Igår, torsdag, studerade vi förlossning. Hur göra vad samt en detaljerad film med komplicerade födslar. Blod & saxar, moderkaka. Mumma. Men tänk vilken fantastisk grej det är ändå, födsel. Amazing, och fast jag inte är så himla intresserad av ämnet just nu för egen del kommer det att bli en väldigt häftig grej om jag skaffar barn.
På kvällen med fixade frisyrer, klackar och klänning ovanför knäna, styrde vi bilen mot W där jag senast var med Nohad & Mattias min första torsdag i qatar. Dock kom jag ju inte in denhär gången eftersom jag, åh det känns så konstigt, är minderårig för vistelse i barmiljö.
Fick skjuts iallafall av min sambos inte-pojkvän khassan till Irish Pub(!!) i sheraton och med några nepaliska ord var det ingen stor grej längre. Och när jag letade efter min rumänska kompis Cristina sprang jag också på en bekant (jag har bekanta!!) vilket fick mig att känna mig lite hemma.
Jag presenterade mig som Elisabeth hela kvällen, sa att jag var från Australien och jobbade på H.M i Villagio. Mest för att alla antar att jag är cabin crew här nere och jag orkade inte ha standard-konversationen; "Oh, sweden! But you are not blond, i see, volvo and IKEA, do you like ABBA hähä". Hade en ganska trevlig och lite blöt kväll, och hamnade på hemvägen i en sypatisk disskussion med chaffören från Bangalore angående semester och minimi-lön.
Väl innanför dörrren började tjejerna från klassen droppa in en efter en till vårt vardagsrum och så svullade vi dorritos, choklad, strips och kfc tillsammans och delade med oss av highlights från kvällen. Tooook-tjejigt och underbart. I love my girls.
Gick och lade mig utan att ställa alarm, vilket jag bara kan göra natten till fredagar hitills och somnade direkt. Vaknade när Maja ringde och frågade om jag skullle med och mat-handla, men eftersom jag var morgonsur mumlade jag bara och gick och lade mig igen. Höll precis på att somna då jag kom ihåg att jag skulle prata medmamma på skype för en timme sen, men såklart failade hela systemet och så fick jag smyga ner til maja ändå och låna hennes.
Jag funderade förut på om jag hade hemlängtan eller inte och har kommit fram till att jag nog inte vill åka hem på iallafall ett halvår. Sundsvall känns för, liksom som en låda och utan ambitioner för mig just nu. Ingen lust att åka dit alls. Även om jag saknar a few. Och verkligen vill träffa lilla isse när han bestämmer sig för att komma ut (gud hanna, jag tänker en massa på er och hoppas att allt går bra verkligen).
Följde i vilket fall med på mat-affären tillslut eftersom jag har ätit upp allt jag hade i skåpen (och jag har överdoserat både dadlar & dorritos, herregud) och spenderade säkert en timme att välja saker på hyllorna innan jag gav upp och tog en kaffe med Nohad & Martin (som kom pch räddade mig från att drunkna i förvirring in the aisles), med planen att faktiskt åtevända till mina utvalda varor, men fikan var så trevlig och plötsligt var det dags att åka hem och gå på Yoga med Maja.
the art of living
först och främst åkte vi taxi till Al Baker Garden och blev eskorterade till övervåningen i ett skräpigt hus, in i ett rum där golvet var täckt av mattor och från taket hängde det julgransglitter. Jag satte mig i en ensam fåtölj och kikade runt i rummet. En indisk man kom in, och två till. Och en till, och alla satte sig på olika ställen på golvet. Jag smög ut till toan utan papper, det visade sig att det inte gick att spola och att det inte var något vatten i kranen. Häpp. Fräscht.
En samlad skara på runt tio personer blev vi som började sträcka på oss och balansera, samtidigt som solen började gå ner. En kvart blev en halvtimme och indiska ord som berättade i vilken takt vi skulle andas in & ut. Jag somnade tror jag och så hade det gått två timmar och solen var borta för längesen.
Att ta sig hem verkade inte gå och att ringa en taxi blev svårt eftersom vi inte riktigt visste vart vi var. Och jag kände mig helt slut och uttömd. Tog mig hem iallafall och fyllde badkaret med "kallt" vatten för att vakna men insåg när jag klev i att vi ju inte har kallt vatten.
Satte mig vid min manual och mina anteckningar men kände inte att varken motivationen eller koncentrationen var med och fick istället med mig världens gulligaste braislianska på resturang-jakt. Först gick vi till Thai Snack. Svettigt? Ja! Men Isabela tyckte att det luktade toalett där så vi tog en taxi till La Spaghetti men där tyckte hon att det bara såg ut att vara pensionärer så till slut hamnade vi på Asiana och jag tror att vi beställde i princip hela menyn.
Vi tuggade mindre och mindre engagerat på vad det nu var vi hade i munnen och kunde inte bestämma om det var gott eller äckligt och beställde in fyra olika efterrätter istället och antog att dom skulle vara goda för, det är ju dessert?
I övrigt ett hjärdött besök och vi satt mest och drog dåliga trötta skämt om hur konstigt allt är här och ja, jag vet inte. Hjärnorna är pumpade med nya intryck, undangömda åsikter och för mycket information. Man har varken tid eller tillåtelse att vara som man brukar och någonstans måste allt ut. Det var skönt, och ja, jag har inget alls att tilägga om Halo-Halo & alla andra kinesiska & filippinska sötsaker. Jag förstod dom inte. Förlåt men jag glömde kameran.
Imorgon har jag (typ) sista provet. Håll tummarna för 95% plus i first aid. Vi hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar