Okej.
Jag vet inte vart min kreativitet har tagit vägen. Det är vad frågan egentligen är om. Jag ritar inte, jag skriver inget som inte är för upplysandets skull och lyssnar på samma musik om och om igen. Jag har inte gått på varken museum, teater eller konsert på alldleles för många månader och inte haft ett djupt och ärligt samtal med någon på länge och jag har inte ens flirtat tillbaka eller behållt en enda ögonkontakt, alls, jag vet inte ens sedan när. Jag tror att jag står och tippar för mycket på tå för att kunna ta sats och ta itu med allt det nya som snart inte är nyare än vad det redan varit. Att ha humörsvängingar är inte lika roligt när toppen inte är så långt ifrån botten som den kan komma och att vara likgiltig är som bekant snäppet värre än att upprörd i varierad form.
Utan att ta några onödiga risker måste jag försöka hitta tillbaka till mina egna synvinklar och mina egna ord. Jag kan se saker jag också, och det är dags att jag organiserar en ny plan. En sån plan som blir flera nya planer och utvecklas till en idé som inte slutar någonstans ens när den har blivit.
Om mina sängkläder inte varit blöta fortfarande då jag inte förväntade mig att komma hem förrän om fyra timmar, och om jag hade haft ett sjysst täcke och inte använt det värdelösa som jag har som extramadrass på den enda hårda madrassen, så skulle jag bädda ner mig själv och vakna till en fantastisk ny dag imorgon. Om jag var ledig skulle jag äta frukost & väcka mattias, åka till stranden och för en gångs skull betala tio spänn för en sån trambåt och trampa iväg tills solen gick ner.
Dock har jag standby imorgon så jag ska göra varm choklad nu, se Die Hard & somna i soffan under ett extralakan, vakna imorgon, äta en falafel och vänta på att dom ringer /inte ringer och sen får jag se. Vi får se, vart och om det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar