Jag ligger och lapar i mig sydafrikas april-sol. Aldrig forut har jag hittat en vinkel direkt solljus som jag kan somna i och njuta av utan att vakna i panik-brand rod-ton aven om jag badat i solfaktor 55 innan.
Laser "Jag ar inte rabiat. Jag ater pizza" om sverigedemokraterna och funderar lika objektivt som forfattaren Niklas Orrenius over min jobb\utbildning\boende-situation i livet for tillfallet. Gor mentala mindmaps och pros & cons-listor. Sprang lugnt och sansat till hissen mot mitt rum for att hamta papper och penna nar en bedrovlig tvabarnsmamma, hennes son & dotter kliver in i hissen med mig.
Dottern kommer forst, ar runt fjorton och kollar snabbt och skamset pa mig samtidigit som hennes mamma utanfor hissen vralar och skaller pa sin hund i korridoren utanfor. Jag hinner precis tanka "Jaha, far man ha med sina husdjur pa dethar hotellet" innan jag inser att hennes olydiga hund som maste ha pissat ner varenda matta pa vaningen samt bitit av nagons ora for att fortjana detta forjavla , fornedrande, PINSAMMA skrikande (pa argt afrikaans elller kanske hollandska) i sjalva verket ar hennes kanske 8-ariga son. Han sag ut att vara sa nertryckt i sina sma skor att jag tappade andan. Med tappad haka dessutom sag jag forst honom i ogonen sedan henne innan hon smallde till honom fasligt hart over armen innan hon fortsatte att gorma.
JAG PALLAR INTE NAR FOLK SKRIKER PA SINA BARN.
Jag vet att det ofta tar pa bade nerverna och talamodet, ja, varenda uns av en sjalv att vara mamma men att skrika sa nervarderanda pa sina barn ar sa himla vidrigt. Speicellt nar skitungarna inte ens har narmat sig sina drygast tonars-ar. Spara pa krutet liksom. Om du ar lite snallare mot din lilla unge kanske din lilla unge ar lite snallare mot dig ocksa. Denhar grabben i synnerhet sag dessutom ut som den lilla blyga grabben pa dagis som kanske leker lite forsiktigt med dockor.
Min mamma skulle aldrig nagonsin i livet fa for sig att lagga en hand pa vare sig mig elller mina syskon men jag vet sjalv hur vardelost det ar nar bara hon tappar talamodet och hojer rosten snappet mer an vad hon marker sjalv.
Nagon enstaka gang kanske det fungerar och att man som barn da kanner att man ska skarpa sig och gora som den plotsligt arga mamman sager . Men efter ett tag, nar man vant sig vid skrikandet blir man liksom immun och det enda som blir kvar ar ett trakigt och stort minus i bade kommunikationen och realtionen.
Man blir liksom dov & bedovad.
Nej. Snacka om att fa dagen forstodrd. Jag vill aldrig skrika pa mina framtida barn.
Jag som hade goda nyheter!
Forst och framst var det inte sa farligt att vara tillbaka pa jobbet. Att fa slita i mina interna uttryck och att inte ha for mycket tid over att fundera sa fasligt. Kande att atervanda-hem-paniken lade sig pa ett chill-mode. Skont. Hade fatt hela min pigeonhole (mitt arbetsplats-institut for brevlada) fylld med inte bara jobb och forsakringsbolagspapper utan aven ett nummer av Vagabond fran Martin som jag inte har (tack) och, hor & hapna, ett 'Letter of Appreciation' fran foretaget dar jag far lasa ett tack. Ett tack for visad eathusiasm i jobbet, bra medarbetande och att jag ar ett 'perfekt exempel av en femstjarnig kabinpersonal' (i fet text). Vidare hade jag ett normalt crew, underbar destination samt lattsamma passagerare.
Bland dessa passagerare var det en gammal man fran sri lanka\sydafrika som laste i min handflata. Han sa att jag kommer att bli valdigt rik om jag forsoker, att jag kommer att gifta mig sent om jag gor det och att jag inte kommer att bli sa valdigt gammal. Det blir till att leva gott pa min framtida formogenhet da. Jag gnallde lite sedan iochforsig angaende alderdomen jag kommer missa lite av till mina kollegor och sa att "vadfan, min gammelmormor blev ju over nitto" och dom svarade "But honey, you are flying."
Klockan ar halv tre, det borjade precis att aska utanfor och jag ska lagga mig pa mitt rum och lasa vidare i mina nya bocker och forsoka sova en stund. Vid 6 tiden ska jag mota mitt crew for efterlangtade ribs pa nelson mandela square sen ska jag sova valdigt lange innan jag ska handla lite smatt och gott sedan aka tillbaka till Doha en snabbis innan Kina.
Tror att jag ska fynda alla arets framtida fodelsedagspresenter dar eftersom jag, efter att ha kopt bade ny dator och ny harddisk, har massa av nyaste lonen kvar pa mitt lilla doha-konto. Skont att jag fick loneforhojning forra manaden. Walla, the palm-reader vet vad han laser om :p
p.s
Den arabisk talande crewn idag hette Jafar. jag blev alldeles lycklig.
d.s
Pussar och kramar fran johannesburg
du är så duktig på att skriva beskrivande så att man känner sig som om man är med
SvaraRadera