvo and IKEA, do you like ABBA hähä". Hade en ganska trevlig och lite blöt kväll, och hamnade på hemvägen i en sypatisk disskussion med chaffören från Bangalore angående semester och minimi-lön.
Väl innanför dörrren började tjejerna från klassen droppa in en efter en till vårt vardagsrum och så svullade vi dorritos, choklad, strips och kfc tillsammans och delade med oss av highlights från kvällen. Tooook-tjejigt och underbart. I love my girls.

Gick och lade mig utan att ställa alarm, vilket jag bara kan göra natten till fredagar hitills och somnade direkt. Vaknade när Maja ringde och frågade om jag skullle med och mat-handla, men eftersom jag var morgonsur mumlade jag bara och gick och lade mig igen. Höll precis på att somna då jag kom ihåg att jag skulle prata medmamma på skype för en timme sen, men såklart failade hela systemet och så fick jag smyga ner til maja ändå och låna hennes.

Jag funderade förut på om jag hade hemlängtan eller inte och har kommit fram till att jag nog inte vill åka hem på iallafall ett halvår. Sundsvall känns för, liksom som en låda och utan ambitioner för mig just nu. Ingen lust att åka dit alls. Även om jag saknar a few. Och verkligen vill träffa lilla isse när han bestämmer sig för att komma ut (gud hanna, jag tänker en massa på er och hoppas att allt går bra verkligen).

Följde i vilket fall med på mat-affären tillslut eftersom jag har ätit upp allt jag hade i skåpen (och jag har överdoserat både dadlar & dorritos, herregud) och spenderade säkert en timme att välja saker på hyllorna innan jag gav upp och tog en kaffe med Nohad & Martin (som kom pch räddade mig från att drunkna i förvirring in the aisles), med planen att faktiskt åtevända till mina utvalda varor, men fikan var så trevlig och plötsligt var det dags att åka hem och gå på Yoga med Maja.


the art of living
först och främst åkte vi taxi till Al Baker Garden och blev eskorterade till övervåningen i ett skräpigt hus, in i ett rum där golvet var täckt av mattor och från taket hängde det julgransglitter. Jag satte mig i en ensam fåtölj och kikade runt i rummet. En indisk man kom in, och två till. Och en till, och alla satte sig på olika ställen på golvet. Jag smög ut till toan utan papper, det visade sig att det inte gick att spola och att det inte var något vatten i kranen. Häpp. Fräscht.
En samlad skara på runt tio personer blev vi som började sträcka på oss och balansera, samtidigt som solen började gå ner. En kvart blev en halvtimme och indiska ord som berättade i vilken takt vi skulle andas in & ut. Jag somnade tror jag och så hade det gått två timmar och solen var borta för längesen.

Att ta sig hem verkade inte gå och att ringa en taxi blev svårt eftersom vi inte riktigt visste vart vi var. Och jag kände mig helt slut och uttömd. Tog mig hem iallafall och fyllde badkaret med "kallt" vatten för att vakna men insåg när jag klev i att vi ju inte har kallt vatten.
Satte mig vid min manual och mina anteckningar men kände inte att varken motivationen eller koncentrationen var med och fick istället med mig världens gulligaste braislianska på resturang-jakt. Först gick vi till Thai Snack. Svettigt? Ja! Men Isabela tyckte att det luktade toalett där så vi tog en taxi till La Spaghetti men där tyckte hon att det bara såg ut att vara pensionärer så till slut hamnade vi på Asiana och jag tror att vi beställde i princip hela menyn.

Vi tuggade mindre och mindre engagerat på vad det nu var vi hade i munnen och kunde inte bestämma om det var gott eller äckligt och beställde in fyra olika efterrätter istället och antog att dom skulle vara goda för, det är ju dessert?
I övrigt ett hjärdött besök och vi satt mest och drog dåliga trötta skämt om hur konstigt allt är här och ja, jag vet inte. Hjärnorna är pumpade med nya intryck, undangömda åsikter och för mycket information. Man har varken tid eller tillåtelse att vara som man brukar och någonstans måste allt ut. Det var skönt, och ja, jag har inget alls att tilägga om Halo-Halo & alla andra kinesiska & filippinska sötsaker. Jag förstod dom inte. Förlåt men jag glömde kameran.

Imorgon har jag (typ) sista provet. Håll tummarna för 95% plus i first aid. Vi hörs.

Tid & Plats

Jag och min sambo sitter hemma med varsin dator framför ansiktet, ett överflöd av choklad och stjäl våra grannars internet. Resten av klassen är ute och roar sig. -"Bah!" sa vi och stängde igen dörren.

Jag mår bra. Skolan går bra (det muntliga provet gick, så klart, bara bra) och är som vanligt en flod av strömmande, helt ny information varje dag och jag har plötsligt blivit lite smått både brandman, servitris, sjuksköterska och imorgon ska vi, briefly, gå igenom grunderna för förlossning. Det känns som att min lilla lust att skaffa en massa bebisar kommer att slockna efter att vi sett den detaljerade informations-filmen.
Vår nya lärare är f.ö också jättebra, den första kvinnan hitills vi haft. Hon hålller ett snabbt tempo, har en skön och underlig humor och pratar gärna om sig själv i tredje person.

Fick mitt Qatar-ID idag. Har alltså inget svenskt ID-kort men ett arabiskt. Det är bra. Har nästan alla delar till min uniform också utom kjolen och byxorna, som jag får på lördag efter omsömnad. På lördag har jag också prov i min sjukvårdskurs som är den mest intensiva men inte den svåraste hitills. Det gäller mest att memorera olika mediciner och rutiner för användning. T e r m i n o l o g i.

Efter att jag bestämde mig att gå på "svenne-jakt" har jag hittat, förutom Anna Sjöberg som jag nämnde förut, en Natasha (jätte-go tjej som bor i najma) och hon har två kompisar Camilla & Danilo. Alla tre var på samma rekrytering som jag!!

Huvudet har jag tappat bort. Fattar inte hur tiden fungerar längre. Tex så gick jag för att träffa Nohad & Martin m.fl på La Cigale för en middags-buffe men hann knappt ta första tuggan innan jag insåg att min curfew började efter bara någon kvart, visste att vår pick-up-buss skulle komma tio över sju (07.10) och ställde ändå mitt alarm på 07.15. Kom hem från gymet och hittade en okänd koreansk tjej i min soffa och det tog pinsamt lång tid innan jag insåg att hon inte var i min lägenhet utan att jag var i hennes.
Tror att det var på tiden att vi fick måndagen rätt off så att jag kunde flyta runt i havet med min sunblock 55 och inte tänka på något i några timmar.




Min lilla farmor somnade också. Till slut. Jag har väldigt svårt att placera döden och har tänkt och tänker mycket på henne, och andra, den senaste veckan.
Sov gott.

faces

kom på att det kanske är kul att få en bild i huvudet av hur mitt umgänge här nere egentligen ser ut, so I bring to you;


Adelija, min sambo, klasskompis, min nya familj <3


Martin, positiv energi, ny kompis, bra pepp :D


Isabela, Brazil, lättjan herself & Maja, min nya serbiska syster & yoga-kompis. I love ´em


Mattias, min medicin & partner in crime. behöver han presenteras?



This is Nohad, skönt att ha någon, på en gång, att plötsligt ha pratat två timmar med i telefon och ha någon att skvallra med och så känns det naturligt och okomplicerat på en gång. I´m glad.