Nu var det verkligen tusen dagar sedan jag uppdaterade. For tillfallet sitter jag i crewlaunchen pa spokhotellet i Kathmandu och nar jag letade efter rummet i fraga sa kande jag mig aterigen som grabben i The Shining. Jag har landat fran min exalterat lyckliga period och nu ar livet som vanligt. Ni vet, aka tuc-tuc fran MBK i Bangkok med McDonaalds take-awayen, bestalla upp varrullar pa hotellet i Hannoi och kolla pa how i met your mother & att vara sa trott sa att jag inte vet om det ar morgon eller kvall nar jag gar och lagger mig.
Bra mar jag dock anda. I julklapp, kanske, fick Mattias tillbaka sin leave sa the sydney 2.o kommer att bli av som den ska. Har bara 2 flighter kvar efter denhar.
Idag var jag L4 och alltsa senior crew i economy. Jag gillar laget och kan varken vanta tills det blir dags for 777-training eller uppgradering till premium.
2 till av mina vanner i doha har fatt sparken och jag tror att det var det som tog ner mig pa jorden igen, plus att hon jag bor med har skaffat en pojkvan som inte pratar engeslka sa jag kanner mig utanfor och i vagen nar jag ar hemma.
Det hander faktiskt inte sa mycket, allt rullar pa och ibland gar det bra och ibland gar det mindre bra. Det enda bra pa mitt schema for januari ar semestern och att jag ska till Tanzania. Resten ar incredible india & sudan sa min nasa kommer att vara trasig tills mitten pa februari, sa ar det bara.
Jag har tagit med mig senaste rocky, vagabond, en paolo coelho bok och en svensk deckare sa ikvall blir det till att soman i det hemsokta rummet for att vakna och ata frulle med natasha som sover tre rum bort fran mitt. Eventuellt ga pa promead imorgon men det ar kallt sa jag kanske sover hela dagen. Det kan jag behova.
Pussar och kramar och godjul <3
p.s
andrapiloten sitter har bakom och tycker att vi ska dricka ol, jag bangar. Jag ska gora en kopp te :3
måndag 27 december 2010
söndag 12 december 2010
Goda mornar,
Nu när det återigen har blivit sådär glest mellan uppdateringarna såkan jag fylla i att jag hade en väldigt intensiv vecka av flygningar som gick ut på att jobba,sova, jobba, sova, packa, jobba, packa om, jobba sova och avslutades med en väldigt produktiv och sömnig Stockholm. Kall Stockholm. Kom hem till lediga dagar och festligheter och igår var jag en turbulent sväng till Yemen.
Jobbet är lite halvkul denhär månaden eftersom jag i princip bara har turnarounds. Känns inte som att jag varit någonstans på jättelänge men det är väl för att jag egentligen inte har det. Däermot har jag bara haft soft crew vilken väger tyngre.
Det bästa dock, är att jag trivs så oerhört bra just nu där jag är. Jag somnar glad & vaknar därav lika glad och känner mig liksom nöjd och belåten. En uplift var ju att flytta ut ur lägenheten utan själ in till Isabelas (Isabelas & min hihi) där det verkligen känns rätt att jag bor & ska bo. Vi hade en mitt-i-natten-inflyttning när jag kom hem från stockholm och bara njuter nonstop av att vara vägg i vägg. En mer ultimat sambo hade jag inte kunnat hitta in the state of Qatar.
Vädret är perfekt också, svensk sommar typ, min lön räcker till mer än nog och jag känner att jag börjar lära mig mitt jobb. Jag känner mig liksom inte lika lost längre då aviation har blivit ett öppnat kapitel.
Sist men inte minst har jag min bästa Mattias inom samma landsgräns igen och slutar aldrig att förvånas eller uppskatta vilken fantastisk vän han är. Kan man bli rikare än vad jag är nu? Med ett grymt jobb, i ett spännande land med UNDERBARA människor omkring sig? Jag tror inte det.
p.s
Isabela kom precis hem från Korea, klockan är snart åtta på morgonen och vi satte nyss upp vår gigantiska julgran som jag köpte igår. Idag ska jag på manikyr/pedikyr för mina fötter är trötta och mina naglar har lidit av galleyn, jag & isabela ska handla en massa julpynt & när mattias slutar sin f1-training ska vi baka pepperkakor och stoppa nejlikor i apelsinerna :3
Imorgon ska jag till Alexendria, och såklart, turnaround.
Nu när det återigen har blivit sådär glest mellan uppdateringarna såkan jag fylla i att jag hade en väldigt intensiv vecka av flygningar som gick ut på att jobba,sova, jobba, sova, packa, jobba, packa om, jobba sova och avslutades med en väldigt produktiv och sömnig Stockholm. Kall Stockholm. Kom hem till lediga dagar och festligheter och igår var jag en turbulent sväng till Yemen.
Jobbet är lite halvkul denhär månaden eftersom jag i princip bara har turnarounds. Känns inte som att jag varit någonstans på jättelänge men det är väl för att jag egentligen inte har det. Däermot har jag bara haft soft crew vilken väger tyngre.
Det bästa dock, är att jag trivs så oerhört bra just nu där jag är. Jag somnar glad & vaknar därav lika glad och känner mig liksom nöjd och belåten. En uplift var ju att flytta ut ur lägenheten utan själ in till Isabelas (Isabelas & min hihi) där det verkligen känns rätt att jag bor & ska bo. Vi hade en mitt-i-natten-inflyttning när jag kom hem från stockholm och bara njuter nonstop av att vara vägg i vägg. En mer ultimat sambo hade jag inte kunnat hitta in the state of Qatar.
Vädret är perfekt också, svensk sommar typ, min lön räcker till mer än nog och jag känner att jag börjar lära mig mitt jobb. Jag känner mig liksom inte lika lost längre då aviation har blivit ett öppnat kapitel.
Sist men inte minst har jag min bästa Mattias inom samma landsgräns igen och slutar aldrig att förvånas eller uppskatta vilken fantastisk vän han är. Kan man bli rikare än vad jag är nu? Med ett grymt jobb, i ett spännande land med UNDERBARA människor omkring sig? Jag tror inte det.
p.s
Isabela kom precis hem från Korea, klockan är snart åtta på morgonen och vi satte nyss upp vår gigantiska julgran som jag köpte igår. Idag ska jag på manikyr/pedikyr för mina fötter är trötta och mina naglar har lidit av galleyn, jag & isabela ska handla en massa julpynt & när mattias slutar sin f1-training ska vi baka pepperkakor och stoppa nejlikor i apelsinerna :3
Imorgon ska jag till Alexendria, och såklart, turnaround.
tisdag 7 december 2010
fredag 3 december 2010
Update from Delhi
HEEEJ
Forlat att jag ar sa himla dalig pa att uppdatera. Det betyder bara att det hander en himla masssa grejer och att jag inte riktigt har tid.
Ar i Delhi atm och fast jag var tvungen att bevitta fler an tio personer urinera offentligt, ar jag helt in love med mitt finaste hotelrum. Har forsokt ta lite fina bilder som att jag ska salja den men det ar verkligen ett perfekt exempel pa en lagenhet jag skulle dromma om. Fick ocksa hejda mig innan jag holl pa att lansa minibaren eftersom jag har utvecklat nagot sjukt starkt sockerbehov, ursakta, beroende, de senaste veckorna.
Hade storslagna planer att ta mig till taj Mahal & promenera men for det forsta ar det valdigt langt och vi har en valdigt kort tid har, for det andra har vi blivit tillsagda att stanna pa hotellet eftersom det pagatt nagot litet "terroristhot" sedan i maj och sedan ar jag ocksa valdigt trott & har bestamt lunch-dejt med en liten asiat i mitt crew.
Ska ata pa hotellresturangen och sedan ut pa en tur och handla Karins kokosnotolja som hon har bestallt. Far se om det blir mer aventyr men annars blir det nog till att sova ordentligt for nar jag kommer hem ska jag direkt vidare till Tehran.
Nu ska jag ga och powernappa, puss puss
Forlat att jag ar sa himla dalig pa att uppdatera. Det betyder bara att det hander en himla masssa grejer och att jag inte riktigt har tid.
Ar i Delhi atm och fast jag var tvungen att bevitta fler an tio personer urinera offentligt, ar jag helt in love med mitt finaste hotelrum. Har forsokt ta lite fina bilder som att jag ska salja den men det ar verkligen ett perfekt exempel pa en lagenhet jag skulle dromma om. Fick ocksa hejda mig innan jag holl pa att lansa minibaren eftersom jag har utvecklat nagot sjukt starkt sockerbehov, ursakta, beroende, de senaste veckorna.
Hade storslagna planer att ta mig till taj Mahal & promenera men for det forsta ar det valdigt langt och vi har en valdigt kort tid har, for det andra har vi blivit tillsagda att stanna pa hotellet eftersom det pagatt nagot litet "terroristhot" sedan i maj och sedan ar jag ocksa valdigt trott & har bestamt lunch-dejt med en liten asiat i mitt crew.
Ska ata pa hotellresturangen och sedan ut pa en tur och handla Karins kokosnotolja som hon har bestallt. Far se om det blir mer aventyr men annars blir det nog till att sova ordentligt for nar jag kommer hem ska jag direkt vidare till Tehran.
Nu ska jag ga och powernappa, puss puss
torsdag 25 november 2010
marocco-loco
Casablanca & Marocco har för mig helt olika betydelser. Casablanca är något farligt och romantiskt, vackert och nästan hemligt medans marocco bebos av tjejer med för mycket smink och för taskig attityd. Landade imorse, helt slut efter lång flight med mellanlandning i Tripoli och strul med passagerare. Somnade i mitt hemtrevliga och stilrena rum i fyra timmar innan Milda från Litauen ringde och väckte mig. Tydligen hade en liten indisk tjej ringt mig en stund innan och frågat om jag skulle med på guidad tur och jag hade sagt ja och lagt på men det har jag inget minne av alls. Bestämde mig för att kliva upp och luncha med Litauskan och satt en halvtimme senare på la Boudega med en lokal lager framför mig i väntan på våra fajitas & husets egna mixed plate. Fantastisk mat och ganska god öl. Och trevligt sällskap.
Även om jag kommer överens med dom jag väljer att spendera layovers med är det något speciellt skönt över andra europeér. Från tips av resturangägaren Salvador åkte vi vidare till en marknadsplats vid the royal palace där jag shoppade en väska som ser ut att vara femtio år gammal (it stole my heart) och ett par mjuka skor till Fanny för ner-prutat antal dirhams. När solen gick ner hittade vi ingen taxi men fick skjuts av en ung marrokansk it-försäljare som bara pratade arabiska och franska och bjöd oss på obegränsat med nyplockade mandariner som var så himla goda att jag ville ta påsen och springa när han släppte av oss.
Dagens upplevelse var ett spa som Milda hade hört var himla sjysst så vi gick in och betalade en sån liten summa för en mixed treatment med skrubbning, kroppsmask och massage. OMG. Vi kom ner för trappen och fick tofflor och varsin handduk och stog utan någon aning om vart vi skulle när en gammal marrokansk dam daskade till mig på stjärten och sa typ "blabla", gav oss kletig tvål och skickade in oss i en bastu. Proppfullt med nakna flickor, damer och tanter som ogenerat tvättade sig själva och varandra och pratade högljutt på arabiska och sedan skulle vi upp och lägga oss på varsin bänk och blev grundligt skrubbade på varenda centimetar av kroppen innan vi plötsligt var insmorda med henna som stank nejlika och insnurrad i plast så att jag inte kunde röra mig. Jag trodde att jag skulle dö. Det var varmt och hela min kropp bultade av, ja, jag vet inte, av att min hud var tvungen av ny-producera sig? Och det kändes som att jag var ett lik som var redo att dumpas och den enda luften jag kunde andas var tung och blöt och jag fick lite panik. Efter alldeles för länge, när jag nästan lyckats få upp en hand ur min tvångs-kokong, märkte någon av att jag inte var så bekväm och kom och befriade mig. PHEW! Sen fick jag en helt okej massage men var duschad och ombytt på en sekund och satt och väntade på min nöjda kompis som tyckte att det var en alldleles fantastisk upplevelse. Nåja.
Fast jag var helt slut kände jag ett crave för jazzklubb, eller helst pianobar, eftersom jag befinner mig i fantastiska Casablanca. åh, det låter så fint. Casablanca. Blev hänvisade till Cornischen och sen "Armstrong Bar" där det skulle liras live-musik, men när vi kom dit fick vi veta att det var ingen action förren efter midnatt och min sovklocka slog alarm. Vi sörplade i oss varsin juice på en slags båt-servering (jag fick den gratis eftersom jag inte ville köpa en av försäljaren men han absolut ville att jag skulle dricka hans underbara juice. Win.) Sen åkte vi äntligen hem och tog svängen förbi världens-största-moské som jag nog går och spanar in nästa gång.
Rostern är ute för december och jag ska kolla vart jag firar jul i år imorgonbitti. Nu ska jag sova så att jag orkar operera 07.45-22.10 imorgon, sen blire stockholm serrni. Sundsvall t.o.m om inget går snett. Åh. Godnatt.
Även om jag kommer överens med dom jag väljer att spendera layovers med är det något speciellt skönt över andra europeér. Från tips av resturangägaren Salvador åkte vi vidare till en marknadsplats vid the royal palace där jag shoppade en väska som ser ut att vara femtio år gammal (it stole my heart) och ett par mjuka skor till Fanny för ner-prutat antal dirhams. När solen gick ner hittade vi ingen taxi men fick skjuts av en ung marrokansk it-försäljare som bara pratade arabiska och franska och bjöd oss på obegränsat med nyplockade mandariner som var så himla goda att jag ville ta påsen och springa när han släppte av oss.
Dagens upplevelse var ett spa som Milda hade hört var himla sjysst så vi gick in och betalade en sån liten summa för en mixed treatment med skrubbning, kroppsmask och massage. OMG. Vi kom ner för trappen och fick tofflor och varsin handduk och stog utan någon aning om vart vi skulle när en gammal marrokansk dam daskade till mig på stjärten och sa typ "blabla", gav oss kletig tvål och skickade in oss i en bastu. Proppfullt med nakna flickor, damer och tanter som ogenerat tvättade sig själva och varandra och pratade högljutt på arabiska och sedan skulle vi upp och lägga oss på varsin bänk och blev grundligt skrubbade på varenda centimetar av kroppen innan vi plötsligt var insmorda med henna som stank nejlika och insnurrad i plast så att jag inte kunde röra mig. Jag trodde att jag skulle dö. Det var varmt och hela min kropp bultade av, ja, jag vet inte, av att min hud var tvungen av ny-producera sig? Och det kändes som att jag var ett lik som var redo att dumpas och den enda luften jag kunde andas var tung och blöt och jag fick lite panik. Efter alldeles för länge, när jag nästan lyckats få upp en hand ur min tvångs-kokong, märkte någon av att jag inte var så bekväm och kom och befriade mig. PHEW! Sen fick jag en helt okej massage men var duschad och ombytt på en sekund och satt och väntade på min nöjda kompis som tyckte att det var en alldleles fantastisk upplevelse. Nåja.
Fast jag var helt slut kände jag ett crave för jazzklubb, eller helst pianobar, eftersom jag befinner mig i fantastiska Casablanca. åh, det låter så fint. Casablanca. Blev hänvisade till Cornischen och sen "Armstrong Bar" där det skulle liras live-musik, men när vi kom dit fick vi veta att det var ingen action förren efter midnatt och min sovklocka slog alarm. Vi sörplade i oss varsin juice på en slags båt-servering (jag fick den gratis eftersom jag inte ville köpa en av försäljaren men han absolut ville att jag skulle dricka hans underbara juice. Win.) Sen åkte vi äntligen hem och tog svängen förbi världens-största-moské som jag nog går och spanar in nästa gång.
Rostern är ute för december och jag ska kolla vart jag firar jul i år imorgonbitti. Nu ska jag sova så att jag orkar operera 07.45-22.10 imorgon, sen blire stockholm serrni. Sundsvall t.o.m om inget går snett. Åh. Godnatt.
måndag 22 november 2010
helgen
minisemester, trettio timmar i Jakarta. inte så mycket äventyr som jag tycker att ´Jakarta´ klingar om meeen massage, manikyr, middagar och mer massage. Och fler myggbett. Flyget hit var ju dåligt segt med light load i nio timmar och hotellet är gammalt och gigantiskt a´la vadheterdendärrfilmenmed jacknicholson kryllande av ödlor. jag har sovit väldigt lite & ytligt med en massa detaljerade väldigt konstiga dörmmar.
Det första jag gjorde när jag kom in i rummet var att ringa upp en massör sen powernappade jag innan en fantastisk skaljdjurs brakmiddag med kaptenen, cs, csd, den franska killen och tjejen från kina. Konversationen med massösen förresten var snabb;
"Traditional massage maaam?"
"I dont know, what´s my options?"
"Sorry maaam, no english"
"well, yeah, traditional.."
När vi kom tillbaka skulle jag och miss china åka ut och göra stan en fedag kväll men blev i lobbyn stoppade av killen från indien som sa att vi kommer bli kidnappade och rånade och tog istället en gemensam hotelldrink med resten av indierna och spelade pictionary som slutade i lite halvdålig stämning, eftersom jag och en ena tjejen var ganska dåliga förlorare och den andra halvan av mitt lag var jävligt dåliga på att gissa. Inget som inte lite obemärkt fusk inte fixade men Carmen från china var ganska grinig också eftersom det inte blev något klubbande.
Somnade i väldigt sen lokal tid eftersom klockan här är fyra timmar in i framtiden och jag är van att somna sent bara i utc 3. Lånade en hög filmer som Husein inhandlat billigt men ingen av dom fungerade. Vaknade imorse och åkte till ett köpcenter där all mat luktade väldigt funky och jag tryckte i mig tre fantastiska munkar och en stoor kaffe till frukost och sen fick jag en liten släng av magsjuka. Köpte inget eftersom jag är några storekar större än the average indonesian, dom billiga böckerna var inte på ngelska och allt julpynt var jättedyrt.Gav mig själv en fin fransk manikyr iallafall för att fördriva tiden. Gick på upptäcksfärd i hotellområdet när vi kom tillbaka och utforskade innnan jag tog en shuttlebus till flygplatsen och hittade en ny fantastisk massage.
Gick lite motvilligt och lade mig i tre timmar sen eftersom jag inte sovit så mycket och flygningen tillbaka är längre. Nästa jakarta hoppar jag shoppingen och åker på safari eller tivolit istället. Gillar stämningen i indonesien och det var skönt att komma tillbaka, det enda jag har kvar att göra innan takeoff är att hitta en bintangtrlja som jag kan trolla ner i min trolley snabbt.
Om en vecka har jag precis lunchat med mormor och tar most likely en kaffe med hanna och pussar på Ismet. Blandade känslor..
Det första jag gjorde när jag kom in i rummet var att ringa upp en massör sen powernappade jag innan en fantastisk skaljdjurs brakmiddag med kaptenen, cs, csd, den franska killen och tjejen från kina. Konversationen med massösen förresten var snabb;
"Traditional massage maaam?"
"I dont know, what´s my options?"
"Sorry maaam, no english"
"well, yeah, traditional.."
När vi kom tillbaka skulle jag och miss china åka ut och göra stan en fedag kväll men blev i lobbyn stoppade av killen från indien som sa att vi kommer bli kidnappade och rånade och tog istället en gemensam hotelldrink med resten av indierna och spelade pictionary som slutade i lite halvdålig stämning, eftersom jag och en ena tjejen var ganska dåliga förlorare och den andra halvan av mitt lag var jävligt dåliga på att gissa. Inget som inte lite obemärkt fusk inte fixade men Carmen från china var ganska grinig också eftersom det inte blev något klubbande.
Somnade i väldigt sen lokal tid eftersom klockan här är fyra timmar in i framtiden och jag är van att somna sent bara i utc 3. Lånade en hög filmer som Husein inhandlat billigt men ingen av dom fungerade. Vaknade imorse och åkte till ett köpcenter där all mat luktade väldigt funky och jag tryckte i mig tre fantastiska munkar och en stoor kaffe till frukost och sen fick jag en liten släng av magsjuka. Köpte inget eftersom jag är några storekar större än the average indonesian, dom billiga böckerna var inte på ngelska och allt julpynt var jättedyrt.Gav mig själv en fin fransk manikyr iallafall för att fördriva tiden. Gick på upptäcksfärd i hotellområdet när vi kom tillbaka och utforskade innnan jag tog en shuttlebus till flygplatsen och hittade en ny fantastisk massage.
Gick lite motvilligt och lade mig i tre timmar sen eftersom jag inte sovit så mycket och flygningen tillbaka är längre. Nästa jakarta hoppar jag shoppingen och åker på safari eller tivolit istället. Gillar stämningen i indonesien och det var skönt att komma tillbaka, det enda jag har kvar att göra innan takeoff är att hitta en bintangtrlja som jag kan trolla ner i min trolley snabbt.
Om en vecka har jag precis lunchat med mormor och tar most likely en kaffe med hanna och pussar på Ismet. Blandade känslor..
torsdag 18 november 2010
Jag sitter hemma i soffan och väntar duktigt på levererandet av min chicken-supreme-pizza som jag för första gången på lite länge kanske, kan njuta välförtjänt av eftersom jag sprungit i fem våningars trappor senaste dagarna utan att ta hissen och dessutom promenerat ganska friskt istället för att ta taxi hela veckan. Äntligen är vädret mänskligt.
Efter pizza-njutet ska jag packa min väska och plugga lite inför jakarta. Nätan tio timmars flight så jag förväntar mig att bli assesed men sen när jag kommer fram, åh, ett dygn av massager, ännu billigare manikyrer, soft pool och lite indonesia by night. Jag längtar tills jag har råd att köpa en lite proffsigare kamera som kan ta bilder i mörkret. Hoppas att det är en riktigt busy flight också för jag har samlat ihop en hel hög rastlöshet under mina nyliga helt onödiga lediga dagar, jag vill jobbba.
Inatt drömde jag att jag åkte hem till Irish och överraskade alla men ingen blev glad att se mig. Himla opepp. Saknar dock ihjäl mig efter både mina bröder och min syster och känner mig nästan nervös inför timmarna hemma. Ska nog inte tänka så mycket på det.
Hörs post-indonesia, puss puss
Efter pizza-njutet ska jag packa min väska och plugga lite inför jakarta. Nätan tio timmars flight så jag förväntar mig att bli assesed men sen när jag kommer fram, åh, ett dygn av massager, ännu billigare manikyrer, soft pool och lite indonesia by night. Jag längtar tills jag har råd att köpa en lite proffsigare kamera som kan ta bilder i mörkret. Hoppas att det är en riktigt busy flight också för jag har samlat ihop en hel hög rastlöshet under mina nyliga helt onödiga lediga dagar, jag vill jobbba.
Inatt drömde jag att jag åkte hem till Irish och överraskade alla men ingen blev glad att se mig. Himla opepp. Saknar dock ihjäl mig efter både mina bröder och min syster och känner mig nästan nervös inför timmarna hemma. Ska nog inte tänka så mycket på det.
Hörs post-indonesia, puss puss
onsdag 17 november 2010
Eid Mubarak!
För att hålla någon balans i mitt sköna liv har jag lämnat mitt eget rum stökigt medans jag lämnade resten av lägenheten i perfekt nästan-kliniskt skick. (inbillning & bortförklaring)
Efter den fantastiska singel och senare dubbelmatchen igår, åh det var så bra, så åkte jag och Noddis på hemma-ryss-fest och socialiserde oss. Innan tennisen förresten så åkte jag med Liban för att ta en kaffe men hamnade på kroatisk barbeque och som den hobby-muslim jag är för tillfället tog jag just, tillfället, i akt och firade Eid. VÄLDIGT TREVLIGT och härligt med llite extra nationaliteter i denna internationella lilla okända metropol till stad.
Somnade i över tolv timmar och klev upp och städade hurtigt och åt både tårta och pannkakor som Adelija gjorde till mig innan Liban pllockade upp mig och vi åkte till Villagio och ofrivilligt avpeppades inför Brasilien vs Argentinas vänskapsmatch och bestämde oss för att inte delta. Istället mötte vi upp Natasha och vi shoppade lite tillskott till garderoberna. Köpte också en gammal nostalgisk bok "Le petit Prince" som jag ska spara till en kväll i behov av godnattsaga. På den nämnda ryssfesten höll jag mestadels konversation på franska och efter att ha agerat språkrör i algeriet har jag återigen fått för mig att uppdatera mitt fattiga ordförråd samtidigt som jag faktiskt plockar upp arabiskan (Tack vara Liban tror jag).
Känner mig lite kluven inför mina närmare sex framtida timmar i sundsvall om nio dagar efterosm jag för tillfället trivs så himla bra här. Jag hoppas att jag inte hamnar offbounce och lägtar hem igen. Det är som att jag byggt upp en lite bubbla av pepp och motivation och jag vill inte att den ska spricka för att jag inser att det kanske är på låtsas eller så. Men det bestämmar jag väl själv, vad som är viktigt och riktigt för mig? Jag vet inte vi får se. Tror också att det komme rvara ett väldigt känslomässigt dygn men som tur är kommer jag ha en litet backupp-trupp väntandes hemma i Doha redo att fira mig på piano-bar samma sekund som jag kliver ur uniformen. Vi får se vi får se.
Nu blev jag panik-sömnig och måste direkt sova inför min nästan tio timmar långa flight till Jakarta om ett dygn. I love my job.
p.s
Precis när jag trodde at jag inte kunde bli gladare så har Hanna skickat fyra fina bilder på Isse, ååh! Godnatt!
d.s
Efter den fantastiska singel och senare dubbelmatchen igår, åh det var så bra, så åkte jag och Noddis på hemma-ryss-fest och socialiserde oss. Innan tennisen förresten så åkte jag med Liban för att ta en kaffe men hamnade på kroatisk barbeque och som den hobby-muslim jag är för tillfället tog jag just, tillfället, i akt och firade Eid. VÄLDIGT TREVLIGT och härligt med llite extra nationaliteter i denna internationella lilla okända metropol till stad.
Somnade i över tolv timmar och klev upp och städade hurtigt och åt både tårta och pannkakor som Adelija gjorde till mig innan Liban pllockade upp mig och vi åkte till Villagio och ofrivilligt avpeppades inför Brasilien vs Argentinas vänskapsmatch och bestämde oss för att inte delta. Istället mötte vi upp Natasha och vi shoppade lite tillskott till garderoberna. Köpte också en gammal nostalgisk bok "Le petit Prince" som jag ska spara till en kväll i behov av godnattsaga. På den nämnda ryssfesten höll jag mestadels konversation på franska och efter att ha agerat språkrör i algeriet har jag återigen fått för mig att uppdatera mitt fattiga ordförråd samtidigt som jag faktiskt plockar upp arabiskan (Tack vara Liban tror jag).
Känner mig lite kluven inför mina närmare sex framtida timmar i sundsvall om nio dagar efterosm jag för tillfället trivs så himla bra här. Jag hoppas att jag inte hamnar offbounce och lägtar hem igen. Det är som att jag byggt upp en lite bubbla av pepp och motivation och jag vill inte att den ska spricka för att jag inser att det kanske är på låtsas eller så. Men det bestämmar jag väl själv, vad som är viktigt och riktigt för mig? Jag vet inte vi får se. Tror också att det komme rvara ett väldigt känslomässigt dygn men som tur är kommer jag ha en litet backupp-trupp väntandes hemma i Doha redo att fira mig på piano-bar samma sekund som jag kliver ur uniformen. Vi får se vi får se.
Nu blev jag panik-sömnig och måste direkt sova inför min nästan tio timmar långa flight till Jakarta om ett dygn. I love my job.
p.s
Precis när jag trodde at jag inte kunde bli gladare så har Hanna skickat fyra fina bilder på Isse, ååh! Godnatt!
d.s
måndag 15 november 2010
mys-måndag
Som alltid när jag åker taxi-baksäte allldleles själv blir det tid för tänkande. Idag har jag åkt en massa taxi och när jag satt från City Center med en hjärtförmad presentlåda i guld och med en spexig helium ballong i handen, sömning men med för många planer för kvällen så kände jag att jag inte längtar hem ett enda dugg.
Adelija fyller år och jag gav henne gadgets för ostörd sömn eftersom hon gnäller så himla mycket och till mig själv har jag redan börjat småhandla lite grejer B) När jag & Margaryta var i Colombo häromdan så köpte jag en massa filmer & en liten fin prydnadselefant till mig själv och fick även en låda Te av vår irakiske first officer. När jag letade Adelijas grejer hittade jag även en rea på body shop och köpte grejer som luktade gott till mig själv. Min present från Qatar är att BJÖRN BORG SPELAr FÖR SKOJS SKULL MOT JOHN MC ENROE, imorgon, och biljetterna kostar bara 40 KRONOR!! I DOHA! NU! åh, jag vill ha kort på oss tre..
Idag har jag dessutom varit på en väldigt trevlig fast lite obekväm lunch i mansoura. Indisk masala & tillika indiskt sällskap och mitt i maten ringde min telefon och jag blev bjuden på en middag hos Nohad bestående av råraka & löjrom med henne, Anna & Lili och sen åt vi efterätt och kollade på Shutter Island. Kom hem nu och inser att jag dubbelbokat hela min dag imorgon och måste sova nu! Jag ska börja uppdatera lite mer också, sooorrryyy. Jag mår bra.
Adelija fyller år och jag gav henne gadgets för ostörd sömn eftersom hon gnäller så himla mycket och till mig själv har jag redan börjat småhandla lite grejer B) När jag & Margaryta var i Colombo häromdan så köpte jag en massa filmer & en liten fin prydnadselefant till mig själv och fick även en låda Te av vår irakiske first officer. När jag letade Adelijas grejer hittade jag även en rea på body shop och köpte grejer som luktade gott till mig själv. Min present från Qatar är att BJÖRN BORG SPELAr FÖR SKOJS SKULL MOT JOHN MC ENROE, imorgon, och biljetterna kostar bara 40 KRONOR!! I DOHA! NU! åh, jag vill ha kort på oss tre..
Idag har jag dessutom varit på en väldigt trevlig fast lite obekväm lunch i mansoura. Indisk masala & tillika indiskt sällskap och mitt i maten ringde min telefon och jag blev bjuden på en middag hos Nohad bestående av råraka & löjrom med henne, Anna & Lili och sen åt vi efterätt och kollade på Shutter Island. Kom hem nu och inser att jag dubbelbokat hela min dag imorgon och måste sova nu! Jag ska börja uppdatera lite mer också, sooorrryyy. Jag mår bra.
torsdag 4 november 2010
ISSE!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Äntligen, världens finaste Hanna med världens finaste lilla Ismet!!! Åh, mindre än en månad tills jag får pussas och kramas med båda två!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Äntligen, världens finaste Hanna med världens finaste lilla Ismet!!! Åh, mindre än en månad tills jag får pussas och kramas med båda två!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Dolce far niente
En på morgonen & en på kvällen,
En var åttonde timme,
En efter varje måltid &
En innan jag går och lägger mig.
Min nya receptbelagda medicin-diet en vecka framåt som hindrar mig från att vara redo att sitta på bussen mot flygplatsen om två minuter. Min doktor sa att mina öron börjar blöda isåfall och jag har i och för sig ganska hög feber. Ändå tog det lite för mycket emot att ringa och sjukanmäla mig inför, att bara ge bort, München. Ett dygn i älskade europa. Jag har aldrig tagit en förkylning på ett sånt här allvar. Känns extra surt speciellt efter att jag ofrivilligt tappade mina två dygn nyligen i Moskva. Lyckan ligger i att jag kommer vara frisk innan jag & Anna ska till indien den sjunde. SKOJA!
Försökte pigga upp mig själv med en promenad från doktorn idag eftersom vädret är bara en halv milimeter ovanför skönt men kom hem alldleles genomsvettig med sandstorm fulla ögonen. Glömde bort lite vart jag var också och promenerade in på lite smågator, tyckte att det var en smart genväg innan jag insåg att jag inte var i min egen världsdel och snabbade upp steget hem.
Any news.. Adelija, min sambo, bestämde sig efter allt krånglande med sin flytt att stanna kvar. Anledningen var egentligen bara dålig kommunikation. Isabela, min alldeles egna Karlsson på taket, flög till Brasilien för någon diffus anledning ang hennes mamma och för att låta håret växa ut. Jag har suttit inne i Bin Mahmoud 8 i tre dygn och hostat & snörvlat med avbrott bara för att inhandla vitaminer & besöka doktorn. Läser mina böcker, ser film efter film efter film, överväger att göra min line-training, putsar skor och dör av tristess.
vs, senaste sjukdomsattacken
lördagen den 20:e mars 2010
syyk
Är sjuk idag. Stannade hemma hela dagen igår och väntade på att rösten skulle komma tillbaka. Åt kycklingsoppa, såg på film & drack te med så mycket ingefära att min mun gjorde ont. Jag har inte haft en tråkigare dag på länge. Gjorde mig extrafin när jag gick till jobbet så att jag skulle se pigg och frisk ut och det var bra för det hände en grej. En bra grej. Eller ja, beroende på vem som ser hur på det.
Vaknade idag och skulle egentligen på vernissage med Daniel på Vox men kände inte att jag kunde kliva upp. Solen lyste dock på mig tills jag blev tvungen så jag tryckte i mig en halv maraboukaka, missade daniel. Är ledig ända tills klockan tio ikväll men har ingen kompis idag. Alla andra sover eller jobbar och jag kan inte sitta ensam hemma utan fördriver tiden på evolet med en kopp te som tog slut för jättelängesen (snyltar på deras internet och tjuvar lite film). Korrekturläser Emils utkast till en bok som kommer att bli fantastisk, ibland undrar jag om jag uppskattat något mer än vad jag uppskattar språk i gott uttryck.
Krille fyller år idag så jag sprang förbi med en blomma som jag snörade fast på en starköl. Drack en kopp kaffe.
Om en vecka prick är det rekrytering och jag vet inte hur jag ska ta mig ner i tid eftersom sista bussen går två timmar innnan jag slutar att jobba och dom tidigaste bussarna/tågen/planen går efter att man ska vara där. Behöver en bil.
G U D V A D J A G H A R T R Å K I G T
En var åttonde timme,
En efter varje måltid &
En innan jag går och lägger mig.
Min nya receptbelagda medicin-diet en vecka framåt som hindrar mig från att vara redo att sitta på bussen mot flygplatsen om två minuter. Min doktor sa att mina öron börjar blöda isåfall och jag har i och för sig ganska hög feber. Ändå tog det lite för mycket emot att ringa och sjukanmäla mig inför, att bara ge bort, München. Ett dygn i älskade europa. Jag har aldrig tagit en förkylning på ett sånt här allvar. Känns extra surt speciellt efter att jag ofrivilligt tappade mina två dygn nyligen i Moskva. Lyckan ligger i att jag kommer vara frisk innan jag & Anna ska till indien den sjunde. SKOJA!
Försökte pigga upp mig själv med en promenad från doktorn idag eftersom vädret är bara en halv milimeter ovanför skönt men kom hem alldleles genomsvettig med sandstorm fulla ögonen. Glömde bort lite vart jag var också och promenerade in på lite smågator, tyckte att det var en smart genväg innan jag insåg att jag inte var i min egen världsdel och snabbade upp steget hem.
Any news.. Adelija, min sambo, bestämde sig efter allt krånglande med sin flytt att stanna kvar. Anledningen var egentligen bara dålig kommunikation. Isabela, min alldeles egna Karlsson på taket, flög till Brasilien för någon diffus anledning ang hennes mamma och för att låta håret växa ut. Jag har suttit inne i Bin Mahmoud 8 i tre dygn och hostat & snörvlat med avbrott bara för att inhandla vitaminer & besöka doktorn. Läser mina böcker, ser film efter film efter film, överväger att göra min line-training, putsar skor och dör av tristess.
vs, senaste sjukdomsattacken
lördagen den 20:e mars 2010
syyk
Är sjuk idag. Stannade hemma hela dagen igår och väntade på att rösten skulle komma tillbaka. Åt kycklingsoppa, såg på film & drack te med så mycket ingefära att min mun gjorde ont. Jag har inte haft en tråkigare dag på länge. Gjorde mig extrafin när jag gick till jobbet så att jag skulle se pigg och frisk ut och det var bra för det hände en grej. En bra grej. Eller ja, beroende på vem som ser hur på det.
Vaknade idag och skulle egentligen på vernissage med Daniel på Vox men kände inte att jag kunde kliva upp. Solen lyste dock på mig tills jag blev tvungen så jag tryckte i mig en halv maraboukaka, missade daniel. Är ledig ända tills klockan tio ikväll men har ingen kompis idag. Alla andra sover eller jobbar och jag kan inte sitta ensam hemma utan fördriver tiden på evolet med en kopp te som tog slut för jättelängesen (snyltar på deras internet och tjuvar lite film). Korrekturläser Emils utkast till en bok som kommer att bli fantastisk, ibland undrar jag om jag uppskattat något mer än vad jag uppskattar språk i gott uttryck.
Krille fyller år idag så jag sprang förbi med en blomma som jag snörade fast på en starköl. Drack en kopp kaffe.
Om en vecka prick är det rekrytering och jag vet inte hur jag ska ta mig ner i tid eftersom sista bussen går två timmar innnan jag slutar att jobba och dom tidigaste bussarna/tågen/planen går efter att man ska vara där. Behöver en bil.
G U D V A D J A G H A R T R Å K I G T
torsdag 28 oktober 2010
days in doha
Kom på att det kanske inte är alla som orkar browsa i fecbook-album så nu blire lite urval.
roadtrip till saudi
På äventyr
The Swedes
efter diverse båt-äventyr
förbi-farten
Nohad, Mattias & Martin mot bilen & solnedgången
Mattias & Martin vid det nya kollosseumet i Cultural Village
roadtrip till saudi
På äventyr
The Swedes
efter diverse båt-äventyr
förbi-farten
Nohad, Mattias & Martin mot bilen & solnedgången
Mattias & Martin vid det nya kollosseumet i Cultural Village
lördag 23 oktober 2010
ledig lördag
So,
klockan var fortfarande morgon & jag hade precis landat på flera olika sätt efter en nattlig damaskus-flight när älskade Mattias ringer och säger till mig att slänga på mig lite kläder, och att jag får sova mer senare. Done.
Struken skjorta och knä-lång kjol á la school girl & en halvtimme senare är jag, Mattias, Nohad & Martin påväg till Cultural Village för en dos ja precis, kultur. Äntligen.
Lite foto-utställning, kollosseum i nybyggt skede, pepp inför filmfestival & en god, egyptisk falafel till lunch. Verkligen trevligt och verkligen varmt för att vara snart november ändå.
Så ringer Natasha från ett kalas och känner att hon behöver "lite svenskhet i situationen" så jag och Mattias åker till undsättning. Halvkul kalas och halvkul att sitta med skavsår & svettig promenadskjorta bland överföfriskade och helt okända människor så vi hamnade vidare mot hamnen, i en liten båt mot en större båt och, väldigt lägligt, en soft båt-fest.
Fyra timmar av dykande, dansande, jet-skiande och en massa tok, (båtbyte under förvirrade former & lite assistans från kustbevakningen) åkte vi hem för en update rörande diverse outfits. Frisyr och en halv minuts fokuserat sminkande för att lura mig själv att jag inte varit vaken i över 24-timmar sedan insmygning på ny, för mig alltså, klubb. Fortsatt yreri, orytmiskt dansande och glatt skålande ända tills vi allihopa blev askungen igen och jag sov några timmar (äntligen igen) hos Natasha och vaknade för trött, lite för sent, och insåg att jag måste skaffa ett sjysstare täcke om jag någonsin ska sova lika bra hemma.
Vi tog oss upp iallafall, handlade en påse chips och vatten och möttes upp igen med Nohad, Mattias & Antony för att spendera en heldag i öknen. På vägen dit såg jag min andra döda människa sedan jag kom ner hit. Bakom en bil som körts av vägen och demolerats. Peppen inför sand-dyns-off-road-körningen deppades ner liiite. (Den första kroppen jag såg f.ö var i Nepal för snart två månader sedan och låg i kö inför kremering) En annan pepp var att vår guide var sammanbitet tyst hela tiden och inte ens svarade på vaken tilltal eller frågor utan verkade vara på jävligt dåligt humör. Anyhow, med den jobbiga bilolyckan i åtanke kom vi fram till våra dyner, hoppade och flög runt i sanden hela vägen till Saudi-gränsen. Vi klappade kameler, simmade i solnedgången och åt hummus i arabiska tält.
På vägen hem när den glada guiden droppat alla utom mig frågade han (för han kunde prata tydligen);
-"What do you like the most here in Doha"
Det var den svåraste frågan jag någonsin fått och jag har fortfarande inte kommit på något svar men om man försöker och om man letar så kan man ha kul här också, för man har så kul som man gör sig och så är det nog överallt.
Annars är dom enda nyheterna att rostering har tagit bort min moskva så alla senaste veckornas dagdrömmar om piroger & pälsmössor försöker jag att sudda bort och tänka positivt att jag kanske får den en annan gång även fast jag vet att Nohad har varit här i över fyra år utan att ha fått den alls. Fortfarande inga nyheter från Hanna så jag har ingen koll på hur förlossningen gått eller om den ens har ägt rum men det känner jag på mig att den har. Mattias kommer att vara i Stockholm på min födelsedag, första advent, men inte jag. Livet är bra orättvist ibland men jag får säkert en fantastisk indisk turnaround eller något annat magnifikt i present men det vet jag imorgon.
Thats all folks
bilder på den fina kamelen kommer senare
puss
klockan var fortfarande morgon & jag hade precis landat på flera olika sätt efter en nattlig damaskus-flight när älskade Mattias ringer och säger till mig att slänga på mig lite kläder, och att jag får sova mer senare. Done.
Struken skjorta och knä-lång kjol á la school girl & en halvtimme senare är jag, Mattias, Nohad & Martin påväg till Cultural Village för en dos ja precis, kultur. Äntligen.
Lite foto-utställning, kollosseum i nybyggt skede, pepp inför filmfestival & en god, egyptisk falafel till lunch. Verkligen trevligt och verkligen varmt för att vara snart november ändå.
Så ringer Natasha från ett kalas och känner att hon behöver "lite svenskhet i situationen" så jag och Mattias åker till undsättning. Halvkul kalas och halvkul att sitta med skavsår & svettig promenadskjorta bland överföfriskade och helt okända människor så vi hamnade vidare mot hamnen, i en liten båt mot en större båt och, väldigt lägligt, en soft båt-fest.
Fyra timmar av dykande, dansande, jet-skiande och en massa tok, (båtbyte under förvirrade former & lite assistans från kustbevakningen) åkte vi hem för en update rörande diverse outfits. Frisyr och en halv minuts fokuserat sminkande för att lura mig själv att jag inte varit vaken i över 24-timmar sedan insmygning på ny, för mig alltså, klubb. Fortsatt yreri, orytmiskt dansande och glatt skålande ända tills vi allihopa blev askungen igen och jag sov några timmar (äntligen igen) hos Natasha och vaknade för trött, lite för sent, och insåg att jag måste skaffa ett sjysstare täcke om jag någonsin ska sova lika bra hemma.
Vi tog oss upp iallafall, handlade en påse chips och vatten och möttes upp igen med Nohad, Mattias & Antony för att spendera en heldag i öknen. På vägen dit såg jag min andra döda människa sedan jag kom ner hit. Bakom en bil som körts av vägen och demolerats. Peppen inför sand-dyns-off-road-körningen deppades ner liiite. (Den första kroppen jag såg f.ö var i Nepal för snart två månader sedan och låg i kö inför kremering) En annan pepp var att vår guide var sammanbitet tyst hela tiden och inte ens svarade på vaken tilltal eller frågor utan verkade vara på jävligt dåligt humör. Anyhow, med den jobbiga bilolyckan i åtanke kom vi fram till våra dyner, hoppade och flög runt i sanden hela vägen till Saudi-gränsen. Vi klappade kameler, simmade i solnedgången och åt hummus i arabiska tält.
På vägen hem när den glada guiden droppat alla utom mig frågade han (för han kunde prata tydligen);
-"What do you like the most here in Doha"
Det var den svåraste frågan jag någonsin fått och jag har fortfarande inte kommit på något svar men om man försöker och om man letar så kan man ha kul här också, för man har så kul som man gör sig och så är det nog överallt.
Annars är dom enda nyheterna att rostering har tagit bort min moskva så alla senaste veckornas dagdrömmar om piroger & pälsmössor försöker jag att sudda bort och tänka positivt att jag kanske får den en annan gång även fast jag vet att Nohad har varit här i över fyra år utan att ha fått den alls. Fortfarande inga nyheter från Hanna så jag har ingen koll på hur förlossningen gått eller om den ens har ägt rum men det känner jag på mig att den har. Mattias kommer att vara i Stockholm på min födelsedag, första advent, men inte jag. Livet är bra orättvist ibland men jag får säkert en fantastisk indisk turnaround eller något annat magnifikt i present men det vet jag imorgon.
Thats all folks
bilder på den fina kamelen kommer senare
puss
torsdag 21 oktober 2010
isabela 2
klockan är sex på morgonen och jag sover i soffan med telefonen under kudden då Isabela ringer och på sin fantastiskt korrekta engeslka förklarar;
"-Mina I forgot my ironer under my bed and also i didnt turn it off!"
Så jag springer in till hennes rum och hittar hennes platttång bredvid sängen och, som sagt, inte avslagen.
panik.
"-Mina I forgot my ironer under my bed and also i didnt turn it off!"
Så jag springer in till hennes rum och hittar hennes platttång bredvid sängen och, som sagt, inte avslagen.
panik.
tisdag 19 oktober 2010
Okej.
Jag vet inte vart min kreativitet har tagit vägen. Det är vad frågan egentligen är om. Jag ritar inte, jag skriver inget som inte är för upplysandets skull och lyssnar på samma musik om och om igen. Jag har inte gått på varken museum, teater eller konsert på alldleles för många månader och inte haft ett djupt och ärligt samtal med någon på länge och jag har inte ens flirtat tillbaka eller behållt en enda ögonkontakt, alls, jag vet inte ens sedan när. Jag tror att jag står och tippar för mycket på tå för att kunna ta sats och ta itu med allt det nya som snart inte är nyare än vad det redan varit. Att ha humörsvängingar är inte lika roligt när toppen inte är så långt ifrån botten som den kan komma och att vara likgiltig är som bekant snäppet värre än att upprörd i varierad form.
Utan att ta några onödiga risker måste jag försöka hitta tillbaka till mina egna synvinklar och mina egna ord. Jag kan se saker jag också, och det är dags att jag organiserar en ny plan. En sån plan som blir flera nya planer och utvecklas till en idé som inte slutar någonstans ens när den har blivit.
Om mina sängkläder inte varit blöta fortfarande då jag inte förväntade mig att komma hem förrän om fyra timmar, och om jag hade haft ett sjysst täcke och inte använt det värdelösa som jag har som extramadrass på den enda hårda madrassen, så skulle jag bädda ner mig själv och vakna till en fantastisk ny dag imorgon. Om jag var ledig skulle jag äta frukost & väcka mattias, åka till stranden och för en gångs skull betala tio spänn för en sån trambåt och trampa iväg tills solen gick ner.
Dock har jag standby imorgon så jag ska göra varm choklad nu, se Die Hard & somna i soffan under ett extralakan, vakna imorgon, äta en falafel och vänta på att dom ringer /inte ringer och sen får jag se. Vi får se, vart och om det blir.
Jag vet inte vart min kreativitet har tagit vägen. Det är vad frågan egentligen är om. Jag ritar inte, jag skriver inget som inte är för upplysandets skull och lyssnar på samma musik om och om igen. Jag har inte gått på varken museum, teater eller konsert på alldleles för många månader och inte haft ett djupt och ärligt samtal med någon på länge och jag har inte ens flirtat tillbaka eller behållt en enda ögonkontakt, alls, jag vet inte ens sedan när. Jag tror att jag står och tippar för mycket på tå för att kunna ta sats och ta itu med allt det nya som snart inte är nyare än vad det redan varit. Att ha humörsvängingar är inte lika roligt när toppen inte är så långt ifrån botten som den kan komma och att vara likgiltig är som bekant snäppet värre än att upprörd i varierad form.
Utan att ta några onödiga risker måste jag försöka hitta tillbaka till mina egna synvinklar och mina egna ord. Jag kan se saker jag också, och det är dags att jag organiserar en ny plan. En sån plan som blir flera nya planer och utvecklas till en idé som inte slutar någonstans ens när den har blivit.
Om mina sängkläder inte varit blöta fortfarande då jag inte förväntade mig att komma hem förrän om fyra timmar, och om jag hade haft ett sjysst täcke och inte använt det värdelösa som jag har som extramadrass på den enda hårda madrassen, så skulle jag bädda ner mig själv och vakna till en fantastisk ny dag imorgon. Om jag var ledig skulle jag äta frukost & väcka mattias, åka till stranden och för en gångs skull betala tio spänn för en sån trambåt och trampa iväg tills solen gick ner.
Dock har jag standby imorgon så jag ska göra varm choklad nu, se Die Hard & somna i soffan under ett extralakan, vakna imorgon, äta en falafel och vänta på att dom ringer /inte ringer och sen får jag se. Vi får se, vart och om det blir.
Ni vet dom där kilona som jag har känt lite sådär; "äh, det gör väl ingen skilnad några kilon hit & dit"?
Igår var jag och Mattias på Villgaio (han är inte den vettigaste personen att shoppa med men nog en av dom roligare) och när vi hittat the original trenchcoat, sjalar och för dyra skor snubblade vi över en fantastisk rea på Dolce & Gabbana, i mean, okej att mina nya jeans kostade två och en halv tredjedel av vad jag lagt undan denna månad, men jag kände att jag behövde ett par D&G-braller att piffa upp med i garderoben. En av poängerna här är att storleken landade på en större än senast jag köpte jeans och att jag knappt fick fast knappen, men det kommer nog gå till sig eftersom jag inte har råd att köpa mer mat denhär månaden, haha.
Nu känner jag mej lite rikare och liiite mer posh när jag sitter och slöar hemma med min sjyssta byxor & dagdrömmer om alla coola kläder & saker jag ska köpa när jag blir rik på riktigt och på inredningen av min centrala lägenhet i en cool stad och mitt framtida coola jobb.
Har spenderat dagen som en liten duktig hemmafru och städat med en sådan lust att städa som jag bara får när adelija ska vara borta i flera dagar, packade min väska och åkte till flygplatsen med inpluggat india-schema. Dock blev flighten inställd (woho) och det enda tråkiga med det vara att det var meningen att jag skulle flyga med natasha och det blev ju inget. Och att jag inte tjänade en krona. Och att jag missade en få förunnad flight till det fantastiska landet Indien. SKOJA.
Nu är det dags för mig att gå och somna mitt i en film på isabelas soffa.
puss puss
p.s
nåt som händer justnu (tror jag) är att Hanna håller på att föda Isse äntligen!! Och jag missar det! ohmygod, men jag är med i mit sinne 24/7
Nu känner jag mej lite rikare och liiite mer posh när jag sitter och slöar hemma med min sjyssta byxor & dagdrömmer om alla coola kläder & saker jag ska köpa när jag blir rik på riktigt och på inredningen av min centrala lägenhet i en cool stad och mitt framtida coola jobb.
Har spenderat dagen som en liten duktig hemmafru och städat med en sådan lust att städa som jag bara får när adelija ska vara borta i flera dagar, packade min väska och åkte till flygplatsen med inpluggat india-schema. Dock blev flighten inställd (woho) och det enda tråkiga med det vara att det var meningen att jag skulle flyga med natasha och det blev ju inget. Och att jag inte tjänade en krona. Och att jag missade en få förunnad flight till det fantastiska landet Indien. SKOJA.
Nu är det dags för mig att gå och somna mitt i en film på isabelas soffa.
puss puss
p.s
nåt som händer justnu (tror jag) är att Hanna håller på att föda Isse äntligen!! Och jag missar det! ohmygod, men jag är med i mit sinne 24/7
söndag 10 oktober 2010
we no speak italiano
Kära ni,
DEPPEN HAR UPPHÖRT!!
Livet är gött här jag sitter på Sheraton Roma hotel i ROM. Italien mi amore <3
Åååååh vilket gott land och vilken fantastiskt crew jag hade. Eller, fantastisk är väl kanske att ta i men det fantatstiska med dom var just att dom inte var dumma utan betedde sig som människor och jobbade som dom skulle. GRAZI.
Landade i gryningen och plösligt är klockan efter solnedgång. Timmarna i strålande solsken och minst tjugofem grader har jag spenderat spatserandes i denna faaaantastiska stad. Jag har hoppat runt i vatikanstaten, kastat mynt i fontänen, joggat ettt varv runt colloseum ätit glass & pizza & salaaami.
Jag har sagt bonjorno, grazi, siii, prego, pronto och allla möjliga imitationer jag har kunnat ge mig på.
När jag kom till mitt rum imorse efter att ha velat hurvida jag skulle ge mig själv ännu en hotellfrukost (jag åt väldigt mycket på planet) men så visade det sig att dom dubbelbokat mitt rum så medans dom fixade ett nytt fick jag frukosten ändå!! (bacon, salami, krämbullar, pannkakor, capuccino) mmmm. Rummet var dock inte ett non-smoking så det luktar lite halvfräscht. Whatever, jag har ändå inte ens varit här på hela dagen.
Alla tvkanaler är dubbade men jag misströstar inte för dom visar ändå bara scrubs och det är inte så svårt att gissa vad dom säger och jag ska snart få främmande av en aussie-tjej från mitt crew som ska delta i min nyköpta skinka-ost-vin-vindruve samt choklad-tallrik som jag byggt och handlat till mig själv med hjälp av mina fantastiska italienska-skills..
Gotta go, scooby doo nu och mysteriet med en "zombiegladiatoooreee"
: D
onsdag 6 oktober 2010
nästan en vecka
Jag är i någon kant av Calcutta i landet som alla tycker så himla mycket om. Jag älskar maten, verkligen, jag blir inte less och människorna är i regel aldrig otrevliga. MEN SOM DET LUKTAR. Allt & alla och ute och inne. Och nej, jag kan inte säga att det är så otroligt unikt.
Kanske.
Jag är trött och grinig och min nästa flight är till Stockholm, det är storm ute, alla sover så jag har ingen att utforska med. Funderar på att beställa upp mat på rummet, dra för gardinerna och slå på tv:n. Eller ja, det är kanske inte storm men det blåser.
Så jag sov. Vaknade, ringde Amy (kristen tjej från egypten), inget svar. Kollade ut genom fönstret och kände mig alldeles matt och somnade vidare till solen försvunnit helt. Är inte säker på om hon sedan ringde mig eller om jag vaknade och ringde henne igen men tio minuter senare träffades vi i lobbyn, beväpnade med paraply & karta.
Vi hoppade in i en tuk-tuk direction Kyrkan. Den fantastiska kyrkan hon hade hört så mycket om. I vilket fall visste ingen vad en "c-h-u-u-u-r-r-c-c-h?" var så vi hamnade bredvid världens fulaste blåa lilla torns-byggnad, gick och kollade, kom ut besviket och gick på marknad. Helt vanlig marknad. Regn, galen trafik , för många dofter, lukter och stank. Vi ville se tempel, jag menar, vi är ju lost in translation I INDIEN och borde få se ett tempel. "Noo tempel maam, no tempel, no tempel"
Whatever, vi vallfärdade tillbaka till hotellet, dök genom regnet ner i poolen, simmade till bastun och blev slöare än slöast. Tillät varandra återigen att gå och lägga oss.
Indien, bah,
Skönt med hotell iallafall. Ska upp sju imorgon, har tagit mitt nya rutin-bad, packat väskan och beställt roomservice. Älskar maten, älskar inte landet. Det är som att någon har tagit alla sina kritor och färglagt Indien men lämnat allt framme för att bli så dammigt som möjligt. Grönt men inte fräscht, fint men så himla smutsigt. Något.
Spännande ändå att för första gången äta min favvis-mat när den kommer "hemifrån". Eller ja, det blir spännande att läsa i eat, pray, love om hon lyckas framställa landet fantastiskt på något sätt.
Klockan passerade nyss tolv. Sitter i min shuffle . Bekvämt oavslappnat om man nu hade kunnat säga så. Jag är den enda som inte är från asien eller är under en och sextiofem.
Enriqo Iglesias spelas non-stop på radion när vi svänger in på C-ring-road i Doha & för ett dygn sedan upplevde jag ett ny-gammalt ögonblick . Tomas, mange & Elin. Gamla skämt och gamla minnen i ett helt nytt ljus. Stockholm. Vad jag saknar, eller vad jag gillar och inte gillar att sakna klarnar mer och mer för varje minut och destination. Dom här gångerna är dom enda gångerna jag känner mig obesvärad att sitta och skriva med öppen bok.
Berätta om Sri Lanka? Jag vill det, jag är här, jag vill åka hit & vad ska jag säga?
Jag var trött, bussen var stor och jag lade mig ner över fyra säten och försökte slumra in med de mest perfekta omständigheterna utanför. Spöregn, mörker och vind.
Fungerade dock inte så jag satte mig upp och kikade ut i slummen som vi alltid åker igenom, eller snarare förbi. Hemlösa människor som sover ute i blötan, folk med osannolika mängder saker på huvudet & omkringspringande lösa hundar och katter . Folk som försöker hinna någonstans innan staden hinner vakna. Colombo. Åkte förbi "The Golden Towers" som hade en fin skylt, såg lite förfallet ut, ett trasigt staket och sist men inte minst, en hund som sket på infarten. Jag skrattade åt den klockrena bilden så att hela bussen vaknade men ingen förstod det roliga. Oroliga.
Såklart stannade vi inte innan vi var i säkerhet i den alltid inbillade fasaden av hotell-kvarter. Så att människor kan åka till sådana trasiga ställen i världen som det egentligen är men ändå tycka att åh-vad-hotellet-hade-en-trevlig-frukost-buffé-och-sjysst-pool-eller-hur?
Och det var det. Och badsalt tillbadkaret i mitt rum.
Cinnamon Hotel i Colombia får fem av fem stjärnor.
Vad ska jag säga? Jag spenderade mina korta timmar med att, på väldigt många sätt, försöka att trötta ut mig själv för att hinna somna innan det var dags att kliva upp och åka hem igen. Jag ska tillbaka en längre gång.
En ny grej jag har börjat med är att tacka bestämt nej till utgångar, (undantag i söndags om någon skulle påpeka något) men annars överraskande många för att jag inte ska bli stressad. När man som jag har för sig att man inte får missa en sekund av något som händer någon annanstans när man faktiskt kan vara där är det ganska skönt att istället ligga och käka kyckligwraps och lyssna på svenska radioteater hemma hos Anna Sjöberg och sedan ta en medium-haul promenad hem eller att helt enkelt läsa någon i min lilla hög av nya böcker.
Inatt när jag kom hem från libanon kände jag att det var den bästa flighten på länge. Ändå gjorde jag knappt något rätt, kände mig allt utom duktig och tappade bort en deprortee i myllret. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fantiserar om framtiden.
Kanske.
Jag är trött och grinig och min nästa flight är till Stockholm, det är storm ute, alla sover så jag har ingen att utforska med. Funderar på att beställa upp mat på rummet, dra för gardinerna och slå på tv:n. Eller ja, det är kanske inte storm men det blåser.
Så jag sov. Vaknade, ringde Amy (kristen tjej från egypten), inget svar. Kollade ut genom fönstret och kände mig alldeles matt och somnade vidare till solen försvunnit helt. Är inte säker på om hon sedan ringde mig eller om jag vaknade och ringde henne igen men tio minuter senare träffades vi i lobbyn, beväpnade med paraply & karta.
Vi hoppade in i en tuk-tuk direction Kyrkan. Den fantastiska kyrkan hon hade hört så mycket om. I vilket fall visste ingen vad en "c-h-u-u-u-r-r-c-c-h?" var så vi hamnade bredvid världens fulaste blåa lilla torns-byggnad, gick och kollade, kom ut besviket och gick på marknad. Helt vanlig marknad. Regn, galen trafik , för många dofter, lukter och stank. Vi ville se tempel, jag menar, vi är ju lost in translation I INDIEN och borde få se ett tempel. "Noo tempel maam, no tempel, no tempel"
Whatever, vi vallfärdade tillbaka till hotellet, dök genom regnet ner i poolen, simmade till bastun och blev slöare än slöast. Tillät varandra återigen att gå och lägga oss.
Indien, bah,
Skönt med hotell iallafall. Ska upp sju imorgon, har tagit mitt nya rutin-bad, packat väskan och beställt roomservice. Älskar maten, älskar inte landet. Det är som att någon har tagit alla sina kritor och färglagt Indien men lämnat allt framme för att bli så dammigt som möjligt. Grönt men inte fräscht, fint men så himla smutsigt. Något.
Spännande ändå att för första gången äta min favvis-mat när den kommer "hemifrån". Eller ja, det blir spännande att läsa i eat, pray, love om hon lyckas framställa landet fantastiskt på något sätt.
Klockan passerade nyss tolv. Sitter i min shuffle . Bekvämt oavslappnat om man nu hade kunnat säga så. Jag är den enda som inte är från asien eller är under en och sextiofem.
Enriqo Iglesias spelas non-stop på radion när vi svänger in på C-ring-road i Doha & för ett dygn sedan upplevde jag ett ny-gammalt ögonblick . Tomas, mange & Elin. Gamla skämt och gamla minnen i ett helt nytt ljus. Stockholm. Vad jag saknar, eller vad jag gillar och inte gillar att sakna klarnar mer och mer för varje minut och destination. Dom här gångerna är dom enda gångerna jag känner mig obesvärad att sitta och skriva med öppen bok.
Berätta om Sri Lanka? Jag vill det, jag är här, jag vill åka hit & vad ska jag säga?
Jag var trött, bussen var stor och jag lade mig ner över fyra säten och försökte slumra in med de mest perfekta omständigheterna utanför. Spöregn, mörker och vind.
Fungerade dock inte så jag satte mig upp och kikade ut i slummen som vi alltid åker igenom, eller snarare förbi. Hemlösa människor som sover ute i blötan, folk med osannolika mängder saker på huvudet & omkringspringande lösa hundar och katter . Folk som försöker hinna någonstans innan staden hinner vakna. Colombo. Åkte förbi "The Golden Towers" som hade en fin skylt, såg lite förfallet ut, ett trasigt staket och sist men inte minst, en hund som sket på infarten. Jag skrattade åt den klockrena bilden så att hela bussen vaknade men ingen förstod det roliga. Oroliga.
Såklart stannade vi inte innan vi var i säkerhet i den alltid inbillade fasaden av hotell-kvarter. Så att människor kan åka till sådana trasiga ställen i världen som det egentligen är men ändå tycka att åh-vad-hotellet-hade-en-trevlig-frukost-buffé-och-sjysst-pool-eller-hur?
Och det var det. Och badsalt tillbadkaret i mitt rum.
Cinnamon Hotel i Colombia får fem av fem stjärnor.
Vad ska jag säga? Jag spenderade mina korta timmar med att, på väldigt många sätt, försöka att trötta ut mig själv för att hinna somna innan det var dags att kliva upp och åka hem igen. Jag ska tillbaka en längre gång.
En ny grej jag har börjat med är att tacka bestämt nej till utgångar, (undantag i söndags om någon skulle påpeka något) men annars överraskande många för att jag inte ska bli stressad. När man som jag har för sig att man inte får missa en sekund av något som händer någon annanstans när man faktiskt kan vara där är det ganska skönt att istället ligga och käka kyckligwraps och lyssna på svenska radioteater hemma hos Anna Sjöberg och sedan ta en medium-haul promenad hem eller att helt enkelt läsa någon i min lilla hög av nya böcker.
Inatt när jag kom hem från libanon kände jag att det var den bästa flighten på länge. Ändå gjorde jag knappt något rätt, kände mig allt utom duktig och tappade bort en deprortee i myllret. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fantiserar om framtiden.
måndag 27 september 2010
mmm
Om ett dygn är jag snart i Stockholm igen, min mun smakar honung från min kopp rooibos och jag har precis tagit ett funderar-bad och läst min nya deckare (Svart Stig av Åsa Larsson).
Nu har jag varit här i tre månader, vardagen börjar forma sig och jag vet jag jag har gått in för. Inom ramen för vanliga, eller snarare, hitills utsvävande äventyr, har det varit ungefär nu som jag känner "been there done that"och funderar på hurvida jag ska röra mig åt något håll, åt vilket och varför. Skillnaden denhär gången är att jag inte hamnade här oplanerat, dock är känslan densamma. Inte en tristess men en slags rastlöhet smyger sig på och jag gör mina pros & cons sporadiskt i huvudet.
Med det menar jag inte att jag är påväg någonstans, eller ja, förutom att det är vad jobbet går ut på, utan det kommer nog bara bli en liten jobbig period nu när jag faktiskt måste tänka igenom vad jag gör innan jag faktiskt gör.
Det jag gör dvs.
Det jag känner mest att jag saknar, är som alltid det jag inte har & nu har jag börjat drömma om en liten lägenhet till mig själv, (centralt i tex Stockholm) som jag kan bo i, ett jobb på kanske ett hotell som jag kan vara nöjd med och bara allt det som jag hade innan jag åkte hit. Först blev jag grinig eftersom jag själv valde att åka hit och därmed satte mig i en helt annan sits, men nu kom jag på att det är ju jätteskönt. Att börja utveckla denhär känslan av att uppskatta precis det jag kan ha men aldrig velat ha förut. Jag vet inte om det låter konstigt. Och dessutom känns det som ett slags test om jag stannar här, i mellanöstern, under samma tidsperiod, om inte längre, som jag hade tänkt mig redan från början. Annars går jag alltid lite strö-planerat in i saker och kommer ut med en helt ny plan. Det är spännande, men fan vad jag saknar "hemma". Redan.
I oktober månads godispåse hittar vi; Colombo, en längre Barcelona, flera överrasknings-standby´s, lediga dagar med Mattias och i slutet en Moskva. När planet lyfter från arlanda tänker jag trösta mig själv med att jag faktiskt kommer att vara i Sri Lanka och klappa elefanter & jäsa i the famous hotell-spa dagen efter. I Barcelona ska jag lyckas med lite sightseeing denna gång & återigen träffa Josiljton och sedan i Moskva, mmm, jag tycker att det blir så spännande!!! Jag tänker mig att det ska börja snöa när jag är på torget, jag ska köpa en pälsmössa, äta en pirog och dricka ett glas vodka.
mmm, godnatt
Nu har jag varit här i tre månader, vardagen börjar forma sig och jag vet jag jag har gått in för. Inom ramen för vanliga, eller snarare, hitills utsvävande äventyr, har det varit ungefär nu som jag känner "been there done that"och funderar på hurvida jag ska röra mig åt något håll, åt vilket och varför. Skillnaden denhär gången är att jag inte hamnade här oplanerat, dock är känslan densamma. Inte en tristess men en slags rastlöhet smyger sig på och jag gör mina pros & cons sporadiskt i huvudet.
Med det menar jag inte att jag är påväg någonstans, eller ja, förutom att det är vad jobbet går ut på, utan det kommer nog bara bli en liten jobbig period nu när jag faktiskt måste tänka igenom vad jag gör innan jag faktiskt gör.
Det jag gör dvs.
Det jag känner mest att jag saknar, är som alltid det jag inte har & nu har jag börjat drömma om en liten lägenhet till mig själv, (centralt i tex Stockholm) som jag kan bo i, ett jobb på kanske ett hotell som jag kan vara nöjd med och bara allt det som jag hade innan jag åkte hit. Först blev jag grinig eftersom jag själv valde att åka hit och därmed satte mig i en helt annan sits, men nu kom jag på att det är ju jätteskönt. Att börja utveckla denhär känslan av att uppskatta precis det jag kan ha men aldrig velat ha förut. Jag vet inte om det låter konstigt. Och dessutom känns det som ett slags test om jag stannar här, i mellanöstern, under samma tidsperiod, om inte längre, som jag hade tänkt mig redan från början. Annars går jag alltid lite strö-planerat in i saker och kommer ut med en helt ny plan. Det är spännande, men fan vad jag saknar "hemma". Redan.
I oktober månads godispåse hittar vi; Colombo, en längre Barcelona, flera överrasknings-standby´s, lediga dagar med Mattias och i slutet en Moskva. När planet lyfter från arlanda tänker jag trösta mig själv med att jag faktiskt kommer att vara i Sri Lanka och klappa elefanter & jäsa i the famous hotell-spa dagen efter. I Barcelona ska jag lyckas med lite sightseeing denna gång & återigen träffa Josiljton och sedan i Moskva, mmm, jag tycker att det blir så spännande!!! Jag tänker mig att det ska börja snöa när jag är på torget, jag ska köpa en pälsmössa, äta en pirog och dricka ett glas vodka.
mmm, godnatt
tisdag 21 september 2010
back to work
I´m packing my bag again. The only difference today is that I have no idea where I´m going. I´m putting my jacket in, my bikini, a book, clothes for summer, winter or fall for three days. The reason is something called airportstandby, wich means that i´ll be sitting next to Doha International Airportin my uniform, waiting for further instructions like "you´re going to Moscow" or Nigeria. Or Stockholm, or Cebu, Osaka, Paris, Muscat, Kuwait, Chennai, Tunisia, Berlin, Bangladesh, Madrid, Dubai or some other of our 92 + (surprise)destinations.
Exciting? Yes. Or maybe my four hours will pass and they will tell me that i can take my versatile suitcase and go back home. Who knows. Now i´m going to bed at the same time my dear friends in the building once again are going to the club without me, haha, i´m not at all jealous.
This morning, or afternoon whatever, my sugarmummy Isabela once again dragged me out of bed and took me to the beach to make me enjoy another day that i was about to waste in bed. After then sun went hiding i had a quick dinner at Crep Away with Liban & Hussni and didnt want to go home to bed when my curfew started, life is not easy when you are five years old.
Exciting? Yes. Or maybe my four hours will pass and they will tell me that i can take my versatile suitcase and go back home. Who knows. Now i´m going to bed at the same time my dear friends in the building once again are going to the club without me, haha, i´m not at all jealous.
This morning, or afternoon whatever, my sugarmummy Isabela once again dragged me out of bed and took me to the beach to make me enjoy another day that i was about to waste in bed. After then sun went hiding i had a quick dinner at Crep Away with Liban & Hussni and didnt want to go home to bed when my curfew started, life is not easy when you are five years old.
måndag 20 september 2010
day off 1
So, i decided to translate this blog of mine so don´t be suprised if the vocabulary is a bit smaller, it will hopefully grow fast.
Today I woke up in Isabelas couch, the small one, and my entire body was sore. My mind decided that I was tired and sick and i tried to be lazy and stay at home the rest of the day but Isabela dragged me out on the street, catched a cab and got us to Souq Waqif for a malaysian lunch. None of us have been there in daylight before and it became an adventure.
We pretended that we were on a trip to Iran since we´re already in the middle-east and most people working there are persian. We searched every shop for flying carpets and rubbed a lot of lamps without finding any genies. I got a list written with useful persian phrases from a guy at Isfahan Garden and then we went looking for pets.
Isabela wanted to buy a fish-friend for her apartement but we couldent look for so long since i get sick after spending more than a few seconds among the poor animals in small cages in the heat. Horrible. We met up with Adelija and her european union (one french, one russian, one lithuanian & one bulgarian) when they had dinner and we tried Iranian dessert. As some of you know every adventureous dessert-tryout have been horrible so far and this was not an exception. The "icecream" turned out to be a glass of frozen rose-water-parfume and we moved on to Tajiin for som shisa-smoking and marrocan tea.
On the bigscreen they showed euro-news just before the live-music started and ofcourse they had to show the emberrasing result of our rescent election in sweden. From yesterday we suddenly have a rasist party in our parlament, great.. Anyhow, my company decided to go to the club and since i´m still a baby in this country and to young to surround myself with bars i decided to go home when I ran in to Annika, one of our companys groundstaff, sitting by herself eating a late dinner. I diverted to her table and spent the next hour talking to her wich was nice since i thought i wouldnt see her before she went back to Stockholm.
Apperantly I have another day off tomoro and will make my internet-bank happen, hopefully go to the beach and have a coffee with Milena from Serbia who i flew with (doublesector to kuwait) last week. I´ll try to make at least one of them and also i need to clean my room, badly. The day after I have airport standby wich means that I dont know If, and if so where I am going or for how long. Exiting and I´m not crazy but i would be happy to get like nigeria or something cause i would not feel bad about not leaving the hotel, the food is free and they have pool & sun.
sweet dreams, godnatt & inshalla
:D
Today I woke up in Isabelas couch, the small one, and my entire body was sore. My mind decided that I was tired and sick and i tried to be lazy and stay at home the rest of the day but Isabela dragged me out on the street, catched a cab and got us to Souq Waqif for a malaysian lunch. None of us have been there in daylight before and it became an adventure.
We pretended that we were on a trip to Iran since we´re already in the middle-east and most people working there are persian. We searched every shop for flying carpets and rubbed a lot of lamps without finding any genies. I got a list written with useful persian phrases from a guy at Isfahan Garden and then we went looking for pets.
Isabela wanted to buy a fish-friend for her apartement but we couldent look for so long since i get sick after spending more than a few seconds among the poor animals in small cages in the heat. Horrible. We met up with Adelija and her european union (one french, one russian, one lithuanian & one bulgarian) when they had dinner and we tried Iranian dessert. As some of you know every adventureous dessert-tryout have been horrible so far and this was not an exception. The "icecream" turned out to be a glass of frozen rose-water-parfume and we moved on to Tajiin for som shisa-smoking and marrocan tea.
On the bigscreen they showed euro-news just before the live-music started and ofcourse they had to show the emberrasing result of our rescent election in sweden. From yesterday we suddenly have a rasist party in our parlament, great.. Anyhow, my company decided to go to the club and since i´m still a baby in this country and to young to surround myself with bars i decided to go home when I ran in to Annika, one of our companys groundstaff, sitting by herself eating a late dinner. I diverted to her table and spent the next hour talking to her wich was nice since i thought i wouldnt see her before she went back to Stockholm.
Apperantly I have another day off tomoro and will make my internet-bank happen, hopefully go to the beach and have a coffee with Milena from Serbia who i flew with (doublesector to kuwait) last week. I´ll try to make at least one of them and also i need to clean my room, badly. The day after I have airport standby wich means that I dont know If, and if so where I am going or for how long. Exiting and I´m not crazy but i would be happy to get like nigeria or something cause i would not feel bad about not leaving the hotel, the food is free and they have pool & sun.
sweet dreams, godnatt & inshalla
:D
fredag 17 september 2010
stockolom
Vad heter du? Vart är du ifrån & hur länge hur du varit här? Briefingens enkla fråge-sätt att sortera in dig i ett slags fodral, för att bestämma vem du är, vad du vet och vilka alla andra är i förhållande till dig själv. Inför min senaste flight var det däremot frågan om varför du är här och hur just du känner inför din tillvaro.
Några, dom flesta, på asiastiskt sätt, kände att det var bra pengar, en säker position och en stolhet inför sin familj. För någon annan var det inte ett jobb utan ett way of life. För mig är det ett klockrent sätt att förena min service-arbets-moral med hur jag lägger all fritid och ekonomi att resa till någon annanstans äv vart jag är. Skönt.
Arlanda, Stockholm, tidsram. Jag fick se mitt land bara genom en motorväg från någon annans föväntingar och ögon. Ändå min Oliver i lobbyn, i hissen och i mitt rum. Mitt språk, min luft, mitt sätt och mitt land. Så overkligt och samtidigt precis som jag känner det. Lösviktsgodis, MAX & riksdagsval. Telefonsamtal som fick mig att känna mig så nära som jag var samtidgt om jag var precis så långt bort som jag inte ens var. Jag kunde alla låtar på radion i bussen och när jag träffade Annika kände jag att det är ju här jag vill bo. Jag vill ha en frukost, en fika, ett närmare avstånd till henne, staden och livet. Bland annat. Det enda jag kan tänka på för att styra bort min längtan är att tänka mig att jag faktikt stannar till. Eller bara stannar. Inte än. Jag vill verkligen, mer och mer för varje gång men inte riktigt än.
Att vakna på ett sheraton, till exempel som idag, i en huvudstad med ett så himla bekvämt och välbekant sällskap och att avsluta kvällen med nya vänner i en annan stad (ett annat sheraton faktiskt), ett annat land och sen lägligt komma "hem", innanför MIN dörr i lagom tid till min nya tidsuppfattning. Natt-bön i högtalarens mer och mer välbekanta minaret. Nu måste jag sova för att hinna städa innan jag ska till indien.
En ny stockholm om två veckor. Hold tight.
Några, dom flesta, på asiastiskt sätt, kände att det var bra pengar, en säker position och en stolhet inför sin familj. För någon annan var det inte ett jobb utan ett way of life. För mig är det ett klockrent sätt att förena min service-arbets-moral med hur jag lägger all fritid och ekonomi att resa till någon annanstans äv vart jag är. Skönt.
Arlanda, Stockholm, tidsram. Jag fick se mitt land bara genom en motorväg från någon annans föväntingar och ögon. Ändå min Oliver i lobbyn, i hissen och i mitt rum. Mitt språk, min luft, mitt sätt och mitt land. Så overkligt och samtidigt precis som jag känner det. Lösviktsgodis, MAX & riksdagsval. Telefonsamtal som fick mig att känna mig så nära som jag var samtidgt om jag var precis så långt bort som jag inte ens var. Jag kunde alla låtar på radion i bussen och när jag träffade Annika kände jag att det är ju här jag vill bo. Jag vill ha en frukost, en fika, ett närmare avstånd till henne, staden och livet. Bland annat. Det enda jag kan tänka på för att styra bort min längtan är att tänka mig att jag faktikt stannar till. Eller bara stannar. Inte än. Jag vill verkligen, mer och mer för varje gång men inte riktigt än.
Att vakna på ett sheraton, till exempel som idag, i en huvudstad med ett så himla bekvämt och välbekant sällskap och att avsluta kvällen med nya vänner i en annan stad (ett annat sheraton faktiskt), ett annat land och sen lägligt komma "hem", innanför MIN dörr i lagom tid till min nya tidsuppfattning. Natt-bön i högtalarens mer och mer välbekanta minaret. Nu måste jag sova för att hinna städa innan jag ska till indien.
En ny stockholm om två veckor. Hold tight.
måndag 13 september 2010
H O L A
Jag drömde att jag åkte en såndär bil man åker i på golfbanor, runt i barcelona, inomhus & utomhus och till alla existerande och av mitt undermedvetna påhittade ställen. Med mig i bilen hade jag min Crew Resource Manager från England som pratade hela tiden och berättade en massa osannolika historier om varje plats. Sedan vaknade jag, två minuter precis innan min väckarklocka ringde, som nästan alltid.
Mitt smink hade sprungit runt i hela ansiktet och skjortan som egentligen var nystrykt skulle inte ha klarat sig orapporterad i en grooming-check, men jag var ändå i en säng på elfte våningen, på ett hotell i Barcelona. Jag hoppade upp ur sängen och bytte skjortan mot ett somrigare och lite ledigare linne innan jag tog hissen ner till gatan och spanade efter mina compañeros Emil Pettersson & Julia Berg, i skymningen, i början på en skön kväll i ett tjugofem-gradigt Spanien.
Vi tog tunnelbanan till Barcelonetta där vi åt pizza och jag beställde -"una cervesa por favor" - "Grande?" "Si, grande!" och solen gick ner när jag trivdes i ett sällskap då jag inte behövde vara så jävla korrekt hela tiden och äntligen fick umgås med någon som redan kände mig vilket var en himla avslappnande faktor. Livet är skönt.
Skönare när vi flyttade oss till stranden, badade halvnakna (het lagligt) i vatten som faktiskt var kallare än luften och min själ fick en dos europa som den har saknat.
Imorse, redan mitten på september, strosade jag runt i ett köpcenter med andre-piloten och kände, bekvämt, att det gjorde inte så mycket att det inte blev någon riktig sightseeing eller något turistande. Jag gillade att ta det lite tranquilo och tänka ´jag gör det nästa gång´. För det kommer verkligen att bli flera ´nästa gång´.
p.s
Andra-piloten var från madagaskar, det bor människor där, inte bara djur som rymt från ett zoo och det är ett väldigt spännande växtliv där lärde jag mig nyss av internet. Det bor precis under tjugo miljoner människor där & det är ett av världens fattigaste länder. Och ni vet dendär fågeln som är med i filmen UPP (du som inte har sett filmen borde se den, grym film) anyhow, för verkligen jättemånga år sedan fanns det såna fåglar där, s.k elefantfåglar. Thats all folks. Om tre dagar ska jag rösta och dricka tre liter svensk mjölk. d.s
fredag 10 september 2010
p.s
Jag ska nu engagera mig i min kära sambos hemlands-kultur vilket behövs eftersom det enda jag vet om Litauen är vart det ligger och att dom har ett hyfsat grymt basket-landslag. Börjar musikmässigt nu med att lyssna på Jurga (http://www.myspace.com/jurgamusic) och tror att jag gillar vad jag hör. Och imorgon packar & peppar jag för några timmar i Barcelona med Joisilj och hoppas på träffa per jonsson också för jag kommer inte ihåg när jag gjorde det senast, sedan ska jag tillbaka till Doha för att vända innan jag har en snabb stockholm då jag bara hinner förtidsrösta och mysa med Oliver. Jag blir alldeles glad i magen och kär när det närmar sig även om det bara blir några timmar^^
friday
Jag är ledig idag MEN Nohad är i Sverige, Martin är i Australien, Mattias är i London och jag är den yngsta jag känner i Doha och den enda som inte får följa med ut och klubba. Kul. Eid mubarak och äntligen är ramadan över men det ändrar egentligen ingenting för mig förutom att jag får gå och köpa en kaffe nu eller äta lunch någon annanstans än hemma.
Jag tog ett bad med min nya bok (Eat, Love & Pray) för att ändra inställning (har varit lite grinig senaste tiden för jag sover så himla dåligt och jag känner att en förkylning börjar smyga sig på och jag tänker inte vara sjuk när jag ska till barcelona och stockholm). Anyhow, då fick jag ett sms av Anna Sjöberg där det stod "Godmorgon Sjöberg! Du ska vi inte gå ut och svinga en bägare i afton?"
Glad blev jag, så glad att jag kände att överflödiga inträdes-tok går att möblera om. Nu dricker jag panadol citron&honung-te mot cold & flu, har stängt av ac:n och har varma sockar på mig och väntar på att klockan ska närma sig tio så att jag får en dos socialt liv. Allt blir bättre. Jag gillar min dagliga, lugna-ner-mig-bad i badkaret. Mitt badkar ^^
I övrigt flyger jag nästan varje dag och är väldigt trött och sover väldigt dåligt så jag är inte vidare social mot varken omgivningen i min närhet eller allmänheten men håll till godo!
Jag tog ett bad med min nya bok (Eat, Love & Pray) för att ändra inställning (har varit lite grinig senaste tiden för jag sover så himla dåligt och jag känner att en förkylning börjar smyga sig på och jag tänker inte vara sjuk när jag ska till barcelona och stockholm). Anyhow, då fick jag ett sms av Anna Sjöberg där det stod "Godmorgon Sjöberg! Du ska vi inte gå ut och svinga en bägare i afton?"
Glad blev jag, så glad att jag kände att överflödiga inträdes-tok går att möblera om. Nu dricker jag panadol citron&honung-te mot cold & flu, har stängt av ac:n och har varma sockar på mig och väntar på att klockan ska närma sig tio så att jag får en dos socialt liv. Allt blir bättre. Jag gillar min dagliga, lugna-ner-mig-bad i badkaret. Mitt badkar ^^
I övrigt flyger jag nästan varje dag och är väldigt trött och sover väldigt dåligt så jag är inte vidare social mot varken omgivningen i min närhet eller allmänheten men håll till godo!
lördag 4 september 2010
-"Irish pub det är Magnus"
Ringde nyss några sekunder hem för att höra denna ljuva stämma. Klockan är 03.14 utc plus tre och jag sitter i soffan, äntligen, ensam hemma i bin mahmoud 8, lägenhet 503.
Idag hade jag en turn-around till sudan. Det enda jag upplevt i det landet är att känna den plusgradiga vinden fylld av flugor genom en av bakdörrarna i dagens plan. Helt kej känsla att kika på plan som lyfte och landade, in i kabinen och packa på de hungriga städarna maten vi hade över och juice juice juice. Life is good. Imorgon ska jag till Indien och nu är jag så trött så att jag håller på att svimma.
Landade klockan tolv och skyndade mig att byta om för att bli pickedup av Nohads vän Hussni, vidare plockade vi upp Natasha som plockade med sin vän, eeeh, fan jag kommer inte ihåg vad hon hette, anyhow. Vi åkte till al Saha och drack en himla snabb kopp te med Nohad och hennes kompis som (herregud) jag kommer inte ihåg vad han heter heller! Himla trevlig stämning men på tok för kort. Blev sedan hemskjutsad igen eftersom jag inte får vara ute senare än tre på natten. Eeehe, lika bra för jag är så trött så att jag skakar.
Jag mår väldigt bra iallafall. Har roliga veckor framför mig tror jag. Jag har skickat ett bunt vykort som ursäkt för att jag aldrig hör av mig, haha
puss
p.s jag har en massa att berätta om Kathmandu! stay tuned..
d.s
Idag hade jag en turn-around till sudan. Det enda jag upplevt i det landet är att känna den plusgradiga vinden fylld av flugor genom en av bakdörrarna i dagens plan. Helt kej känsla att kika på plan som lyfte och landade, in i kabinen och packa på de hungriga städarna maten vi hade över och juice juice juice. Life is good. Imorgon ska jag till Indien och nu är jag så trött så att jag håller på att svimma.
Landade klockan tolv och skyndade mig att byta om för att bli pickedup av Nohads vän Hussni, vidare plockade vi upp Natasha som plockade med sin vän, eeeh, fan jag kommer inte ihåg vad hon hette, anyhow. Vi åkte till al Saha och drack en himla snabb kopp te med Nohad och hennes kompis som (herregud) jag kommer inte ihåg vad han heter heller! Himla trevlig stämning men på tok för kort. Blev sedan hemskjutsad igen eftersom jag inte får vara ute senare än tre på natten. Eeehe, lika bra för jag är så trött så att jag skakar.
Jag mår väldigt bra iallafall. Har roliga veckor framför mig tror jag. Jag har skickat ett bunt vykort som ursäkt för att jag aldrig hör av mig, haha
puss
p.s jag har en massa att berätta om Kathmandu! stay tuned..
d.s
söndag 29 augusti 2010
election election
Här kommer ett ovanligt politiskt inlägg från mig som inte kan påstå mig vara speciellt politiskt insatt. Jag sitter uppe i natten och pluggar valet. (Mitt första riksdagsval, hihi)
Jag gör tester och läser och läser och so far är det enda jag kommit fram till, vilket jag redan visste, att jag röstar röd-grönt. Ingen överraskning somsagt och det som är viktigt för mig är att alla ska ha möjlighet till samma utbildning & sjukvård oavsett vem man är, att pension är ordentlig så att man inte behöver bli ledsen när man blir gammal samt att invandringen är sjysst.
Jag blev fruktansvärt upprörd häromdagen så jag såg Sverigedemokraternas nya reklamfilm.
(http://www.youtube.com/watch?v=5UiUdpYVubY eller gå in på Youtube och sök Sverigedemokraternas officiella valfilm eller håll utkik på tv4..)
För er som inte har sett den är det två bromsar man kan dra i tillhörande pension & invandring och statsbudgeten lägger minst pengar i den man drar i först. För det första är det heeelt orealistiskt och jättelöjligt och för det andra är "invandraren" representerad av ett stort gäng muslimska kvinnor i abaya med varsin barnvagn. Pensionären där emot är representerad av en liten anfådd gumma som inte har en chans mot allt svart kjolstyg som flyger förbi henne. Först blev jag full i skratt och trodde att det var ett skämt, en parodi någon gjort för att alla med en existreande verklighetssyn, återigen, skulle skratta för att sedan sucka åt dethär skämtet med en smyg-nazistiskt parti som har fått en chans att komma in i riksdagen.
Demokrati i all ära men var det ingen som lärde sig något av ny-demokrati-skämtet? Nej justdet, alla älskar ju Bert Karlsson nuförtiden när han är oförskämd & folkkär i tv & "detdär var ju lääängesen".
Snälla, tänk om vi skulle vända på reklamen och en redig välutbildad, sofistikerad & helt vanlig invandrare (eller ett ensamt flykting-barn som mirakulöst lyckats klara sig från krig, prostitution eller you name it till ett land där han/hon kan ha en chans att överleva (leva) även utan föräldrar eller släktingar i närheten) promenerade mot bromsen, men blev undanknuffad av ett gäng tex förtidspensionerade, lata, trötta 25-åringar som kanske gjorde illa knät en gång(men plötsligt kan springa ohindrat mot bromsen i fråga) eller har lurat sig förbi systemet. (Vilket inte är så svårt då alldeles och alldeles för få men samtidigt alldeles för många anmälningar om för-tidspensions-fusk anmäls året runt). Som pricken över i:et skulle flykting-barnet inte ens nå upp till bromsen.
Jag blir så less när jag tänker på hur många människor som kommer att sitta i sofforna och tänka, "jaaaaa, domdär sverigedemokraterna dom har nog koll på detdär. Vi vill ju inte att sverige ska bli ett muslimskt land där alla män våldtar sina kvinnor och krigar". Eller något lika dumt. Usch. Vad lär folk sina barn egentligen? Något dom intevet någonting om? ja, just det.
Däremot är jag absolut för att den riktiga pensionen (däribland den ärliga förtidspensionen)ska vara väldigt rättvis & givande och erbjuda post-arbetare (haha, post-arbetare) ett gott liv som tack för tillfört arbetande. Jag blir så ledsen när jag hör och läser skräckhistorier om maten & vård på ålderdomshem eller begränsningar i det vardagliga livet hemma.
Allmän sjukvård ska inte kunna ha att göra med hur mycket pengar men själv eller ens föräldrar tjänar & detsamma gäller möjligheten att utbilda sig åt vilket håll man vill. Något jag inte heller gillar med det, fortfarande nya, blå styret är hur små klyftor verkar växa och bli stora amerika-liknande klyftor. Jag betalar gärna skatt då jag kan för dom som faktiskt, på ärlig grund, inte har råd med samma saker som jag har. Visst känner jag dock ibland att jag skulle kunna ha något för att jag jobbar för mig i motsats till många i min ålder som går på bidrag, dricker bärs för pengarna som dom inte har tjänat ihop själv & klagar på samhället som dom faktiskt inte verkar vara för angelägna att engagera sig i på riktigt. En fin, snäll och trygg värld kanske.
What else, haha, jag blev alldeles matt av att se reklamfilmen igen. Jag ska lägga en länk här nere så att ni får ta del av dethär tramset. Nu ska jag bara specifiera mina valmöjligheter och så ser vi hur det blir. Var snälla med varandra och var glada att ni inte bor i ett u-land ändå med diktatur.
pussar & kramar från er utvandrare/inandrare i Doha som är glad att jag välkommnats i ett land som inte är mitt eget med hjälp och öppna armar av invånarna för att jobba med något jag utbildat mig till trots att jag inte är speciellt rik eller kommer från en högt uppsatt familj. Och tänk, jag har inte ens flytt från mitt land utan är till och med varmt välkommen tillbaka närhelst jag vill. Ibland har man tur.
Bali 2009, jag fick vara med på ceremoni fast jag var blond, inte tillhör religionen och inte var precis som dom andra.
Jag gör tester och läser och läser och so far är det enda jag kommit fram till, vilket jag redan visste, att jag röstar röd-grönt. Ingen överraskning somsagt och det som är viktigt för mig är att alla ska ha möjlighet till samma utbildning & sjukvård oavsett vem man är, att pension är ordentlig så att man inte behöver bli ledsen när man blir gammal samt att invandringen är sjysst.
Jag blev fruktansvärt upprörd häromdagen så jag såg Sverigedemokraternas nya reklamfilm.
(http://www.youtube.com/watch?v=5UiUdpYVubY eller gå in på Youtube och sök Sverigedemokraternas officiella valfilm eller håll utkik på tv4..)
För er som inte har sett den är det två bromsar man kan dra i tillhörande pension & invandring och statsbudgeten lägger minst pengar i den man drar i först. För det första är det heeelt orealistiskt och jättelöjligt och för det andra är "invandraren" representerad av ett stort gäng muslimska kvinnor i abaya med varsin barnvagn. Pensionären där emot är representerad av en liten anfådd gumma som inte har en chans mot allt svart kjolstyg som flyger förbi henne. Först blev jag full i skratt och trodde att det var ett skämt, en parodi någon gjort för att alla med en existreande verklighetssyn, återigen, skulle skratta för att sedan sucka åt dethär skämtet med en smyg-nazistiskt parti som har fått en chans att komma in i riksdagen.
Demokrati i all ära men var det ingen som lärde sig något av ny-demokrati-skämtet? Nej justdet, alla älskar ju Bert Karlsson nuförtiden när han är oförskämd & folkkär i tv & "detdär var ju lääängesen".
Snälla, tänk om vi skulle vända på reklamen och en redig välutbildad, sofistikerad & helt vanlig invandrare (eller ett ensamt flykting-barn som mirakulöst lyckats klara sig från krig, prostitution eller you name it till ett land där han/hon kan ha en chans att överleva (leva) även utan föräldrar eller släktingar i närheten) promenerade mot bromsen, men blev undanknuffad av ett gäng tex förtidspensionerade, lata, trötta 25-åringar som kanske gjorde illa knät en gång(men plötsligt kan springa ohindrat mot bromsen i fråga) eller har lurat sig förbi systemet. (Vilket inte är så svårt då alldeles och alldeles för få men samtidigt alldeles för många anmälningar om för-tidspensions-fusk anmäls året runt). Som pricken över i:et skulle flykting-barnet inte ens nå upp till bromsen.
Jag blir så less när jag tänker på hur många människor som kommer att sitta i sofforna och tänka, "jaaaaa, domdär sverigedemokraterna dom har nog koll på detdär. Vi vill ju inte att sverige ska bli ett muslimskt land där alla män våldtar sina kvinnor och krigar". Eller något lika dumt. Usch. Vad lär folk sina barn egentligen? Något dom intevet någonting om? ja, just det.
Däremot är jag absolut för att den riktiga pensionen (däribland den ärliga förtidspensionen)ska vara väldigt rättvis & givande och erbjuda post-arbetare (haha, post-arbetare) ett gott liv som tack för tillfört arbetande. Jag blir så ledsen när jag hör och läser skräckhistorier om maten & vård på ålderdomshem eller begränsningar i det vardagliga livet hemma.
Allmän sjukvård ska inte kunna ha att göra med hur mycket pengar men själv eller ens föräldrar tjänar & detsamma gäller möjligheten att utbilda sig åt vilket håll man vill. Något jag inte heller gillar med det, fortfarande nya, blå styret är hur små klyftor verkar växa och bli stora amerika-liknande klyftor. Jag betalar gärna skatt då jag kan för dom som faktiskt, på ärlig grund, inte har råd med samma saker som jag har. Visst känner jag dock ibland att jag skulle kunna ha något för att jag jobbar för mig i motsats till många i min ålder som går på bidrag, dricker bärs för pengarna som dom inte har tjänat ihop själv & klagar på samhället som dom faktiskt inte verkar vara för angelägna att engagera sig i på riktigt. En fin, snäll och trygg värld kanske.
What else, haha, jag blev alldeles matt av att se reklamfilmen igen. Jag ska lägga en länk här nere så att ni får ta del av dethär tramset. Nu ska jag bara specifiera mina valmöjligheter och så ser vi hur det blir. Var snälla med varandra och var glada att ni inte bor i ett u-land ändå med diktatur.
pussar & kramar från er utvandrare/inandrare i Doha som är glad att jag välkommnats i ett land som inte är mitt eget med hjälp och öppna armar av invånarna för att jobba med något jag utbildat mig till trots att jag inte är speciellt rik eller kommer från en högt uppsatt familj. Och tänk, jag har inte ens flytt från mitt land utan är till och med varmt välkommen tillbaka närhelst jag vill. Ibland har man tur.
Bali 2009, jag fick vara med på ceremoni fast jag var blond, inte tillhör religionen och inte var precis som dom andra.
Tio rebeller dödade i Algeriet
Publicerat i dag. 13:26
Algeriska säkerhetsstyrkor har dödat tio rebeller i ett av de områden där terrornätverket al-Qaida har ett av sina starkaste fästen i Nordafrika.
Tre dödades i torsdags och sju i söndags i regionen Kabylien, nära en by ungefär tio mil öster om huvudstaden Alger rapporterade tidningarna al-Khabar och Liberté på söndagen. Stora beslag av vapen gjordes också.
Rebeller som opererar i al-Qaidas namn genomför bombattentat och kidnappningar i Algeriet, även om våldet i landet har minskat något under de senaste åren.
Algeriska säkerhetsstyrkor har dödat tio rebeller i ett av de områden där terrornätverket al-Qaida har ett av sina starkaste fästen i Nordafrika.
Tre dödades i torsdags och sju i söndags i regionen Kabylien, nära en by ungefär tio mil öster om huvudstaden Alger rapporterade tidningarna al-Khabar och Liberté på söndagen. Stora beslag av vapen gjordes också.
Rebeller som opererar i al-Qaidas namn genomför bombattentat och kidnappningar i Algeriet, även om våldet i landet har minskat något under de senaste åren.
lördag 28 augusti 2010
perspektiv
Jag har ett dilemma här tror jag angående en klänning jag hittade ikväll på TopShop i villagio som jag inte riktigt har råd med. Varför jag inte ska köpa den är för att;
- Den är lite för dyr för mig at the moment &
- Jag har inte riktigt något tillfälle att ha den på mig
vs
- Den är jättefin & jag känner mig jättefin i den och glad &
- Jag får leta tillfällen att ha den på mig (jag tänker europeisk nattklubb med nice dresscode).
Dress of issue is;
- Den är lite för dyr för mig at the moment &
- Jag har inte riktigt något tillfälle att ha den på mig
vs
- Den är jättefin & jag känner mig jättefin i den och glad &
- Jag får leta tillfällen att ha den på mig (jag tänker europeisk nattklubb med nice dresscode).
Dress of issue is;
Algére
Jag sitter i mitt hotellrum i ett fransk-talande, arabiskt land i Nordafrika. Algeriet. Vad gör jag här?
Någon dag, antagligen igår, kom jag hem till Bin Mahmoud från min första flygning från Doha till Bahrain, åt frukost, tillbaka till Doha, vidare till Abu Dhabi där jag åt lunch och sedan tillbaka till Doha igen. Stupade i säng och och vaknade sex timmar senare, vid elva och insåg att min nästa pickup var blott fem timmar bort.
Min andra observations-flight, denna, gick i bättre takt än den förra som jag inte ens tänker berätta om eftersom jag gjorde så många missar. Kanske senare. Dagens flygning var lite lång och väldigt långsam då vi knappt hade passagerare, hälften sov och hälften fastade.
När vi kom fram hit till Sofitel råkade jag göra missen att provlägga mig i DEN skönaste sängen jag varit i närheten av, omg. Slog på tv:n och somnade till en spansk intervju med Zlatan. Vaknade till Afrika-nyheter och insåg att det händer en massa tok runtomkring mig. Och att jag är i Afrika. Hah.
Noterade påväg till hotellet att luften var lite friskare och att gräset var lite grönare jämfört med Doha och bestämde mig för att använda några av mina arton timmar i denna nya värld till att promenera. Försökte få med mig Nadiya (hon pratar ju både arabiska och franska) men hon ville sova, och ringde min nya kompis Fuzah från Singapore, som fyller år idag men hon ville också sova.
Jag frågade receptionen hurvida det var safe att gå ut och promenera, promenad-tips och hur mycket valutan Dinar var värd. Dock svarades det, precis som i frankrike bara på franska, förutom ett -"You want taxi?". Jag tänkte tillbaka på isoleringen i Villenevue för två år sedan och skyndade mig genast därifrån.
Stannade vid en ATM och tog ut tiotusen dinar, aningslös hurvida det var mycket eller lite pengar och styrde stegen mot den botaniska trädgården som vi passerade med bussen. Receptionen sa dock att den var stängd när jag frågade men med mitt begränsade franska vokabulär tror jag faktiskt inte ens att dom vet vad jag frågade.
I vilket fall var det väldigt tråkigt, och nästan omedelbart började en kort man med kostym och utan framtänder att följa efter mig, inleda samtal och hänvisa mig till olika sektioner av trädgården. Jag förklarade att jag inte pratade franska, att jag ville vara ifred och återigen att jag inte pratade franska. Inte med honom iallafall. Han dök upp bakom vartannat träd var och varannan minut tills jag tyckte att jag skakat av mig honom men när jag lämnade området för att gå hem följde han efter, hela vägen in på hotell-området. LITE obehagligt
Egentligen vill jag ut och explora men jag vågar inte ta mig längre bort än några minuters promenerande, ensam tjej, i ett land där jag har fel språk och fel kultur. Hotellet (som jag utforskat alla hörn av) är lyxigt, femstjärnigt tror jag (vem kom på att stjärnor representerade klass och hur kunde hela samhället gå med på att det var rimligt?) men alla bostadshus ser ut som att det är det äldsta i förorten, det trängs ofattbart många paraboler och ut genom alla fönster hänger hela släktens tvättade kläder.
Det tror jag kan läggas, förövrigt, på listan av olagliga saker här i Doha, att hänga ut sin tvätt till allmänhetens beskådan.
Om man har varit i Israel får man inte komma in i landet. Detsamma gäller Taiwan och Malawi. Vakterna har vapen, jag såg nyss en gubbe som promenerade med en pizza-kartong vikt över huvudet, solskydd tror jag. Det finns många halv-byggda hus, men det framgår inte egentligen om dom är halv-färdiga eller halv-rivna. Jag har ingenting att göra, typiskt att jag läst ut mina böcker.
måndag 23 augusti 2010
Först funderade jag på, hur jag kan vara trött när jag har sovit i tio timmar.
Min hjärna håller iof på att gå igenom olika rutiner, kontroller av ny utrustning, koder, förkortningar. Olika arabiska ord, regler i och med ramadan. Följden på service, vad jag ska ha i väskan. Vilken position har vilka plikter, örhängen, skoputs, jag måste köpa nagellack.
Jag har ingen mat hemma och inte just några pengar men får lön snart iallafall, borde gå och handla men jag är helt slut. Vill promenera i staden och utnyttja min lediga tid, borde läsa igenom alla mina anteckningar så att jag har koll på allt inför briefingen. Snart kommer isabela tillbaka från sin första flight och jag vill höra allt.
Jag måste stryka uniformen, och läsa mer om valet hemma. Har inte bestämt vad jag ska rösta än och jag måste ta reda på hur jag kan rösta härifrån. Jag har inte pratat med Annika på länge och inte skickat iväg mina vykort som jag köpte. Jag måste gå och klippa mig. Och jag fattar inte varför jag inte fått någon post hemma i sverige och vet faktiskt inte vart jag står skriven just nu, hoppas att det inte har blivivt något strul.
Jag försöker lägga tid till att lära känna alla nya människor jag träffar och nu har vi fått fler regler att hålla oss efter. Jag börjar smälta att jag är och bor här men har fortfraande inte vant mig vid det. jag vill läsa min nya bok men då somnar jag bara, detsamma gäller mina anteckningar.
Hanna får sin bebis snart och jag hoppas hela tiden att allt går bra, jag saknar mormor och morfar. Ungarna kommer att växa så mycket dom närmsta åren och så plötsligt kommer dom att vara stora och jag kommer att ha missat flera år. vad är mitt mål just nu? Vad har jag för amitioner och vilka är mina prioriteringar? Jag läser om Algeriet och hotellet jag ska bo på i veckan, jag håller tummarna för att jag får europa-flygningar och drömmer om regn och ren luft, kallt vatten.
Nej. Jag ska sova en stund till, jag tänker läsa min nya bok och sen sova mer. Inte så länge, och om det blir en till vaken natt vilket det lutar mot så får den energin läggas till att plugga. Imorgon ska jag packa och gå igenom, ikväll kanske jag går och handlar. Ja.
Min hjärna håller iof på att gå igenom olika rutiner, kontroller av ny utrustning, koder, förkortningar. Olika arabiska ord, regler i och med ramadan. Följden på service, vad jag ska ha i väskan. Vilken position har vilka plikter, örhängen, skoputs, jag måste köpa nagellack.
Jag har ingen mat hemma och inte just några pengar men får lön snart iallafall, borde gå och handla men jag är helt slut. Vill promenera i staden och utnyttja min lediga tid, borde läsa igenom alla mina anteckningar så att jag har koll på allt inför briefingen. Snart kommer isabela tillbaka från sin första flight och jag vill höra allt.
Jag måste stryka uniformen, och läsa mer om valet hemma. Har inte bestämt vad jag ska rösta än och jag måste ta reda på hur jag kan rösta härifrån. Jag har inte pratat med Annika på länge och inte skickat iväg mina vykort som jag köpte. Jag måste gå och klippa mig. Och jag fattar inte varför jag inte fått någon post hemma i sverige och vet faktiskt inte vart jag står skriven just nu, hoppas att det inte har blivivt något strul.
Jag försöker lägga tid till att lära känna alla nya människor jag träffar och nu har vi fått fler regler att hålla oss efter. Jag börjar smälta att jag är och bor här men har fortfraande inte vant mig vid det. jag vill läsa min nya bok men då somnar jag bara, detsamma gäller mina anteckningar.
Hanna får sin bebis snart och jag hoppas hela tiden att allt går bra, jag saknar mormor och morfar. Ungarna kommer att växa så mycket dom närmsta åren och så plötsligt kommer dom att vara stora och jag kommer att ha missat flera år. vad är mitt mål just nu? Vad har jag för amitioner och vilka är mina prioriteringar? Jag läser om Algeriet och hotellet jag ska bo på i veckan, jag håller tummarna för att jag får europa-flygningar och drömmer om regn och ren luft, kallt vatten.
Nej. Jag ska sova en stund till, jag tänker läsa min nya bok och sen sova mer. Inte så länge, och om det blir en till vaken natt vilket det lutar mot så får den energin läggas till att plugga. Imorgon ska jag packa och gå igenom, ikväll kanske jag går och handlar. Ja.
söndag 22 augusti 2010
gryning & morgonbön
åååh, varför tar det så mycket längre att spara ut håret än att klippa av det?
Nu är klockan 6 på morgonen, måndag morgon. Alla hemma som börjar skolan börjar skolan denhär morgonen. Oliver, Ludde, ungarna och alla gamla goda som jag bara fick en skymt av i början av sommaren.
Den svenska sommaren är på flera sätt slut. Jag hoppas att den här nere följer trenden snart.
I förrgår, redan, var vi Dubai. Det var en bra och rolig dag men jag slutade tänka tror jag när vi gjorde våra övningar i simulator-planet, förhoppningsvis för min del, för att det faktiskt var simulator och ingen riktig eld, ingen giftig rök och inget dränkande vatten utanför fönstren. Dessutom höll jag på att missa planet tillbaka för att jag fastnade i en nyköpt bra bok på fel gate. Way to go.
När jag kom hem hade jag dygnat plus lite mer och somnade ovanpå alla saker på min säng och sov tills klockan nästan var halv fem på eftermiddagen. Bestämde mig för att inte lämna huset och började stryka alla mina kläder, slänga sopor, strö-städa lägenheten och skypa med mamma tills Isabela kikade in och lockade med mig på potatis-bullar hos henne.
Jag förklarade för min bror (via skype) att min brasilianska kompis kallade och han förklarade för mig att man pratar portugisiska i Brasilien. Jag blev imponerad.
Vidare blev jag lockad till Souken för att träffa Natasha & Danilo samt Danilos gamla batch-mates för te & shisha. Jag har varit fast i tankar om världen hela kvällen och natten och har inte gått och lagt mig än. Inte heller strök jag klart mina kläder, städade lägenheten eller skrev frågor till Isabela om hennes flight som jag sa att jag skulle. Hon borde ioförsig vara vaken och göra sig redo nu så jag ska smyga dit och ge henne en lycka-till-kram och improvisera ett pep-talk. Sen tror jag nog att det är dags att lägga sig och sova. Adelija som redan har sovit i fem timmar kommer att tro att jag sover för mycket om några timmar då jag inte kommer kunna kliva upp än när det bara är tvärtom.
Ta hand om varandra allihopa och glöm inte att gå och lägga er ibland och sova.
puss
p.s
om jag fortsätter mitt dygn såhär skulle jag nästan kunna luras att jag fastar enligt ramadan.
d.s
Nu är klockan 6 på morgonen, måndag morgon. Alla hemma som börjar skolan börjar skolan denhär morgonen. Oliver, Ludde, ungarna och alla gamla goda som jag bara fick en skymt av i början av sommaren.
Den svenska sommaren är på flera sätt slut. Jag hoppas att den här nere följer trenden snart.
I förrgår, redan, var vi Dubai. Det var en bra och rolig dag men jag slutade tänka tror jag när vi gjorde våra övningar i simulator-planet, förhoppningsvis för min del, för att det faktiskt var simulator och ingen riktig eld, ingen giftig rök och inget dränkande vatten utanför fönstren. Dessutom höll jag på att missa planet tillbaka för att jag fastnade i en nyköpt bra bok på fel gate. Way to go.
När jag kom hem hade jag dygnat plus lite mer och somnade ovanpå alla saker på min säng och sov tills klockan nästan var halv fem på eftermiddagen. Bestämde mig för att inte lämna huset och började stryka alla mina kläder, slänga sopor, strö-städa lägenheten och skypa med mamma tills Isabela kikade in och lockade med mig på potatis-bullar hos henne.
Jag förklarade för min bror (via skype) att min brasilianska kompis kallade och han förklarade för mig att man pratar portugisiska i Brasilien. Jag blev imponerad.
Vidare blev jag lockad till Souken för att träffa Natasha & Danilo samt Danilos gamla batch-mates för te & shisha. Jag har varit fast i tankar om världen hela kvällen och natten och har inte gått och lagt mig än. Inte heller strök jag klart mina kläder, städade lägenheten eller skrev frågor till Isabela om hennes flight som jag sa att jag skulle. Hon borde ioförsig vara vaken och göra sig redo nu så jag ska smyga dit och ge henne en lycka-till-kram och improvisera ett pep-talk. Sen tror jag nog att det är dags att lägga sig och sova. Adelija som redan har sovit i fem timmar kommer att tro att jag sover för mycket om några timmar då jag inte kommer kunna kliva upp än när det bara är tvärtom.
Ta hand om varandra allihopa och glöm inte att gå och lägga er ibland och sova.
puss
p.s
om jag fortsätter mitt dygn såhär skulle jag nästan kunna luras att jag fastar enligt ramadan.
d.s
fredag 20 augusti 2010
fredag
Alltså, jag har börjat vänja mig vid att killar som inte är svenska har ett mycket trevligare sätt. Att få dörren upphållen för mig, stolen utdragen, det jag bär på buret. Att få en ursäkt om man blir lutad mot för nära när någon sträcker sig efter något på bordet. Det är trevligt.
Såklart kan jag öppna mina egna dörrar, hälla upp mitt eget vatten och bära mina egna saker. Jag skulle aldrig förvänta mig att få middagen eller taxin betald men det är ändå en väldigt trevlig gest som jag inte haft presenterad för mig förut (i synnerhet inte från jämnåriga pojkar). Det är på ett sånt självklart och väluppfostrat, kravlöst sätt.
Idag vaknade jag och istället för att skjuta upp min frukost gick jag direkt och satte upp kok-vatten för en stor portion tortellini. Så fort jag smält maten gick jag och mötte Veronika på gymmet innan jag bytte om, åkte till Mattias och mötte upp med Nohad och Martin. Mattias sjukt trevliga flatmate gjorde middag (alltså riktigt god middag typ gott kött och pasta-röra mm) som vi såklart åt tidsenligt med solnedgången. Träffade en trevlig nykomling från bangkok också och en jättetjejeigt jobbig kille från singapore.
Dubai imorgon, jag måste sova! Skjuter upp städandet lite mer.
Såklart kan jag öppna mina egna dörrar, hälla upp mitt eget vatten och bära mina egna saker. Jag skulle aldrig förvänta mig att få middagen eller taxin betald men det är ändå en väldigt trevlig gest som jag inte haft presenterad för mig förut (i synnerhet inte från jämnåriga pojkar). Det är på ett sånt självklart och väluppfostrat, kravlöst sätt.
Idag vaknade jag och istället för att skjuta upp min frukost gick jag direkt och satte upp kok-vatten för en stor portion tortellini. Så fort jag smält maten gick jag och mötte Veronika på gymmet innan jag bytte om, åkte till Mattias och mötte upp med Nohad och Martin. Mattias sjukt trevliga flatmate gjorde middag (alltså riktigt god middag typ gott kött och pasta-röra mm) som vi såklart åt tidsenligt med solnedgången. Träffade en trevlig nykomling från bangkok också och en jättetjejeigt jobbig kille från singapore.
Dubai imorgon, jag måste sova! Skjuter upp städandet lite mer.
torsdag 19 augusti 2010
WINGSDAY!
Jag & Adelija tog så att säga studenten idag, väldigt otillfredställande dag då jag mest bara fick skäll på groomingen vilket fick mig att känna mig totalt värdelös och drog ner stämningen till lägre än lägst men kvällen räddades nyss. Jag, Samanta, Mattias och hans nya roliga flatmate Andrew gick ut och åt steak och drack te på souqen. Vi skrattade och det var skönt. Goodnatt! Och grattis till mig som nog är liite duktig ändå!
tisdag 17 augusti 2010
ledig dag
Idag sov jag till klockan två, jag är ledig, strosar runt och sorterar och har gymmat redan. Jag är hemma, lyssnar på p3, har planer för kvällen och nu ska jag ta ett långt bad. Ingen stress. Adelija är hemma och ligger och sover, jag gillar när vi är här samtidigt.
Jag är väldigt nervös inför den närmsta månaden och tänker tillbaka på personlig mognad genom åren. Jag gillar att tänka på misstag jag gjort tidigare och känna själv hur dumt det var och hur jag aldrig skulle kunna se saker på samma naiva sätt någonsin.
Nu blir det gryta :]
Jag är väldigt nervös inför den närmsta månaden och tänker tillbaka på personlig mognad genom åren. Jag gillar att tänka på misstag jag gjort tidigare och känna själv hur dumt det var och hur jag aldrig skulle kunna se saker på samma naiva sätt någonsin.
Nu blir det gryta :]
söndag 15 augusti 2010
Idag lyssnar vi på The Cranberries
Okej folks,
jag har precis kommit tillbaka från gymmet, är svettig och äter ett äpple. Idag hade vi grooming och vägde oss och mätte oss och kollade håret och naglarna och allting. När jag gjorde mina medicals i våras hemma i Sverige vägde jag 62 kilo, när jag gjorde mina medicals här för snart en månad sedan hade jag lagt på mig fyra till. När jag vägde mig idag hade jag lagt på mig yttligare tre. Jag brukar ligga strax ovanför sextio men nu ligger jag precis under sjuttio. Jag hakar inte upp mig så mycket på vikten i sig eftersom det inte märks just något i förhållande till min längd och det spelar väl inte så mycket roll hur mycket jag väger. Men det känns. Jag känner mig slöare och latare än vad jag har gjort förut, och trots att jag äter en massa god mat här nere äter jag knappast mer eller onyttigare här än jag gjorde hemma. (Jobba på mezoyo & ha san Remo runt hörnet..)
Däremot rör jag mycket mindre på mig eftersom jag sitter ner hela dagarna på skolan, sitter ner hemma när jag pluggar och åker taxi istället för att gå när jag ska någonstans (eftersom det fortfarande är outhärdligt varmt att gå i mer än tio minuter och så löjligt billigt med taxi här.) Dessutom är jag alltid för trött när jag väl har lite tid, men jag får ju inte energi från någonstans heller.
Tyvärr är vårt gym klaustrofobiskt litet, det finns bara en ac och det var redan tre andra där vilket varken gav mig knappt något utrymme eller någon maskin. Hann göra fem minuter på en av dom iallafall (fem långa minuter, haha) tjugofem situps, stretchade, fem minuter till på samma maskin, tjugofem situps och lite mer stretchande. Jag ska komponera ihop en halvtimmes-rutin att göra iallafall varannan dag och börja ta trapporna istället för hissen såvida jag inte har klackar och bär på mina manualer. Att bli medlem på ett gym här i staden känns inte aktuellt eftersom jag inte kommer vara här mer än någonannanstans. Förhoppningsvis ska jag och Nohad börja spela tennis snart, och så fort det blir höst och närmar sig vinter kommer jag utan tvekan att börja promenera mer, inte minst för att lära känna mitt kvarter bättre.
Tiden går jättesnabbt nu, imorgon har vi grooming igen sista dagen (jag måste vaxa mina armar) och lite recap på service och information om biddning och schemana (schemata?). Sedan har det råkat bli två dagar ledigt innan vi går ut, dvs, får våra vingar och sedan, efter Dubai så börjar vi. Resten av ramadan kommer att vara borta bara sådär, Martin kommer hinna åka på sin leave och komma tillbaka innan jag ens har vant mig vid något, det kommer att bli vinter plötsligt, jag kommer att lära mig en massa nya saker, se en massa nya saker och träffa hur många nya människor som helst.
Det är våra sista dagar tillsammans nu som klass, vi har definitivt spenderat för mycket tid tillsammans men om några veckor kommer jag utan tvekan att längta tillbaka till trainingen. Haha, till alla missförstånd och helt olika synvinklar. Jag är så glad att jag varit omringad av så många knäppa, vackra, roliga, intelligenta & ambitiösa tjejer
jag har precis kommit tillbaka från gymmet, är svettig och äter ett äpple. Idag hade vi grooming och vägde oss och mätte oss och kollade håret och naglarna och allting. När jag gjorde mina medicals i våras hemma i Sverige vägde jag 62 kilo, när jag gjorde mina medicals här för snart en månad sedan hade jag lagt på mig fyra till. När jag vägde mig idag hade jag lagt på mig yttligare tre. Jag brukar ligga strax ovanför sextio men nu ligger jag precis under sjuttio. Jag hakar inte upp mig så mycket på vikten i sig eftersom det inte märks just något i förhållande till min längd och det spelar väl inte så mycket roll hur mycket jag väger. Men det känns. Jag känner mig slöare och latare än vad jag har gjort förut, och trots att jag äter en massa god mat här nere äter jag knappast mer eller onyttigare här än jag gjorde hemma. (Jobba på mezoyo & ha san Remo runt hörnet..)
Däremot rör jag mycket mindre på mig eftersom jag sitter ner hela dagarna på skolan, sitter ner hemma när jag pluggar och åker taxi istället för att gå när jag ska någonstans (eftersom det fortfarande är outhärdligt varmt att gå i mer än tio minuter och så löjligt billigt med taxi här.) Dessutom är jag alltid för trött när jag väl har lite tid, men jag får ju inte energi från någonstans heller.
Tyvärr är vårt gym klaustrofobiskt litet, det finns bara en ac och det var redan tre andra där vilket varken gav mig knappt något utrymme eller någon maskin. Hann göra fem minuter på en av dom iallafall (fem långa minuter, haha) tjugofem situps, stretchade, fem minuter till på samma maskin, tjugofem situps och lite mer stretchande. Jag ska komponera ihop en halvtimmes-rutin att göra iallafall varannan dag och börja ta trapporna istället för hissen såvida jag inte har klackar och bär på mina manualer. Att bli medlem på ett gym här i staden känns inte aktuellt eftersom jag inte kommer vara här mer än någonannanstans. Förhoppningsvis ska jag och Nohad börja spela tennis snart, och så fort det blir höst och närmar sig vinter kommer jag utan tvekan att börja promenera mer, inte minst för att lära känna mitt kvarter bättre.
Tiden går jättesnabbt nu, imorgon har vi grooming igen sista dagen (jag måste vaxa mina armar) och lite recap på service och information om biddning och schemana (schemata?). Sedan har det råkat bli två dagar ledigt innan vi går ut, dvs, får våra vingar och sedan, efter Dubai så börjar vi. Resten av ramadan kommer att vara borta bara sådär, Martin kommer hinna åka på sin leave och komma tillbaka innan jag ens har vant mig vid något, det kommer att bli vinter plötsligt, jag kommer att lära mig en massa nya saker, se en massa nya saker och träffa hur många nya människor som helst.
Det är våra sista dagar tillsammans nu som klass, vi har definitivt spenderat för mycket tid tillsammans men om några veckor kommer jag utan tvekan att längta tillbaka till trainingen. Haha, till alla missförstånd och helt olika synvinklar. Jag är så glad att jag varit omringad av så många knäppa, vackra, roliga, intelligenta & ambitiösa tjejer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)