Så.
Dags att återuppta detta bloggandet. Det har hamnat på vift ett tag eftersom det enda jag har känt för att göra varit att gnälla och att säga upp mig den senaste tiden. Det är inte speciellt intressant läsning.
Nu har jag iochför sig nyligen bestämt för att göra tvärtom - sluta att gnälla och stanna ett litet tag till. Sitter i skrivande stund på min första Airbus 340-flight till Paris. En av många väldigt angenäma destinationer den senaste tiden. New York, Venedig, Melbourne, Barcelona, Moskva osv.
Jag har precis pluggat klart det sista planet i flottan och komer förhoppningsvis att få åka mer frekvent till London dit jag, inte riktgit känner för att flytta men absolut vill spendera mer tid i.
Det är redan första november, 2011 har bokstavligt talat flugit förbi. Peter har sagt upp sig & åker dagen efter min födelsedag och Bella är i valet och kvalet hurvida hon ska åka innan eller efter jul. Men jag tror hon stannar så länge som möjligt också. Jag stannar tillsvidare, tills jag har en realistisk plan.
Oktober var en väldigt intensiv månad, jag och Natasha åkte på fest i Abu Dhabi och hamnade i Dubai där vi simmade bland delfiner efter att vi nästan drunknat i champagne. Tillbaka i Doha åkte jag och Adelija till Norge fyra dagar för lansering av destination Oslo.
Fick träffa Mattias och Lisa ett snabbt dygn i Melbourne, sov två nätter i Sundsvall och fick några dagar med Oliver i London. Korsade atlanten för en natt på manhattans gay-klubbar och kursade som sagt klart det enda av våra plan jag inte redan flyger. Tillsammans med halva mitt crew höll jag på att bli arresterad i Italien i förrgår.
Det kliar och rinner i näsan (tror jag drog på mig en liten förkylning i vindiga venedig, plus att nästan alla i mitt crew är höst-sjuka) men eftersom jag inte har samlat på mig så himla många timmar sedan min semester i Juli så känne rjag inte att det är läge att sjukanmäla mig. (måste ju ha råd med några julklappar & Melbourne Cup!)
Paris blir spännande! Trots att vi kom iväg mer än två timmar sent så landar vi relativt tidigt på morgonen. Jag har fått en detaljerad lista av min halv-bekanta föredetta stamkund på Gaslight Inn i sydney, Jeremy. Han är född och uppväxt i Paris och ska visa mig alla sina smultronställen (känns som att jag är på ett secret mission med denhär listan i min ficka).
Har också ett blandat gäng bittra flygvärdinnor i mitt crew så layovern känns lovande!
torsdag 3 november 2011
torsdag 1 september 2011
MAG-QATAR
Magkatarr och långdistans förhållande, hemlängtan och så går min fina gamla häst sina sista dagar i hagen (vilket är så himla mycket jobbigare att tänka sig än vad jag hade trott). Bella bråkar med mig (hon vet nog inte heller vad hon ska göra med sitt liv) och lägenheten luktar gammal öken. Ramadan är slut så alla himla klubbar har öppnat och det är alltid fullt med folk överallt men
Jag ska till Ryssland imorgon, jag har handlat en tröja som inte är svart för att liva upp garderoben och två bra, glada böcker till mig själv. Jag har börjat gå på yoga med Martin och för att ta hand om magen ska jag börja äta frukost. Jag ska rita ett porträtt till Bella i smyg som hon kan få så att hon blir glad och så ska jag börja packa mig härifrån. Tror jag har hittat ett glapp då jag kan smita hem med en full resväska.
Oliver kom till mig i Stockholm men blev strandad på hotellrummet han också. Som tur var så hade BBC Stephen Fry-night så blandat med mitt gnäll så låg vi och fnissade tills jag somnade.
Och jag & Peter ska åka till Abu Dhabi och gå på FerrariWorld. Hoppas att jag hinner åka till Dubai också snart. Ska till Melbourne i slutet av månaden och Mattias kommer ner :D
Nu ska jag försöka sova några timmar innan flighten men har Sophie Kinsellas "The Undomestic Goddes" under kudden som plan B. Det känns förresten inte helt hopplöst att vara här nere. Jag ser på allt med ögon som redan åkt härifrån. Det finns vissa saker att sakna.
puss
Jag ska till Ryssland imorgon, jag har handlat en tröja som inte är svart för att liva upp garderoben och två bra, glada böcker till mig själv. Jag har börjat gå på yoga med Martin och för att ta hand om magen ska jag börja äta frukost. Jag ska rita ett porträtt till Bella i smyg som hon kan få så att hon blir glad och så ska jag börja packa mig härifrån. Tror jag har hittat ett glapp då jag kan smita hem med en full resväska.
Oliver kom till mig i Stockholm men blev strandad på hotellrummet han också. Som tur var så hade BBC Stephen Fry-night så blandat med mitt gnäll så låg vi och fnissade tills jag somnade.
Och jag & Peter ska åka till Abu Dhabi och gå på FerrariWorld. Hoppas att jag hinner åka till Dubai också snart. Ska till Melbourne i slutet av månaden och Mattias kommer ner :D
Nu ska jag försöka sova några timmar innan flighten men har Sophie Kinsellas "The Undomestic Goddes" under kudden som plan B. Det känns förresten inte helt hopplöst att vara här nere. Jag ser på allt med ögon som redan åkt härifrån. Det finns vissa saker att sakna.
puss
torsdag 18 augusti 2011
100 th
Kina. Marocco, Malaysia, Indonesien, Australien,
England, Malta, Italien, Ungern, Iran, Frankrike,
Tyskland, Sydafrika, Thailand, Vietnam, Dannmark,
Schweiz, Spanien, Maldiverna, Tanzania, Filippinerna,
Sri Lanka, Algeriet, Indien, Bangladesh, Nepal, Singapore,
Holland, Mexiko, U.A.E.
Jag fyller papper med information för att få U.S-visum. ´Please list all the countries you entered the last five years´. Var det inte fler än så? Iof så spelar det ingen roll hur många gånger jag åkt till Egypten, Grekland, Turkiet, Ryssland, Sudan, Libanon, Pakistan, Saudi, Yemen osv eftersom jag aldrig klivit av där. Och timmarna jag spenderat i Calicut, Delhi, Agra, och Kochin (eller till och från Chennai, Goa, Bangalore, Ahmedabad och Hyderabad) går ihop till ett enda alldeles för välbekant land.
Jag vill åka till Kapstaden. Och tillbaka till Iran. Och en helg till Dubai. Och Grekland, Ryssland, Polen, Kroatien, Brasilien, Rumänien & Tunisien. Japan. Jaja.
Egentligen skulle jag vara påväg till London nu. Träffa min kompis Peder och cheferna för en ny resturang som dom ska öppna, skaka händer och presentera mig. Den lilla flighten försvann dock mystiskt från mitt schema och ersattes med standby mellan 6 och 13. Som det ser ut nu kommer jag inte ens att komma upp i trettio timmar jobb denhär månaden tack vara semestern, kurserna, intervjun & all denna eviga obetalda, hus-arresterande standby.
Ringer nån nu och drar mig till Bahrain blir jag inte förvånad. Jag tänker somna om och hoppas att jag inte vaknar förrän klockan 14. Isåfall ringer jag efter en pizza (fastade på muslimskt vis igår, mest för att min kyl & frys pajjat och alla resturanger är stängda tills solen går ner och det är ingen homedelivery förrän efter klockan två) men det känns inte som något jag vill fortsätta med.
På lördag ska jag på kräftskiva hos min nya kompis Sofia. Hon har hattar och allting. Jag kommer ihåg senast jag var på kräftskiva, det var med mamma för kanske femton år sedan. Det var ingen höjdare för varken henne eller mig.
England, Malta, Italien, Ungern, Iran, Frankrike,
Tyskland, Sydafrika, Thailand, Vietnam, Dannmark,
Schweiz, Spanien, Maldiverna, Tanzania, Filippinerna,
Sri Lanka, Algeriet, Indien, Bangladesh, Nepal, Singapore,
Holland, Mexiko, U.A.E.
Jag fyller papper med information för att få U.S-visum. ´Please list all the countries you entered the last five years´. Var det inte fler än så? Iof så spelar det ingen roll hur många gånger jag åkt till Egypten, Grekland, Turkiet, Ryssland, Sudan, Libanon, Pakistan, Saudi, Yemen osv eftersom jag aldrig klivit av där. Och timmarna jag spenderat i Calicut, Delhi, Agra, och Kochin (eller till och från Chennai, Goa, Bangalore, Ahmedabad och Hyderabad) går ihop till ett enda alldeles för välbekant land.
Jag vill åka till Kapstaden. Och tillbaka till Iran. Och en helg till Dubai. Och Grekland, Ryssland, Polen, Kroatien, Brasilien, Rumänien & Tunisien. Japan. Jaja.
Egentligen skulle jag vara påväg till London nu. Träffa min kompis Peder och cheferna för en ny resturang som dom ska öppna, skaka händer och presentera mig. Den lilla flighten försvann dock mystiskt från mitt schema och ersattes med standby mellan 6 och 13. Som det ser ut nu kommer jag inte ens att komma upp i trettio timmar jobb denhär månaden tack vara semestern, kurserna, intervjun & all denna eviga obetalda, hus-arresterande standby.
Ringer nån nu och drar mig till Bahrain blir jag inte förvånad. Jag tänker somna om och hoppas att jag inte vaknar förrän klockan 14. Isåfall ringer jag efter en pizza (fastade på muslimskt vis igår, mest för att min kyl & frys pajjat och alla resturanger är stängda tills solen går ner och det är ingen homedelivery förrän efter klockan två) men det känns inte som något jag vill fortsätta med.
På lördag ska jag på kräftskiva hos min nya kompis Sofia. Hon har hattar och allting. Jag kommer ihåg senast jag var på kräftskiva, det var med mamma för kanske femton år sedan. Det var ingen höjdare för varken henne eller mig.
lördag 13 augusti 2011
På tal om att ockupera min stackars hjärna. Tänkte igenom mitt dygnet-runt oroande angårnde framtiden och slog fast vid att jag ska ta allt som det kommer. Somnade med tankegången "Det blir alltid som det blir ändå".
Tre timmar senare, klockan tio på morgonen, ringde Peter & sa att han ska säga upp sig och återvända till SAS och att jag borde följa med. Och så var jag igång igen. Tänkte att jag kan inte alls låta saker bero. Jag måste komma på vad det är jag vill och så göra det. Men vad vill jag?
Natt-flög till Dubai & strosade på flygplatsen i mina tankar. Råkade sättta igång ett alarm då jag öppnade en larmad dörr och frös på stället i några minuter. Ingen kom så jag vandrade vidare. Hittade ett komplett "Lär-Dig-Spanska-Set" som var på endast-med-duty-free-erbjudande och tänkte att det borde kunna fylla mitt sinne för ett litet tag iallafall. Tänkte köpa en ordbok och shocka Isabela med min oanade kunskaper om ca en månad & föreslå att vi ska se Almodovar-film utan subtitles. Och jag tänkte bjuda alla mina spansk-talande vänner på Taco-knytis i samband med att ramadan tar slut. Spansk Iftar Fest. Hehe.
Väckte henne precis då hon var påväg att försova sig till sin träning och nu står hon och muttrar och blåstorkar håret medan jag ligger och kollar på en rysk deckare. Den är otäck och inte alls bra. Och jag fattar inte riktigt vad den handlar om men alla våra gamla bra amerikanska-film-kanaler har försvunnit och ersatts med en miljard arabiska. Och en rysk.
Jag ska sova i soffan några timmar sen börja rensa i mitt rum (sakta sakta) sen hoppas jag att jag hittar någon som vill äta middag/bryta den ofrivillga fastan & gå på bio med mig ikväll.
Nu börjat det bli spännande på ryska fronten och Bella har tio minuter inna hon mpste vara klar.
Heejdåå
Tre timmar senare, klockan tio på morgonen, ringde Peter & sa att han ska säga upp sig och återvända till SAS och att jag borde följa med. Och så var jag igång igen. Tänkte att jag kan inte alls låta saker bero. Jag måste komma på vad det är jag vill och så göra det. Men vad vill jag?
Natt-flög till Dubai & strosade på flygplatsen i mina tankar. Råkade sättta igång ett alarm då jag öppnade en larmad dörr och frös på stället i några minuter. Ingen kom så jag vandrade vidare. Hittade ett komplett "Lär-Dig-Spanska-Set" som var på endast-med-duty-free-erbjudande och tänkte att det borde kunna fylla mitt sinne för ett litet tag iallafall. Tänkte köpa en ordbok och shocka Isabela med min oanade kunskaper om ca en månad & föreslå att vi ska se Almodovar-film utan subtitles. Och jag tänkte bjuda alla mina spansk-talande vänner på Taco-knytis i samband med att ramadan tar slut. Spansk Iftar Fest. Hehe.
Väckte henne precis då hon var påväg att försova sig till sin träning och nu står hon och muttrar och blåstorkar håret medan jag ligger och kollar på en rysk deckare. Den är otäck och inte alls bra. Och jag fattar inte riktigt vad den handlar om men alla våra gamla bra amerikanska-film-kanaler har försvunnit och ersatts med en miljard arabiska. Och en rysk.
Jag ska sova i soffan några timmar sen börja rensa i mitt rum (sakta sakta) sen hoppas jag att jag hittar någon som vill äta middag/bryta den ofrivillga fastan & gå på bio med mig ikväll.
Nu börjat det bli spännande på ryska fronten och Bella har tio minuter inna hon mpste vara klar.
Heejdåå
fredag 12 augusti 2011
Donde esta la Fiesta?
Augusti. Mitten på Augusti. Sommaren jag förväntade mig att längta efter så mycket är i princip slut. Detsamma gäller min & Bellas semester.
Vi började återresan till verkligheten för en vecka sedan. Det uppstod en litet pinsam situation. Inte bara för att jag hade famnen full av färgglada sombreros, en gigantisk på huvudet (det står VIVA MEXICO på den) och vetskapen att jag hade en till i min väska utan också för att Bella står och gräver i en papperskorg. Beväpnade flygplatsvakter och förbipasserande turister passerar & bevakar oss. Hon har tappat sitt pass, vi är på Cancuns internationella flygplats.
Andra event som fyllt sista dagen är att jag kraschade vår hyrbil, inte egentligen jag, vill jag tillägga, utan bussen som dundrade in i oss (ingen skada skedd varken fysisk eller psykisk utom på bilen, det gick inte speciellt fort) och senare tog polisen mitt körkort. Igen. Fick tillbaka det dock, utan att betala. Jag kanske kommer tillbaka till det.
Semestern har varit helt sinnessjuk, vi har sprungit på en massa långa, fantastiska stränder, simat i underjordiska grottor, kört vilse med uppvevade rutor i ett ghetto, på sjukhuset, i kontrollrummet och backstage på Cancuns största klubb, för att inte nämna ON-stage tillsammans med uppträdande artister, i korallrev där jag hittade både en hummer & några sjögurkor.
Vi har smugit runt på baksidorna av lyxvillor & kikat in genom fönstren, åkt båt, druckit goda drinkar och ätit så mycket mat (jag åt med sådan god aptit att Bella oroat köpte en avmaskningstablett åt mig. Jag åt glupskt den också).
Jag har bränt mig, ömsat skinnet & blivit riktigt brun. Vi har trott att fiestan är slut när den precis varit påväg att börja och hittat nya kompisar varje dag.
Vi har skrattat, skrikit och bråkat. Jag har inte gråtit en endå gång.
Dansat, simmat, sovit och trott att vi ska bli rånade. Vi har tappat våra saker och skaffat nya, snurrat tills vi ramlat omkull och legat i sanden och kollat på fyrverkerier. Vi har drömt och planerat, disskuterat och tatuerat oss. Vi har promenerat på regniga gator i Amsterdam, gått på alla museum vi passerat och fascinerats av vilken underlig stad det är.
Vi brände lönen perfekt tajmat till den sista dagen. Jag har träffat Bellas nya pojkvän och hon har träffat Oliver.
Det känns som att vår Holland visit var för längesen dock, jag är fortfarande i Mexiko. Min hjärna alltså. Mitt spanska vokabulär som bestod av runt åtta ord har utökats till kanske åttio.
När ramadan är slut ska jag ställa till med Taco-knytis och man får inte komma om man inte pratar spanska. Köpa lexikon måste jag göra också. Jag är alltså tillbaka i Doha. Har jobbat två flighter redan. Väldigt blandade känslor.
Igårkväll var jag i Dar es Salaam med en tjej från rumänien. Vi lade oss vid poolen så fort vi kom fram och tog några lokala kilimanjaro-öl (ramadan till trots. Åt dessutom bacon till frukost. hehe. I´m going to hell.) och satte oss sedan med en delad shisha, flight deck & en jättejobbig tjej från ungern och kolla på en egyptisk dansare som snurr-dansade i en timme.
Han kom plötsligt fram till vårt bord, tog min hand och snurrade på nåt sätt en lysande, tung kjol över mitt huvud och plötsligt snurrade jag också medans alla gäster klappade händerna i takt och tog kort tills jag blev för yr och egyptiern fick leda mig tillbaka till mitt bord.
Livet är spännande ändå och även om jag desperat vill säga upp mig tjugotre timmmar om dygnet finns det alltid en tjugo-fjärde-del som är lätt optimistisk och håller mig kvar ändå. Utbytet man får av människorna man jobbar med alltså, synvinklar & åsikter från alla hörn i världen. Jag älskar att man kan prata vardagligt om nåt väldigt exotiskt ställe man varit på eller att jämföra internationell shopping, fallskärmshoppning, sri-lanska marknader, dyra märkesväskor, kopior, förfalskade studentlegitimationer och helt tokiga saker man var med om bara häromdan. Och jag älskar min lön. Och mina rabatt-biljetter.
Tänk att en månadslön räckte till hotell hela semestern, resbil, flygbiljetter, så mycket mat, sombreros och what-not. Samtidigt. Just nu är min positiva timma men hela dagen har jag haft svårt att andas för att jag har fått nog. Det svårt alltså. Att veta vad man ska göra.
När jag kom hem från jobbet idag sjunk jag som vanligt direkt ner i soffan och började utan vidare att fundera på vad jag ska göra med mitt liv. Något jag ockuperar min stackars hjärna med alldeles för mycket. Saker händer ändå, man behöver inte analysera något som inte ens hänt än. En kille jag flög med idag, som jag redan är bekant med sedan mina första månader här nere, ringde och bjöd med mig på en natt-middag på ett turkiskt hak nära mig och jag kände hur det kurrade till i magen. Glömde nog att äta middag ikväll, det var så stressigt när jag inte fick vara galley på vägen tillbaka också (jag har börjat requesta, oftsat behöver jag inte ens det, för jag har inte energi nog att vara trevlig mot alla dumma passagerare. Really) .
Det var så skönt för jag släppte alla funderingar i en timme och bara babblade om nåt annat. Inte jobbet, inte livet. Vi jämförde tatueringar och pratade om bilar (jag var i underläge i båda samtalen), gamla filmer & Robert DeNiro. Det spanska språket & mat. Sen var det minimumrest, jag åkte på starbucks innan dom stängde och handlade varm choklad åt mig och Bella.
Klockan är sju på morgonen nu och jag ska gå och lägga mig (och läsa Harry Potter & the order of the Phoenix, jajamen, har tagit upp det igen, sju år senare). Nattflight till dubai ikväll, ska sova så länge jag kan. Har över ett dygn ledigt efter det och ska rensa i mitt rum.
Sakta, sakta, är jag påväg härifrån. Inte för bråttom bara. Om det är nåt jag vill ha mer av i världen så är det tid.
Vi började återresan till verkligheten för en vecka sedan. Det uppstod en litet pinsam situation. Inte bara för att jag hade famnen full av färgglada sombreros, en gigantisk på huvudet (det står VIVA MEXICO på den) och vetskapen att jag hade en till i min väska utan också för att Bella står och gräver i en papperskorg. Beväpnade flygplatsvakter och förbipasserande turister passerar & bevakar oss. Hon har tappat sitt pass, vi är på Cancuns internationella flygplats.
Andra event som fyllt sista dagen är att jag kraschade vår hyrbil, inte egentligen jag, vill jag tillägga, utan bussen som dundrade in i oss (ingen skada skedd varken fysisk eller psykisk utom på bilen, det gick inte speciellt fort) och senare tog polisen mitt körkort. Igen. Fick tillbaka det dock, utan att betala. Jag kanske kommer tillbaka till det.
Semestern har varit helt sinnessjuk, vi har sprungit på en massa långa, fantastiska stränder, simat i underjordiska grottor, kört vilse med uppvevade rutor i ett ghetto, på sjukhuset, i kontrollrummet och backstage på Cancuns största klubb, för att inte nämna ON-stage tillsammans med uppträdande artister, i korallrev där jag hittade både en hummer & några sjögurkor.
Vi har smugit runt på baksidorna av lyxvillor & kikat in genom fönstren, åkt båt, druckit goda drinkar och ätit så mycket mat (jag åt med sådan god aptit att Bella oroat köpte en avmaskningstablett åt mig. Jag åt glupskt den också).
Jag har bränt mig, ömsat skinnet & blivit riktigt brun. Vi har trott att fiestan är slut när den precis varit påväg att börja och hittat nya kompisar varje dag.
Vi har skrattat, skrikit och bråkat. Jag har inte gråtit en endå gång.
Dansat, simmat, sovit och trott att vi ska bli rånade. Vi har tappat våra saker och skaffat nya, snurrat tills vi ramlat omkull och legat i sanden och kollat på fyrverkerier. Vi har drömt och planerat, disskuterat och tatuerat oss. Vi har promenerat på regniga gator i Amsterdam, gått på alla museum vi passerat och fascinerats av vilken underlig stad det är.
Vi brände lönen perfekt tajmat till den sista dagen. Jag har träffat Bellas nya pojkvän och hon har träffat Oliver.
Det känns som att vår Holland visit var för längesen dock, jag är fortfarande i Mexiko. Min hjärna alltså. Mitt spanska vokabulär som bestod av runt åtta ord har utökats till kanske åttio.
När ramadan är slut ska jag ställa till med Taco-knytis och man får inte komma om man inte pratar spanska. Köpa lexikon måste jag göra också. Jag är alltså tillbaka i Doha. Har jobbat två flighter redan. Väldigt blandade känslor.
Igårkväll var jag i Dar es Salaam med en tjej från rumänien. Vi lade oss vid poolen så fort vi kom fram och tog några lokala kilimanjaro-öl (ramadan till trots. Åt dessutom bacon till frukost. hehe. I´m going to hell.) och satte oss sedan med en delad shisha, flight deck & en jättejobbig tjej från ungern och kolla på en egyptisk dansare som snurr-dansade i en timme.
Han kom plötsligt fram till vårt bord, tog min hand och snurrade på nåt sätt en lysande, tung kjol över mitt huvud och plötsligt snurrade jag också medans alla gäster klappade händerna i takt och tog kort tills jag blev för yr och egyptiern fick leda mig tillbaka till mitt bord.
Livet är spännande ändå och även om jag desperat vill säga upp mig tjugotre timmmar om dygnet finns det alltid en tjugo-fjärde-del som är lätt optimistisk och håller mig kvar ändå. Utbytet man får av människorna man jobbar med alltså, synvinklar & åsikter från alla hörn i världen. Jag älskar att man kan prata vardagligt om nåt väldigt exotiskt ställe man varit på eller att jämföra internationell shopping, fallskärmshoppning, sri-lanska marknader, dyra märkesväskor, kopior, förfalskade studentlegitimationer och helt tokiga saker man var med om bara häromdan. Och jag älskar min lön. Och mina rabatt-biljetter.
Tänk att en månadslön räckte till hotell hela semestern, resbil, flygbiljetter, så mycket mat, sombreros och what-not. Samtidigt. Just nu är min positiva timma men hela dagen har jag haft svårt att andas för att jag har fått nog. Det svårt alltså. Att veta vad man ska göra.
När jag kom hem från jobbet idag sjunk jag som vanligt direkt ner i soffan och började utan vidare att fundera på vad jag ska göra med mitt liv. Något jag ockuperar min stackars hjärna med alldeles för mycket. Saker händer ändå, man behöver inte analysera något som inte ens hänt än. En kille jag flög med idag, som jag redan är bekant med sedan mina första månader här nere, ringde och bjöd med mig på en natt-middag på ett turkiskt hak nära mig och jag kände hur det kurrade till i magen. Glömde nog att äta middag ikväll, det var så stressigt när jag inte fick vara galley på vägen tillbaka också (jag har börjat requesta, oftsat behöver jag inte ens det, för jag har inte energi nog att vara trevlig mot alla dumma passagerare. Really) .
Det var så skönt för jag släppte alla funderingar i en timme och bara babblade om nåt annat. Inte jobbet, inte livet. Vi jämförde tatueringar och pratade om bilar (jag var i underläge i båda samtalen), gamla filmer & Robert DeNiro. Det spanska språket & mat. Sen var det minimumrest, jag åkte på starbucks innan dom stängde och handlade varm choklad åt mig och Bella.
Klockan är sju på morgonen nu och jag ska gå och lägga mig (och läsa Harry Potter & the order of the Phoenix, jajamen, har tagit upp det igen, sju år senare). Nattflight till dubai ikväll, ska sova så länge jag kan. Har över ett dygn ledigt efter det och ska rensa i mitt rum.
Sakta, sakta, är jag påväg härifrån. Inte för bråttom bara. Om det är nåt jag vill ha mer av i världen så är det tid.
fredag 22 juli 2011
cancun
Hej hörrni! här kommer en kort uppdatering,
jag har inte skrivit på ett tag för det enda som har hänt är att jag har jobbat mycket, åkit hem så mycket jag har kunnat och så har jag varit på ganska dåligt humör eftersom jag inte har kommit på vad nästa steg är.
Sas är ena alternativet, där jag ligger bra till då jag har lite referenspersoner och verkligen vill jobba där och liksom, bo i Stockholm, ja tack. Dock anställer dom inte än.
Därför, eftersom det därför inte är dags än, som att det är meningen, har Bella träffat en kille i London som hon är sugen att flytta närmare, för ett litet tag iallafall, samtidigt som Oliver var på praktik-plats intervju på ett stort spel-företag, i just, London. Sex månaders praktik. Om Oliver & bella är där ett halvår vet jag inte varför inte jag ska haka på. Inga detaljer än men nu är läget;
Semester med Bella i mexiko i två veckor sen tillbaka till öknen och känna hur länge jag pallar och så börjar vi planera. Allt känns ändå som att det är påväg nånstans.
Idag hade vi kurs om kapning & bomber, väldigt intressant och nu har vi städat, packat och beställt en pizza som vi väntar på. Sen är det vacacione.
Därifrån kommer det att uppdateras kan jag lova.
pussar och kramar. Jag är glad.
jag har inte skrivit på ett tag för det enda som har hänt är att jag har jobbat mycket, åkit hem så mycket jag har kunnat och så har jag varit på ganska dåligt humör eftersom jag inte har kommit på vad nästa steg är.
Sas är ena alternativet, där jag ligger bra till då jag har lite referenspersoner och verkligen vill jobba där och liksom, bo i Stockholm, ja tack. Dock anställer dom inte än.
Därför, eftersom det därför inte är dags än, som att det är meningen, har Bella träffat en kille i London som hon är sugen att flytta närmare, för ett litet tag iallafall, samtidigt som Oliver var på praktik-plats intervju på ett stort spel-företag, i just, London. Sex månaders praktik. Om Oliver & bella är där ett halvår vet jag inte varför inte jag ska haka på. Inga detaljer än men nu är läget;
Semester med Bella i mexiko i två veckor sen tillbaka till öknen och känna hur länge jag pallar och så börjar vi planera. Allt känns ändå som att det är påväg nånstans.
Idag hade vi kurs om kapning & bomber, väldigt intressant och nu har vi städat, packat och beställt en pizza som vi väntar på. Sen är det vacacione.
Därifrån kommer det att uppdateras kan jag lova.
pussar och kramar. Jag är glad.
onsdag 29 juni 2011
sista juni
Ett år i söndags. På något sätt lyckades jag hamna som passagerare på samma flight, samma veckodag, samma datum som då. När jag flög från Stockholm till Doha.
Istället för nervös och förväntansfull var jag trött och fundersam och istället för att vara vilse och förundrad under landningen och genom flygplatsen suckade jag mig genom customs och tog en taxi raka vägen hem. Hem till samma byggnad, genom samma hiss till samma våning men istället till ett tomt rum där jag kände mig orolig och ensam så kom jag hem till Bella som lagade mat som vi åt innan jag somnade och hon åkte till Paris igen.
Nu kommer jag från en sommardag i Dannmark och ligger i mitt väldigt stökiga rum, helt slut. Har på mig en blå kaftan som min mamma köpte till mig på souqen. Har standby imorgon och hoppas verkligen att jag inte blir dragen. Har två dagar off och fast jag hela våren har köpt biljetter och skaffat exitpermit redan vid dethär laget så ska jag stanna i Doha. Jag orkar inte. Och jag måste fixa lite med grejer.
Framförallt måste jag sova. Mest kommer jag nog ligga i badkaret, lyssna på Adele & dagdrömma om livet. Sen blir det en Stockholm, äntligen.
godnatt sålänge!
Istället för nervös och förväntansfull var jag trött och fundersam och istället för att vara vilse och förundrad under landningen och genom flygplatsen suckade jag mig genom customs och tog en taxi raka vägen hem. Hem till samma byggnad, genom samma hiss till samma våning men istället till ett tomt rum där jag kände mig orolig och ensam så kom jag hem till Bella som lagade mat som vi åt innan jag somnade och hon åkte till Paris igen.
Nu kommer jag från en sommardag i Dannmark och ligger i mitt väldigt stökiga rum, helt slut. Har på mig en blå kaftan som min mamma köpte till mig på souqen. Har standby imorgon och hoppas verkligen att jag inte blir dragen. Har två dagar off och fast jag hela våren har köpt biljetter och skaffat exitpermit redan vid dethär laget så ska jag stanna i Doha. Jag orkar inte. Och jag måste fixa lite med grejer.
Framförallt måste jag sova. Mest kommer jag nog ligga i badkaret, lyssna på Adele & dagdrömma om livet. Sen blir det en Stockholm, äntligen.
godnatt sålänge!
söndag 19 juni 2011
mittimellan
Idag har jag köpt något fint.
Fint på sättet att jag inte kunnat köpa samma sak för samma tillfälle en helt vanlig månad om det inte var för att det var så att jag försöker sova i mitt rum, i min fyra med kök & två badrum, där min resväska ligger halvpackad för en utekväll på gayklubb med Adel (han är navigator, obviously) och med min tokiga brasilianska sambo sovande i soffan. En annan sömnlös natt i en del av mitt liv där min tid susar runt i olika takter varje minut. Fint på det sättet att det representerar något för mig själv.
Jag hade precis en sån downer-flight och det tog två deppiga dagar innan jag tog mig i kragen och kunde köpa nya hembiljetter till mig själv & en fin födelsedagspresent till min fina mamma. Karen Millen klänningen jag hittade i Zürich i förrgår får vänta till nästa vecka, nästa löning. Verkligen en värdslig sak. Jag har bestämt att kapitlet börjar ta slut, kan inte komma som en överraskning för nån, och därmed också bestämt mig för att blåsa på vardagen med energin som jag vet finns där någonstans. Jag ska försöka uppskatta allla highlights, och det är många, och inte fästa så stor vikt vid allt det övertagande tråkiga och nerdragande. Det positiva energislukandet och tyngden i kroppen.
Pratade nyss med Nohad, hon är i Norge och ska börja sitt första pass som flygis för norwegian imorgon. Spännande, för mig också för det skulle kunna vara ett håll. Det finns som sagt många. Nu har jag bara en snabb tyskland följt av en dags doublesectors sen ska jag hem igen. Fyra dagar som kommer kännas som två korta men jag har tur som har dom.
En timmes skvallrande med nodden på arlanda som landar samtidigt som jag, sedan hämtar mamma mig på midlanda och jag ska träffa inte bara henne och ungarna utan också mattias en sista gång innan han drar ut på äventyr igen. Sedan mer än ett dygn med oliver i sommaren.
Tänker inte vara ledsen när jag sitter på planet mot doha igen utan peppa för semesterplanering och trösta mig med att det inte är långt kvar nu. Det känns som att allt snart kommer att börja, så som man kan känna av att det är en viktig tid. Jag känner mig avslappnad och tror att jag kommer att lyckas somna med alla funderingar i huvudet.
Jag har tur som har så mycket. Och så många. Snart kommer jag att ha mer tid också.
<3 God natt.
Fint på sättet att jag inte kunnat köpa samma sak för samma tillfälle en helt vanlig månad om det inte var för att det var så att jag försöker sova i mitt rum, i min fyra med kök & två badrum, där min resväska ligger halvpackad för en utekväll på gayklubb med Adel (han är navigator, obviously) och med min tokiga brasilianska sambo sovande i soffan. En annan sömnlös natt i en del av mitt liv där min tid susar runt i olika takter varje minut. Fint på det sättet att det representerar något för mig själv.
Jag hade precis en sån downer-flight och det tog två deppiga dagar innan jag tog mig i kragen och kunde köpa nya hembiljetter till mig själv & en fin födelsedagspresent till min fina mamma. Karen Millen klänningen jag hittade i Zürich i förrgår får vänta till nästa vecka, nästa löning. Verkligen en värdslig sak. Jag har bestämt att kapitlet börjar ta slut, kan inte komma som en överraskning för nån, och därmed också bestämt mig för att blåsa på vardagen med energin som jag vet finns där någonstans. Jag ska försöka uppskatta allla highlights, och det är många, och inte fästa så stor vikt vid allt det övertagande tråkiga och nerdragande. Det positiva energislukandet och tyngden i kroppen.
Pratade nyss med Nohad, hon är i Norge och ska börja sitt första pass som flygis för norwegian imorgon. Spännande, för mig också för det skulle kunna vara ett håll. Det finns som sagt många. Nu har jag bara en snabb tyskland följt av en dags doublesectors sen ska jag hem igen. Fyra dagar som kommer kännas som två korta men jag har tur som har dom.
En timmes skvallrande med nodden på arlanda som landar samtidigt som jag, sedan hämtar mamma mig på midlanda och jag ska träffa inte bara henne och ungarna utan också mattias en sista gång innan han drar ut på äventyr igen. Sedan mer än ett dygn med oliver i sommaren.
Tänker inte vara ledsen när jag sitter på planet mot doha igen utan peppa för semesterplanering och trösta mig med att det inte är långt kvar nu. Det känns som att allt snart kommer att börja, så som man kan känna av att det är en viktig tid. Jag känner mig avslappnad och tror att jag kommer att lyckas somna med alla funderingar i huvudet.
Jag har tur som har så mycket. Och så många. Snart kommer jag att ha mer tid också.
<3 God natt.
lördag 11 juni 2011
MEL
Det ar en disig junimorgon i Melbourne och klockan ar strax efter sju pa morgonen. "Vinter". Jag ater frukost (pannkakor med smorkram & sirap, bacon, potatisbullar, rostade mackor med skinka & salami, olika ostar, kiwi, ananas, vattenmelon, flera koppar kaffe, jordugbbar, muffins) nagot jag har tankt borja gora mer frekvent. Hello, om jag bor pa hotell tva ganger i veckan finns det ju ingen anledning att inte ata lyxfrukost.
I vilket fall, jag satt nyvaken och betraktade manniskorna som gick forbi fonstret sa insag jag nagot trevligt. Jag ar inte osams med vintern langre. Sista aret pa gymnasiet kommer jag ihag att jag morrade att jag ALDRIG mer ska spendera en vinter dar det faktiskt ar vinter, men here it goes. Jag sager det:
Hellre trettio grader minus an femto grader plus, hellre vinterjackor och frusna fingrar an flamtande och svettig yrsel. Hellre en kopp te vid ett element an 2 lite vatten under en otillracklig AC. Hellre en dag i slalombacken an en dag vid stranden t.o.m, jag kan fortsatta hur lange som helst. Det ar inte sa att jag vantar & langtar efter att uppleva kyla nasta gang men jag tanker ta emot den som den ar. Haha.
Efter att ha smalt min massiva frukost till ett simpsons-maraton och mitt dagliga badkarsbad sa tog jag mig en promenad i den sa himla friska luften. Blev alldeles upprymd av att ga i parken och bara strosa runt manniskorna i min randiga kavaj och hoga klackar utan att kanna mig stirrad pa. Ville genast flytta tillbaka till Australien.
Eller egentligen vilket vanligt land som helst dar man kan fa vara.
Alldeles efter att jag leende kollade pa gatskylten och sa till mig sjalv "Ja, har star jag pa Flinder Street en fin & solig dag i Australien" och tyckte att livet var gott sa kande jag direkt att "Ja, har star jag pa Flinder street. jag vet inte vart nagot ligger, har ingen att fraga och har inte tid att lara kanna gatan eller att gora en enda grej av alla saker jag kanner for att gora just nu". Dessutom skulle jag inte fa gora nagot av allt jag hade lust att gora heller. Sa jag satte mig vid vattnet och dinglade med benen.
Tankte mig att min tid inte var lanad som den ju ar, att jag skulle vara dar i mer an 6 timmar till och latsades att jag gjorde upp en plan for helgen. Om det hade varit riktiga livet (normala livet) sa hade jag sakert bara suttit dar for att vanta pa nagon. Nu gick jag efter tio minuter tillbaka till hotellet, stannade bara for att kopa tandkram for det glomde jag att packa och struntade i att kopa en jattegulllig handvaska som jag hittade. Vet inte hur mycket dollarn ligger pa nu men den kostade ungefar lika mycket som en flygbiljett Stockholm-Sundsvall, och om jag lyckas ta mig till Stockholm imorgon vill jag hellre lagga mina kronor pa en san.
Ni hor ju hur gnallig jag later. All pepp till semestern (42 dagar kvar) sen sa maste vi hitta en plan till mig. Det ar dags. Om fem timmar har jag typ femton timmar jobb framfor mig sedan ca en halvtimme pa mig att ta mig till checkIN mot Stockholm. Hall tummarna for jag behover nagra timmar hemma just nu! Ungarnas skolavslutning, middag hos mormor, en lang Oliver-kram osv.
puss
I vilket fall, jag satt nyvaken och betraktade manniskorna som gick forbi fonstret sa insag jag nagot trevligt. Jag ar inte osams med vintern langre. Sista aret pa gymnasiet kommer jag ihag att jag morrade att jag ALDRIG mer ska spendera en vinter dar det faktiskt ar vinter, men here it goes. Jag sager det:
Hellre trettio grader minus an femto grader plus, hellre vinterjackor och frusna fingrar an flamtande och svettig yrsel. Hellre en kopp te vid ett element an 2 lite vatten under en otillracklig AC. Hellre en dag i slalombacken an en dag vid stranden t.o.m, jag kan fortsatta hur lange som helst. Det ar inte sa att jag vantar & langtar efter att uppleva kyla nasta gang men jag tanker ta emot den som den ar. Haha.
Efter att ha smalt min massiva frukost till ett simpsons-maraton och mitt dagliga badkarsbad sa tog jag mig en promenad i den sa himla friska luften. Blev alldeles upprymd av att ga i parken och bara strosa runt manniskorna i min randiga kavaj och hoga klackar utan att kanna mig stirrad pa. Ville genast flytta tillbaka till Australien.
Eller egentligen vilket vanligt land som helst dar man kan fa vara.
Alldeles efter att jag leende kollade pa gatskylten och sa till mig sjalv "Ja, har star jag pa Flinder Street en fin & solig dag i Australien" och tyckte att livet var gott sa kande jag direkt att "Ja, har star jag pa Flinder street. jag vet inte vart nagot ligger, har ingen att fraga och har inte tid att lara kanna gatan eller att gora en enda grej av alla saker jag kanner for att gora just nu". Dessutom skulle jag inte fa gora nagot av allt jag hade lust att gora heller. Sa jag satte mig vid vattnet och dinglade med benen.
Tankte mig att min tid inte var lanad som den ju ar, att jag skulle vara dar i mer an 6 timmar till och latsades att jag gjorde upp en plan for helgen. Om det hade varit riktiga livet (normala livet) sa hade jag sakert bara suttit dar for att vanta pa nagon. Nu gick jag efter tio minuter tillbaka till hotellet, stannade bara for att kopa tandkram for det glomde jag att packa och struntade i att kopa en jattegulllig handvaska som jag hittade. Vet inte hur mycket dollarn ligger pa nu men den kostade ungefar lika mycket som en flygbiljett Stockholm-Sundsvall, och om jag lyckas ta mig till Stockholm imorgon vill jag hellre lagga mina kronor pa en san.
Ni hor ju hur gnallig jag later. All pepp till semestern (42 dagar kvar) sen sa maste vi hitta en plan till mig. Det ar dags. Om fem timmar har jag typ femton timmar jobb framfor mig sedan ca en halvtimme pa mig att ta mig till checkIN mot Stockholm. Hall tummarna for jag behover nagra timmar hemma just nu! Ungarnas skolavslutning, middag hos mormor, en lang Oliver-kram osv.
puss
söndag 5 juni 2011
juni, till slut.
Fastnar i en obekväm låtsas-känsla att allt är bra, det börjar bli svårt att balansera. Är det verkligen hela världen att missa hela sommaren för att sedan komma hem på hösten? Inte om man slipper frysa.
Det som väger tyngst är lönen. Det finaste i min tillvaro för tillfället är att jag kan köpa det jag behöver och sen det jag vill ha också och ändå ha en skön slant kvar på kontot i slutet av månaden. Jag menar herregud, jag har ju vant mig vid dyra nylon-strumpbyxor!! Hur ska jag klara mig på en lön som matchar min utbildning?
Samtidigt, hur mycket kostar inte pengar? Jag kan uppenbarligen köpa mig glädje men, hur uttjatat det är låter, inte köpa min lycka. Inte med denhär valutan i vilket fall. Det finns så många håll.
Sitter i en buss i morgonregniga Bangkok och passerar hemlösa (herrelösa?) hundar, tidiga blomkransförsäljare & oöppnade affärer. Varför åker fortfarande svenskar hit denhär tiden på året? Slarvar bort svensk sol.
Eftersom jag dagligen tänker på, och funderar högt på, allt möjligt jag kan ha för mig istället för att vara här kanske det är uppenbart att min uppsägning är ständigt återkommande i mina tankar. Förut skiftade det ju mellan "nej om man skulle ta och vara klar här" till "det här är ju perfekt, det är klart att jag kan stanna minst ett år till" så har det övergått till att allt utom pengarna känns mindre och mindre tilltalande.
Visst njuter jag fortfarande av att strosa på typ Koshan-road och äta äggnudlar eller att åka tuk-tuk genom en asiatisk natt men samtidigt längtar jag då just i den bästa stunden efter att få göra det med någon jag känner och tycker om och att inte vara under konstant tidspress och orolig för att göra något fel med folk jag nödvändigtvis inte har någt alls gemensamt med och som varken vet eller förstår vad jag pratar om.
Hade assesment idag och min kassa terminologi gav mig en tvåa i den kategorin och fyror i dom andra (mellan ett & fyra) men fick iväg några vykort iallafall. Kollade igenom mina papper också och såg att jag varit till sexton olika länder sedan i slutet av april och därmed sexton olika tidzoner, inte så kontisgt att jag är trött ändå, funderar nu på hur jag ska vända till dygnet innan melbourne på fredag, fjorton-timmars flight en väldig massa timmar in i framtiden och sedan tillbaka efter inte ens ett dygn.
Och justja. Jag skulle inte påstå att vi bråkar men det var liksom ett tjafs och ett omoget drag för mycket från min lilla samboendes barnsliga håll häromdan och jag som hatar att vara osams känner ändå inte att jag har energi att lägga mig igen och igen och igen så jag har för tillfället tagit en tyst paus från vårt umgänge. Jag orkar inte vara den överseende, tålmodiga & mognare personen när jag inte gjort något fel och har alldeles för mycket som står på i hjärnan just nu. Hoppas innerligt att jag gör en comeback snart och blir lika himla snäll som jag egentligen är men just nu är livet i lägenheten lite tugnt.
puss puss så länge
p.s
gav med mig tillslut och åkte till den hemska stranden och där fick jag min mobil stulen. Thats it, jag åker inte mer dit år vilket betyder att jag aldrig mer åker dit. Så var det med det. d.s
Det som väger tyngst är lönen. Det finaste i min tillvaro för tillfället är att jag kan köpa det jag behöver och sen det jag vill ha också och ändå ha en skön slant kvar på kontot i slutet av månaden. Jag menar herregud, jag har ju vant mig vid dyra nylon-strumpbyxor!! Hur ska jag klara mig på en lön som matchar min utbildning?
Samtidigt, hur mycket kostar inte pengar? Jag kan uppenbarligen köpa mig glädje men, hur uttjatat det är låter, inte köpa min lycka. Inte med denhär valutan i vilket fall. Det finns så många håll.
Sitter i en buss i morgonregniga Bangkok och passerar hemlösa (herrelösa?) hundar, tidiga blomkransförsäljare & oöppnade affärer. Varför åker fortfarande svenskar hit denhär tiden på året? Slarvar bort svensk sol.
Eftersom jag dagligen tänker på, och funderar högt på, allt möjligt jag kan ha för mig istället för att vara här kanske det är uppenbart att min uppsägning är ständigt återkommande i mina tankar. Förut skiftade det ju mellan "nej om man skulle ta och vara klar här" till "det här är ju perfekt, det är klart att jag kan stanna minst ett år till" så har det övergått till att allt utom pengarna känns mindre och mindre tilltalande.
Visst njuter jag fortfarande av att strosa på typ Koshan-road och äta äggnudlar eller att åka tuk-tuk genom en asiatisk natt men samtidigt längtar jag då just i den bästa stunden efter att få göra det med någon jag känner och tycker om och att inte vara under konstant tidspress och orolig för att göra något fel med folk jag nödvändigtvis inte har någt alls gemensamt med och som varken vet eller förstår vad jag pratar om.
Hade assesment idag och min kassa terminologi gav mig en tvåa i den kategorin och fyror i dom andra (mellan ett & fyra) men fick iväg några vykort iallafall. Kollade igenom mina papper också och såg att jag varit till sexton olika länder sedan i slutet av april och därmed sexton olika tidzoner, inte så kontisgt att jag är trött ändå, funderar nu på hur jag ska vända till dygnet innan melbourne på fredag, fjorton-timmars flight en väldig massa timmar in i framtiden och sedan tillbaka efter inte ens ett dygn.
Och justja. Jag skulle inte påstå att vi bråkar men det var liksom ett tjafs och ett omoget drag för mycket från min lilla samboendes barnsliga håll häromdan och jag som hatar att vara osams känner ändå inte att jag har energi att lägga mig igen och igen och igen så jag har för tillfället tagit en tyst paus från vårt umgänge. Jag orkar inte vara den överseende, tålmodiga & mognare personen när jag inte gjort något fel och har alldeles för mycket som står på i hjärnan just nu. Hoppas innerligt att jag gör en comeback snart och blir lika himla snäll som jag egentligen är men just nu är livet i lägenheten lite tugnt.
puss puss så länge
p.s
gav med mig tillslut och åkte till den hemska stranden och där fick jag min mobil stulen. Thats it, jag åker inte mer dit år vilket betyder att jag aldrig mer åker dit. Så var det med det. d.s
torsdag 26 maj 2011
neverending maj månad
Rapport från Babel (knappt ironisk). Jag är less på det här landet, idag är en sån dag då jag lätt irriteras över den brist på kommunikation och oförmågan av befolkningen att utgöra ett civiliserat samhälle. Jag bor i en torr, självgod och ful djungel utan träd.
Har haft en någorlunda trevlig dag omgivningen till trots. Mattias kom och väckte mig och vi åt frukost medans vi försökte att desperat komma på vad vi kan hitta på med dagen (valmöjligheten är begränsad men vi har redan sett alla filmer, varit och handlat och jag vill inte gå till den hemska stranden).
Till slut spelade vi sällskapsspel(LIFE, ganska menlöst spel imo) och jag fixade naglarna. Åkte sedan när solen gått ner, till City Center och åt på Hippopotamus innan vi såg THOR på bio. Trevligt trevligt och nu ska jag sova.
Imorgon är det jag som ska jobba. Tredje flighten på två veckor och jag hoppas att ett brev jag går och väntar på ska ligga i min pigeon hole. Landar i frankfurt imorgon eftermiddag och jag hoppas att affärerna inte hinner stänga innan jag kommer dit så att jag kan köpa mig ett par tyska springskor.
Jag ska börja jogga på mina layovers! Yeah!
Godnatt och jag hoppas att ni har det fint i fina fantastiska sverige som jag saknar så att hjärtat gör lite ont. Två månader till semestern..I can do it.
Har haft en någorlunda trevlig dag omgivningen till trots. Mattias kom och väckte mig och vi åt frukost medans vi försökte att desperat komma på vad vi kan hitta på med dagen (valmöjligheten är begränsad men vi har redan sett alla filmer, varit och handlat och jag vill inte gå till den hemska stranden).
Till slut spelade vi sällskapsspel(LIFE, ganska menlöst spel imo) och jag fixade naglarna. Åkte sedan när solen gått ner, till City Center och åt på Hippopotamus innan vi såg THOR på bio. Trevligt trevligt och nu ska jag sova.
Imorgon är det jag som ska jobba. Tredje flighten på två veckor och jag hoppas att ett brev jag går och väntar på ska ligga i min pigeon hole. Landar i frankfurt imorgon eftermiddag och jag hoppas att affärerna inte hinner stänga innan jag kommer dit så att jag kan köpa mig ett par tyska springskor.
Jag ska börja jogga på mina layovers! Yeah!
Godnatt och jag hoppas att ni har det fint i fina fantastiska sverige som jag saknar så att hjärtat gör lite ont. Två månader till semestern..I can do it.
tisdag 24 maj 2011
tisdagnatt
Ibland.
Idag tog jag mej efter många men ut ur min grotta. Min eviga standy tog slut och Bella bad mig snällt att följa med på socialt umgänge med hennes vän Carlos. Dethär var efter att hon hittade mig i Cristinas rum där jag åt kål kokt på rumänskt vis och gömde mig från min lilla omvärld. Jag har helt enkelt blivit skygg. Vi åkte till en sportbar och jag åt en hel bricka hoummus som mina förkylda smaklökar inte förstod var starkt kryddad. Såsmåningom slog äntligen hennes kompis minimumrest igång och vi gick till ett av våra smultronställen; Italian Job, hon och jag. Vi delade på en flaska vin och småplanerade vår semester och pratade om livet. Det enda umgänget jag behöver här nere är ju oss.
Det fina med dethär stället är förutom att maten är god och att man får en massa bröd och obegränsat med ost, så slår ibland kyparna ut i sång. Idag sjöng Fransisco, som serverade oss, på Frank Sinatra; My Way och vi insåg sedan att I Love You Baby är vår sång samtidigt som vi skålade och högljutt sjung med i sista versen "OH PRETTY BABY" utan att sången i sig inte betydde något alls. Isabela är som en syster till mig. Fastän vi så ofta går varandra på nerverna och bråkar mer än några andra sambos i huset så skulle ingen av oss någonsin göra varandra illa med just det i åtanke.
Kände oss senare pigga nog att gå vidare till den enda Jazzklubb som finns och hann precis höra dom sista två sångerna innan vi hamnade i eftersnack med bandet i fråga. Trevligt trevligt, nu ska vi tydligen dit till sista live-kvällen med dom imorgon innan dom åker tillbaka till Canada där dom är från. Attans kände jag, eftersom jag helst håller mig inomhus för mig själv numera. Vi ser väl.
Mina fantastiska nyheter är att jag fick mitt schema och helt otroligt har fått ledigt över midsommar. Ny och gammal-Kär som jag är kommer jag alltså att få spendera årets med min Oliver. m-i-n oliver. Nästan mer fantastiskt är att jag också kommer fira mammas födelsedag med henne första året på, ja, fem? Senast hon fyllde år vinkade jag av henne på bussstationen i Sundsvall på min färd mot Qatar. Senaste åren har jag helt enkelt inte gjort det och knappt ens kommit ihåg dagen i fråga men nu har jag kommit på en fin present så jag hoppas att allt blir så fint som jag tänker mig.
Klockan är fyra och jag lovade Mattias att jag skulle komma till honom löjligt tidigt imorgon vilket är om tre timmar. Skulle vilja gå och lägga mig en stund men då jag ställt klockan tre dagar i rad och sovit förbi alarmet tror jag inte att det är en bra plan att göra det nu heller. Ska underhålla mig själv och sedan slå på en film och somna i hans soffa istället vid åtta-snåret. Har man sagt så.
Håå-hååjaja. Pussar!
:D
Idag tog jag mej efter många men ut ur min grotta. Min eviga standy tog slut och Bella bad mig snällt att följa med på socialt umgänge med hennes vän Carlos. Dethär var efter att hon hittade mig i Cristinas rum där jag åt kål kokt på rumänskt vis och gömde mig från min lilla omvärld. Jag har helt enkelt blivit skygg. Vi åkte till en sportbar och jag åt en hel bricka hoummus som mina förkylda smaklökar inte förstod var starkt kryddad. Såsmåningom slog äntligen hennes kompis minimumrest igång och vi gick till ett av våra smultronställen; Italian Job, hon och jag. Vi delade på en flaska vin och småplanerade vår semester och pratade om livet. Det enda umgänget jag behöver här nere är ju oss.
Det fina med dethär stället är förutom att maten är god och att man får en massa bröd och obegränsat med ost, så slår ibland kyparna ut i sång. Idag sjöng Fransisco, som serverade oss, på Frank Sinatra; My Way och vi insåg sedan att I Love You Baby är vår sång samtidigt som vi skålade och högljutt sjung med i sista versen "OH PRETTY BABY" utan att sången i sig inte betydde något alls. Isabela är som en syster till mig. Fastän vi så ofta går varandra på nerverna och bråkar mer än några andra sambos i huset så skulle ingen av oss någonsin göra varandra illa med just det i åtanke.
Kände oss senare pigga nog att gå vidare till den enda Jazzklubb som finns och hann precis höra dom sista två sångerna innan vi hamnade i eftersnack med bandet i fråga. Trevligt trevligt, nu ska vi tydligen dit till sista live-kvällen med dom imorgon innan dom åker tillbaka till Canada där dom är från. Attans kände jag, eftersom jag helst håller mig inomhus för mig själv numera. Vi ser väl.
Mina fantastiska nyheter är att jag fick mitt schema och helt otroligt har fått ledigt över midsommar. Ny och gammal-Kär som jag är kommer jag alltså att få spendera årets med min Oliver. m-i-n oliver. Nästan mer fantastiskt är att jag också kommer fira mammas födelsedag med henne första året på, ja, fem? Senast hon fyllde år vinkade jag av henne på bussstationen i Sundsvall på min färd mot Qatar. Senaste åren har jag helt enkelt inte gjort det och knappt ens kommit ihåg dagen i fråga men nu har jag kommit på en fin present så jag hoppas att allt blir så fint som jag tänker mig.
Klockan är fyra och jag lovade Mattias att jag skulle komma till honom löjligt tidigt imorgon vilket är om tre timmar. Skulle vilja gå och lägga mig en stund men då jag ställt klockan tre dagar i rad och sovit förbi alarmet tror jag inte att det är en bra plan att göra det nu heller. Ska underhålla mig själv och sedan slå på en film och somna i hans soffa istället vid åtta-snåret. Har man sagt så.
Håå-hååjaja. Pussar!
:D
tisdagnatt
Ibland.
Idag tog jag mej efter många men ut ur min grotta. Min eviga standy tog slut och Bella bad mig snällt att följa med på socialt umgänge med hennes vän Carlos. Dethär var efter att hon hittade mig i Cristinas rum där jag åt kål kokt på rumänskt vis och gömde mig från min lilla omvärld. Jag har helt enkelt blivit skygg. Vi åkte till en sportbar och jag åt en hel bricka hoummus som mina förkylda smaklökar inte förstod var starkt kryddad. Såsmåningom slog äntligen hennes kompis minimumrest igång och vi gick till ett av våra smultronställen; Italian Job, hon och jag. Vi delade på en flaska vin och småplanerade vår semester och pratade om livet. Det enda umgänget jag behöver här nere är ju oss.
Det fina med dethär stället är förutom att maten är god och att man får en massa bröd och obegränsat med ost, så slår ibland kyparna ut i sång. Idag sjöng Fransisco, som serverade oss, på Frank Sinatra; My Way och vi insåg sedan att I Love You Baby är vår sång samtidigt som vi skålade och högljutt sjung med i sista versen "OH PRETTY BABY" utan att sången i sig inte betydde något alls. Isabela är som en syster till mig. Fastän vi så ofta går varandra på nerverna och bråkar mer än några andra sambos i huset så skulle ingen av oss någonsin göra varandra illa med just det i åtanke.
Kände oss senare pigga nog att gå vidare till den enda Jazzklubb som finns och hann precis höra dom sista två sångerna innan vi hamnade i eftersnack med bandet i fråga. Trevligt trevligt, nu ska vi tydligen dit till sista live-kvällen med dom imorgon innan dom åker tillbaka till Canada där dom är från. Attans kände jag, eftersom jag helst håller mig inomhus för mig själv numera. Vi ser väl.
Mina fantastiska nyheter är att jag fick mitt schema och helt otroligt har fått ledigt över midsommar. Ny och gammal-Kär som jag är kommer jag alltså att få spendera årets med min Oliver. m-i-n oliver. Nästan mer fantastiskt är att jag också kommer fira mammas födelsedag med henne första året på, ja, fem? Senast hon fyllde år vinkade jag av henne på bussstationen i Sundsvall på min färd mot Qatar. Senaste åren har jag helt enkelt inte gjort det och knappt ens kommit ihåg dagen i fråga men nu har jag kommit på en fin present så jag hoppas att allt blir så fint som jag tänker mig.
Klockan är fyra och jag lovade Mattias att jag skulle komma till honom löjligt tidigt imorgon vilket är om tre timmar. Skulle vilja gå och lägga mig en stund men då jag ställt klockan tre dagar i rad och sovit förbi alarmet tror jag inte att det är en bra plan att göra det nu heller. Ska underhålla mig själv och sedan slå på en film och somna i hans soffa istället vid åtta-snåret. Har man sagt så.
Håå-hååjaja. Pussar!
:D
Idag tog jag mej efter många men ut ur min grotta. Min eviga standy tog slut och Bella bad mig snällt att följa med på socialt umgänge med hennes vän Carlos. Dethär var efter att hon hittade mig i Cristinas rum där jag åt kål kokt på rumänskt vis och gömde mig från min lilla omvärld. Jag har helt enkelt blivit skygg. Vi åkte till en sportbar och jag åt en hel bricka hoummus som mina förkylda smaklökar inte förstod var starkt kryddad. Såsmåningom slog äntligen hennes kompis minimumrest igång och vi gick till ett av våra smultronställen; Italian Job, hon och jag. Vi delade på en flaska vin och småplanerade vår semester och pratade om livet. Det enda umgänget jag behöver här nere är ju oss.
Det fina med dethär stället är förutom att maten är god och att man får en massa bröd och obegränsat med ost, så slår ibland kyparna ut i sång. Idag sjöng Fransisco, som serverade oss, på Frank Sinatra; My Way och vi insåg sedan att I Love You Baby är vår sång samtidigt som vi skålade och högljutt sjung med i sista versen "OH PRETTY BABY" utan att sången i sig inte betydde något alls. Isabela är som en syster till mig. Fastän vi så ofta går varandra på nerverna och bråkar mer än några andra sambos i huset så skulle ingen av oss någonsin göra varandra illa med just det i åtanke.
Kände oss senare pigga nog att gå vidare till den enda Jazzklubb som finns och hann precis höra dom sista två sångerna innan vi hamnade i eftersnack med bandet i fråga. Trevligt trevligt, nu ska vi tydligen dit till sista live-kvällen med dom imorgon innan dom åker tillbaka till Canada där dom är från. Attans kände jag, eftersom jag helst håller mig inomhus för mig själv numera. Vi ser väl.
Mina fantastiska nyheter är att jag fick mitt schema och helt otroligt har fått ledigt över midsommar. Ny och gammal-Kär som jag är kommer jag alltså att få spendera årets med min Oliver. m-i-n oliver. Nästan mer fantastiskt är att jag också kommer fira mammas födelsedag med henne första året på, ja, fem? Senast hon fyllde år vinkade jag av henne på bussstationen i Sundsvall på min färd mot Qatar. Senaste åren har jag helt enkelt inte gjort det och knappt ens kommit ihåg dagen i fråga men nu har jag kommit på en fin present så jag hoppas att allt blir så fint som jag tänker mig.
Klockan är fyra och jag lovade Mattias att jag skulle komma till honom löjligt tidigt imorgon vilket är om tre timmar. Skulle vilja gå och lägga mig en stund men då jag ställt klockan tre dagar i rad och sovit förbi alarmet tror jag inte att det är en bra plan att göra det nu heller. Ska underhålla mig själv och sedan slå på en film och somna i hans soffa istället vid åtta-snåret. Har man sagt så.
Håå-hååjaja. Pussar!
:D
söndag 22 maj 2011
söndagnatt/måndagmorgon
Ännu ett inlägg! Till skillnad från när det gått flera veckor emellan så beror denna frekventa uppdatering på att det absolut inte händer något spännande i mitt liv. Dagarna går både snabbspolat förbi och i slowmotion. Jag är i tjänst utan att jobba och har inget för mig just för att det finns inte så mycket att ha för sig när man är fast i sin lägenhet.
Har lunchat med mina svenska tjejer idag, Ljiliana & Natasha, efter att jag vaknat ur en väldigt detaljerad mardröm och insåg att min standby var sluut. Var nyttig och hämtade mina nya uniforms-skor också som jag varit entitlad till sedan i mars men aldrig tyckt mig ha tid att hämta. Idag hade jag TID.
Handlade också men blev alldeles för stressad av överdosen av folk (vande mig kvickt med min ranson av socialt umgänge) och dessutom hade jag en sån kundvagn som drar åt ett håll. Något av det värsta jag vet. Skulle egentligen följa med ut på ett glas vin med Martin men tackade, som jag alltid gör numera, snabbt och artigt nej och skyndade mig hem till min tomma lägenhet. Plockade lite och tvättade lite mer. Bytte sängkläder igen och rensade kylen och bytte nya värmeljus och tände så att det skulle se hemtrevligt ut när Bella kom hem.
Hon uppskattar sånt lika mycket som jag. Vi är precis lika lika som vi är olika och jag älskar ju att bo med henne. Jag hann precis skypa min dagliga dos med mormor/oliver/yousef angående dagen/framtiden/vara relationsråd och slå på en film innan hon kom hem. Det var två timmar sedan och hon satte sig direkt på sängen och så har vi babblat nonstop.
Lovely. Imorgon ska jag kliva upp och göra frukost åt oss innan hennes pickup. Hoppas lite att dom inte ringer imorgon heller så att jag hinner bli helt frisk utan att ens ha sjukanmält mig och så kan jag pyssla lite hemma. Det är underligt hur bekväm jag blivit med att inte pressa in så mycket aktiviteter som möjligt på så lite tid som möjligt. Har i så fall en gyllene timma fri då jag ska handla lite mer mat och förbereda en överraskning till nämnda sambo.
p.s det finns en ny svensk, Martina, påväg mot QR! e x c i t i n g! godnatt d.s
Har lunchat med mina svenska tjejer idag, Ljiliana & Natasha, efter att jag vaknat ur en väldigt detaljerad mardröm och insåg att min standby var sluut. Var nyttig och hämtade mina nya uniforms-skor också som jag varit entitlad till sedan i mars men aldrig tyckt mig ha tid att hämta. Idag hade jag TID.
Handlade också men blev alldeles för stressad av överdosen av folk (vande mig kvickt med min ranson av socialt umgänge) och dessutom hade jag en sån kundvagn som drar åt ett håll. Något av det värsta jag vet. Skulle egentligen följa med ut på ett glas vin med Martin men tackade, som jag alltid gör numera, snabbt och artigt nej och skyndade mig hem till min tomma lägenhet. Plockade lite och tvättade lite mer. Bytte sängkläder igen och rensade kylen och bytte nya värmeljus och tände så att det skulle se hemtrevligt ut när Bella kom hem.
Hon uppskattar sånt lika mycket som jag. Vi är precis lika lika som vi är olika och jag älskar ju att bo med henne. Jag hann precis skypa min dagliga dos med mormor/oliver/yousef angående dagen/framtiden/vara relationsråd och slå på en film innan hon kom hem. Det var två timmar sedan och hon satte sig direkt på sängen och så har vi babblat nonstop.
Lovely. Imorgon ska jag kliva upp och göra frukost åt oss innan hennes pickup. Hoppas lite att dom inte ringer imorgon heller så att jag hinner bli helt frisk utan att ens ha sjukanmält mig och så kan jag pyssla lite hemma. Det är underligt hur bekväm jag blivit med att inte pressa in så mycket aktiviteter som möjligt på så lite tid som möjligt. Har i så fall en gyllene timma fri då jag ska handla lite mer mat och förbereda en överraskning till nämnda sambo.
p.s det finns en ny svensk, Martina, påväg mot QR! e x c i t i n g! godnatt d.s
lördag 21 maj 2011
söndag, ny vecka
Det är skönt. När livet ändrar på sig, utvecklas, och när framförallt jag gör det också. När saker och männikskor försvinner, när det omprioriteras, så finns det ändå det och dom som står kvar.
Även om jag gillar att chilla i Sydafrika en lördagsnatt med en sen stek och en flaska vin, att klubba i Melbourne, eller att ligga vid poolen en hel förmiddag i Manila med en skara spännande nya människor jag knappt känner från hela världen så finns det inget bättre än att ligga och babbla med en gammal vän en vårdags-morgon i sverige.
Vaknade precis och hittade min vän josilj online och fast jag inte är nära så känns det ändå skönt att veta att dom viktigaste för mig finns kvar där jag har dom. Någon som känner mig och vet vad jag menar. Som man kan minnas med och förklara för.
Det svider att missa ännu en svensk sommar, mornar, dagar, kvällar och nätter, regn, picknick i parker, ridning i skogen, att vara utomhus med ungarna, att äta på baksidan och promenera med mormor och morfar i bergeforsen, att grilla i Bagarmossen, att spela brännboll i hamnen eller att vara på roadtrip någonstans. Att vakna i ett illaluktande tält på festival klockan sex på morgonen och att dricka en kall öl på uteservering. Pizza på taket, simma i en kall sjö. Att åka tåg förbi gröna skogar och att springa barfota och ha bara en klänning på sig.
Oh well.
Ligger hemma på standby och har sovit en hel natt helt av mig själv. Har tre timmar till innan jag kan lämna huset och om dom inte ringer, vilket jag hoppas att dom inte gör för jag är fortfarande snorig, så ska jag och Cristina åka och handla kyl & skaffri-uppfyllnad. Bella landar klockan tio inatt och när hon kommer hem ska jag överraska henne med någon nyttig middag tror jag. Eller så göra jag en stor frukost imorgon. Ska se om jag inte kan hugga den där lilla städ-killen från indien också om han är här idag. Rostern har inte kommit än.
Nu ska jag slumra igen med alarm klockan 13. Tänker ha datorn på här bredvid med filip & fredrik högtalarna och så kanske mormor & fanny slår en signal på skype. Skulle ju vara trevligt.
Tjingeling.
Även om jag gillar att chilla i Sydafrika en lördagsnatt med en sen stek och en flaska vin, att klubba i Melbourne, eller att ligga vid poolen en hel förmiddag i Manila med en skara spännande nya människor jag knappt känner från hela världen så finns det inget bättre än att ligga och babbla med en gammal vän en vårdags-morgon i sverige.
Vaknade precis och hittade min vän josilj online och fast jag inte är nära så känns det ändå skönt att veta att dom viktigaste för mig finns kvar där jag har dom. Någon som känner mig och vet vad jag menar. Som man kan minnas med och förklara för.
Det svider att missa ännu en svensk sommar, mornar, dagar, kvällar och nätter, regn, picknick i parker, ridning i skogen, att vara utomhus med ungarna, att äta på baksidan och promenera med mormor och morfar i bergeforsen, att grilla i Bagarmossen, att spela brännboll i hamnen eller att vara på roadtrip någonstans. Att vakna i ett illaluktande tält på festival klockan sex på morgonen och att dricka en kall öl på uteservering. Pizza på taket, simma i en kall sjö. Att åka tåg förbi gröna skogar och att springa barfota och ha bara en klänning på sig.
Oh well.
Ligger hemma på standby och har sovit en hel natt helt av mig själv. Har tre timmar till innan jag kan lämna huset och om dom inte ringer, vilket jag hoppas att dom inte gör för jag är fortfarande snorig, så ska jag och Cristina åka och handla kyl & skaffri-uppfyllnad. Bella landar klockan tio inatt och när hon kommer hem ska jag överraska henne med någon nyttig middag tror jag. Eller så göra jag en stor frukost imorgon. Ska se om jag inte kan hugga den där lilla städ-killen från indien också om han är här idag. Rostern har inte kommit än.
Nu ska jag slumra igen med alarm klockan 13. Tänker ha datorn på här bredvid med filip & fredrik högtalarna och så kanske mormor & fanny slår en signal på skype. Skulle ju vara trevligt.
Tjingeling.
domedagen
Den tjugoförsta maj 2011. Återigen förutspått sista dagen innan jordens undergång. Som survivor efter milleniumskiftet kände jag mig modig nog att gå till jobbet ändå. Hade airportstandby och visste alltså inte om eller vart jag skulle någonstans men magkänslan sa mig att det inte skulle bli något alls. Lika bra för jag har viktigare saker för mig idag.
Åkte till tornen för att uppdatera min uniform men tydligen är det lördag (hur skulle jag väl kunna veta det?) idag och det vat stängt. Aja.
Eftersom den fruktansvärda sommaren har kommit har jag enkelt och vant förvandlat mitt rum till en grotta (konstant ac och fördragna gardiner, samt påfylld bokhylla med filmer och filmer och böcker och fler böcker. Snart klar med den uppdiktade biografin om Norma Jean/Marilyn Monroe.) Det enda som fattas är att fylla kylen och skafferieret så att jag inte behöver lämna huset förutom när jag ska jobba. Deppigt men skönt på ett hjärndött sätt.
Jag är sjuk igen. Näsan och ögonen rinner men jag vill verkligen inte sjukanmäla mig igen, fast jag skulle utan problem få intyg av doktorn. Har tre dagars standby dock och en massa folk har suttit hemma utan att bli utdragna flera dagar i sträck sista tiden så det värsta som kan hända är att jag får stanna hemma. Det har jag inget emot.
Förutom att jag alltid är tömd på energi här nere, jag är nästan alltid trött men sover dåligt och jag är alltid lite sjuk och blir aldrig riktigt frisk, så är det värsta ändå att jag känner mig tömd på kreativitet. Och fantasi. Lite på motovation också men jag är inte ledsen eller så. Bara liksom, slö. Och seg. Det går långsamt att tänka.
Flygandet går bra iaf, med ryggen menar jag. Fick lite medicin och salva och tar det lugnt så det går bra. Hade en london nyss och prickade in en middag i Brighton med Mattias granne Anthony och hade en väldigt trevlig eftermiddag i en så söt stad. Vi gick förbi också, byggnaden där ABBA vann eurovision för massa år sedan. Jaha, tänkte jag och tog ett kort. Haha. Sen somnade jag på tåget tillbaka till Gatwick. Vaknade alldeles för sent och för nära London och fick vända. Det är så skönt att somna.
Jag längtar och dagdrömmer om stockholm men känner att det är inte riktigt dags. Inte riktigt än. Fast det skulle kunna vara det. Las Vegas Las Vegas Las Vegas först. Med Bella. Och mexiko. Sen får vi ta det därifrån. Vill ha med mamma och ungarna på familjesemester också men. Måste komma på det ultimata stället.
Nu är klockan halv tre på eftermiddagen och jag tror faktiskt att jag skulle kunna sova några timmar. Ska slå på filip & fredriks podcast och slumra. Ja. Får se om jag tar mig iväg till affären för att handla också. Eller så väntar jag och ser om jorden går under först. Inshallah, att den inte gör det, dvs. Skulle vara trist.
puss
Åkte till tornen för att uppdatera min uniform men tydligen är det lördag (hur skulle jag väl kunna veta det?) idag och det vat stängt. Aja.
Eftersom den fruktansvärda sommaren har kommit har jag enkelt och vant förvandlat mitt rum till en grotta (konstant ac och fördragna gardiner, samt påfylld bokhylla med filmer och filmer och böcker och fler böcker. Snart klar med den uppdiktade biografin om Norma Jean/Marilyn Monroe.) Det enda som fattas är att fylla kylen och skafferieret så att jag inte behöver lämna huset förutom när jag ska jobba. Deppigt men skönt på ett hjärndött sätt.
Jag är sjuk igen. Näsan och ögonen rinner men jag vill verkligen inte sjukanmäla mig igen, fast jag skulle utan problem få intyg av doktorn. Har tre dagars standby dock och en massa folk har suttit hemma utan att bli utdragna flera dagar i sträck sista tiden så det värsta som kan hända är att jag får stanna hemma. Det har jag inget emot.
Förutom att jag alltid är tömd på energi här nere, jag är nästan alltid trött men sover dåligt och jag är alltid lite sjuk och blir aldrig riktigt frisk, så är det värsta ändå att jag känner mig tömd på kreativitet. Och fantasi. Lite på motovation också men jag är inte ledsen eller så. Bara liksom, slö. Och seg. Det går långsamt att tänka.
Flygandet går bra iaf, med ryggen menar jag. Fick lite medicin och salva och tar det lugnt så det går bra. Hade en london nyss och prickade in en middag i Brighton med Mattias granne Anthony och hade en väldigt trevlig eftermiddag i en så söt stad. Vi gick förbi också, byggnaden där ABBA vann eurovision för massa år sedan. Jaha, tänkte jag och tog ett kort. Haha. Sen somnade jag på tåget tillbaka till Gatwick. Vaknade alldeles för sent och för nära London och fick vända. Det är så skönt att somna.
Jag längtar och dagdrömmer om stockholm men känner att det är inte riktigt dags. Inte riktigt än. Fast det skulle kunna vara det. Las Vegas Las Vegas Las Vegas först. Med Bella. Och mexiko. Sen får vi ta det därifrån. Vill ha med mamma och ungarna på familjesemester också men. Måste komma på det ultimata stället.
Nu är klockan halv tre på eftermiddagen och jag tror faktiskt att jag skulle kunna sova några timmar. Ska slå på filip & fredriks podcast och slumra. Ja. Får se om jag tar mig iväg till affären för att handla också. Eller så väntar jag och ser om jorden går under först. Inshallah, att den inte gör det, dvs. Skulle vara trist.
puss
fredag 13 maj 2011
maggio
Det är maj, det är mellanöstern, det är femtio grader varmt och jag har ryggskott.
Har ringt in SICK två dagar i rad och kan knappt gå rakt. Värdelöst. Hade nyss även fyra lediga dagar på mitt schema och åkte till Florens och träffade finaste Alice & Victor och sedan till Ungern och blev visad hur fint det är i Budapest av Marton.
Ryggskott (Lumbago acuta), plötsligt påkommande men övergående intensiva smärtor och stelhet i ländryggen, som ibland "låser sig" på grund av kramp i ryggmusklerna.
Attacken kommer ofta utan påtaglig anledning, i andra fall efter ett felaktigt lyft eller annan överbelastning av ryggen. Besvären avklingar inte av vila utan förvärras bara genom att man inte stärker ryggmusklerna. Normal mobilisering (promenader, vardagliga sysslor) förkortar sjukdomstiden.
Förebyggande behandling(Efter att smärtor och stelhet lagt sig): Streching av baksida lår samt gluteus muskulaturen(skinkorna).Samt stärkande träning för ryggens övre och nedre delar. För tidigt påbörjad förebyggande behandling kan förvärra smärtor.
Whats new? Mattias har sagt upp sig. Kul för honom, hur sugigt det är för mig vill jag inte tänka på än. Förhoppningsvis går det snabbt innan det är juli och jag och Bella har semester. Las Vegas är spikat men sen vet vi inte om vi ska åka vidare till Kalifornien eller Mexiko. Vi får se. Kanske alla tre. Hon är i Zanzibar nu och njuter av solen, himla galning som åkte dit alldeles själv.
Sen har jag ju i princip missat ännu en svensk sommar så då är det ju ingen idé att åka hem till kall vinter. Att åka hem sker under en obestämd tidpunkt men hur länge jag pallar mellanösternlivet funderar jag på varje dag.
Idag smet jag ut på middag och bio med Mattias, Ljiliana & Danilo trots min sjukdoms-arrest jag egentligen borde hålla mig till. (Besvären avklingar inte av vila utan förvärras bara genom att man inte stärker ryggmusklerna. Normal mobilisering (promenader, vardagliga sysslor) förkortar sjukdomstiden.)
Kom hem och inåg att något så ovardagligt som att umgås med sina vänner har blivit en sådan lyx och så kan man ju inte ha det. Nej, Stockholm. Ge mig några månader att spara ihop lite mer pengar sen vill jag dan settla mig lite grann iallafall. Hellre trettio grader kallt i några månader än denhär absurda hettan.
Imorgon har jag också sjukanmält mig och hitills har jag tappat både en Bangkok och en Nairobi på grund av min rygg. Har en delhi turnaround följt av en väldigt kort London sedan två lediga dagar med Mattias. Om dom var guld värda förut vet jag inte vad dom är nu. Inga ensamma tårar i förskott iallafall, bita ihop och låtsas som ingeting tills jag vinkar av honom på flygplatsen. Fan.
Nu ska jag kolla hur det ser ut på lägenhetsmarknaden och sova i prick åtta timmar innan jag ska upp och "fånga dagen" och göra nyttiga aktiviteter. Ska göra en ekonomisk plan och så ska jag göra en träningsplan för jag måste börja både att jogga igång konditionen och att träna ryggen lite verkar det som. Tänkte att det kan bidra till lite bättre sömn också om jag aktiverar mig lite.
Och just ja! Jag ska göra ett försök att börja laga mat hemma igen. Att äta frukost tex och att inte äta pizza och dricka Cola varje dag. Man skulle kunna tro att det är nyår, haha.
Jaja. Allt är bra iallafall men fullt upp som vanligt. Om två veckor vet jag hur Juni ser ut. Om en månad har jag nästan varit här i ett år. Det är ju helt sjukt.
Idag drömde jag att jag och min lillebror Kalle var på en fantastisk djurpark och åkte expresståg genom hela världen. Jag vaknade och var alldeles lycklig men jag höll på att sakna ihjäl mig efter honom.
Har ringt in SICK två dagar i rad och kan knappt gå rakt. Värdelöst. Hade nyss även fyra lediga dagar på mitt schema och åkte till Florens och träffade finaste Alice & Victor och sedan till Ungern och blev visad hur fint det är i Budapest av Marton.
Ryggskott (Lumbago acuta), plötsligt påkommande men övergående intensiva smärtor och stelhet i ländryggen, som ibland "låser sig" på grund av kramp i ryggmusklerna.
Attacken kommer ofta utan påtaglig anledning, i andra fall efter ett felaktigt lyft eller annan överbelastning av ryggen. Besvären avklingar inte av vila utan förvärras bara genom att man inte stärker ryggmusklerna. Normal mobilisering (promenader, vardagliga sysslor) förkortar sjukdomstiden.
Förebyggande behandling(Efter att smärtor och stelhet lagt sig): Streching av baksida lår samt gluteus muskulaturen(skinkorna).Samt stärkande träning för ryggens övre och nedre delar. För tidigt påbörjad förebyggande behandling kan förvärra smärtor.
Whats new? Mattias har sagt upp sig. Kul för honom, hur sugigt det är för mig vill jag inte tänka på än. Förhoppningsvis går det snabbt innan det är juli och jag och Bella har semester. Las Vegas är spikat men sen vet vi inte om vi ska åka vidare till Kalifornien eller Mexiko. Vi får se. Kanske alla tre. Hon är i Zanzibar nu och njuter av solen, himla galning som åkte dit alldeles själv.
Sen har jag ju i princip missat ännu en svensk sommar så då är det ju ingen idé att åka hem till kall vinter. Att åka hem sker under en obestämd tidpunkt men hur länge jag pallar mellanösternlivet funderar jag på varje dag.
Idag smet jag ut på middag och bio med Mattias, Ljiliana & Danilo trots min sjukdoms-arrest jag egentligen borde hålla mig till. (Besvären avklingar inte av vila utan förvärras bara genom att man inte stärker ryggmusklerna. Normal mobilisering (promenader, vardagliga sysslor) förkortar sjukdomstiden.)
Kom hem och inåg att något så ovardagligt som att umgås med sina vänner har blivit en sådan lyx och så kan man ju inte ha det. Nej, Stockholm. Ge mig några månader att spara ihop lite mer pengar sen vill jag dan settla mig lite grann iallafall. Hellre trettio grader kallt i några månader än denhär absurda hettan.
Imorgon har jag också sjukanmält mig och hitills har jag tappat både en Bangkok och en Nairobi på grund av min rygg. Har en delhi turnaround följt av en väldigt kort London sedan två lediga dagar med Mattias. Om dom var guld värda förut vet jag inte vad dom är nu. Inga ensamma tårar i förskott iallafall, bita ihop och låtsas som ingeting tills jag vinkar av honom på flygplatsen. Fan.
Nu ska jag kolla hur det ser ut på lägenhetsmarknaden och sova i prick åtta timmar innan jag ska upp och "fånga dagen" och göra nyttiga aktiviteter. Ska göra en ekonomisk plan och så ska jag göra en träningsplan för jag måste börja både att jogga igång konditionen och att träna ryggen lite verkar det som. Tänkte att det kan bidra till lite bättre sömn också om jag aktiverar mig lite.
Och just ja! Jag ska göra ett försök att börja laga mat hemma igen. Att äta frukost tex och att inte äta pizza och dricka Cola varje dag. Man skulle kunna tro att det är nyår, haha.
Jaja. Allt är bra iallafall men fullt upp som vanligt. Om två veckor vet jag hur Juni ser ut. Om en månad har jag nästan varit här i ett år. Det är ju helt sjukt.
Idag drömde jag att jag och min lillebror Kalle var på en fantastisk djurpark och åkte expresståg genom hela världen. Jag vaknade och var alldeles lycklig men jag höll på att sakna ihjäl mig efter honom.
lördag 23 april 2011
Jag älskar hur det pirrar till i magen varje gång planet börjar dyka, även om det är tredje gången på en dag. Jag älskar när jag råkar hamna på rätt plats vid rätt tillfälle. Jag älskar att oavsett hur långt nere jag är och hur länge det känns som att jag har varit där så krävs det bara att jag lyckas se ur en ny vinkel och så är jag plötsligt på topp igen, och hur det känns som att jag alltid kommer vara det.
Jag har precis avnjutit ett och ett halvt dygn i Tehran med fantastiskt sällskap och underbart väder. Jag njuter av att bara vara glad och kan inte få nog.
Gick ut och åt med Bella i torsdagskväll. Italienaren på La Cigale och en flaska vitt. Blev sedan upplockad av min nya vän från oz som skjutsade mig och Natsha till flygplatsen. Vips hade vi boardat och satt på planet bound to Iran.
Landade i gryningen och led av sömnbrist båda två men var så exalterade man kan bli och högg tag i en taxi med sjalarna virade runt huvudet. Jag slumrade till, till och från men vi tog oss hem till Tashas farbror plus familjs lägenhet på fjärde våningen innan vi packade om väskorna och styrde bilen mot bergen. Tog nog en lur i framsätet där också men väcktes ur min slummer vid foten av Tochal, den del av Alborz-bergen vi hamnat vid.
Helt fascinerad av utsikten och den friska fina luften så vände jag mig om och möttes av vårt sällskap. Inte bara Farzad och Alex som jag hade räknat med utan också min italienska kompis Tiziano, som jag har flugit med några gånger och som jag alltid springer på på helt oväntade ställen. Det här var nog mest random hitills.
Vi testade skidor och pjäxor, bytte sjalarna mot vintermössor och började med stavar i händerna att traska mot bergen. Kände mig lite förvirrad då det inte fanns skymten av någon snö och den förvirringen ökade ungefär i takt med att avståndet till biljettluckan minskade. Jag såg fina berg vart jag än kollade men inte ens en snöfläck i toppen.
Misströsta inte, mina vänner, det var ju inte toppen jag såg. Lin-banan tog oss fyrtiofem minuter och fyra kilometer upp till himla finaste fjäll. Långt under oss tog sig hurtiga månniskor sig upp till fots och hade picknick vid träd och bäckar. Långa breda backar när vi äntligen var framme, trevliga skojfriska människor och skuggorna av molnen som bara var några tiotals meter över oss turades om med solen att flyta över snön. Vackert så himla vackert.
Första åket gick lite halv-proffsigt och inte så snabbt. Jag vågade knappt svänga för jag hade helt tappat tekniken. Hittade den dock efter tio minuter och sen for vi upp och ner ändå tills backen stängde. Hur kunde jag någonsin sluta att åka slalom? Det är ju kanske det bästa jag vet!
Sent på eftermiddagen, på hemvägen, åkte vi igenom ett område som jag tror heter Darake. Gatustånd i alla gathörn med torkade frukter och bär, godsaker, resturanger och människor överallt. Om jag inte varit helt utmattad skulle jag gärna stannat där och strosat tills dagen efter. Nästa gång. Darband som jag ville åka till får också sparas till nästa resa. Snart, hoppas jag.
Det fick bli en påse take-away med gröna, omogna mandlar och super-sura bär som man skulle spotta ut kärnorna från.
Iran är annorlunda. Man kan inte ta ut pengar i bankomaterna med internationella bankomatkort. Inte heller finns det en enda McDonalds, Starbucks, pringles-chips eller andra mainstream-kedje-produkter. Bara kopior med samma layout och snarlika namn. Natasha förklarde att det beror på den inte speciellt tighta realtionen Iran har till USA och vice versa.
Vi åkte förbi ett känt fängelse också. Evin. Där hamnar politiska fångar för tortyr. Hamnar man där kommer man nog inte ut igen. Fick jag lära mig.
Nima, min skidkompis för dagen förklarade tidigare, när vi dinglade med pjäxorna i liften, då jag inte kunde sluta att tjata om hur fint det var överallt, att Iran är fantastiskt. Att precis som jag märkt är människorna underbara och vackra, landskapet är drömlikt men living is hard. Iran har väl förstås alltid varit i minst en slags konflikt typ, ja, alltid?
Iranierna, persierna, är också annorlunda. För att vara ett land i mellanöstern, mitt i arab-smeten, så är det otroligt vilken skilland det är på folk och folk. När arabiskan är så hård och samhällena är så liksom, artificiella och rent av överdrivna och folket, överlag, är så uppfyllda av sig själva (enligt mig alltså och utan mina egna erfarenheter hitills) så är persierna så mjuka med sin farsi. Så omtänksamma och leénde. Intressanta.
Jag skulle inte vilja bo i Iran, bestämde jag mig för som jag alltid värderar alla ställen jag är på, men jag kan knappt vänta innan jag får åka dit igen.
Imorse lämnade jag och Tiziano gänget kvar på trottoaren, hoppade in i en taxi och skålade oss tillbaka till Doha på lilla airbusen. Åkte hem till honom och det blev matfest med lilla världen av cabincrew tillagat av hans flatmate Carlos tills jag var helt förbi av sömnlöshet.
Skulle byta om och åka med Jessica & Jamal till en modevisning på Pearl Island med tillhörande mat & fest men jag kände att fan. Jag pallar inte. Kanske är dags att sova en hel natt?
Först McDonalds homedelivery. Standby imorgon.
puss
p.s Bilder finns och kommer senare
d.s
Jag har precis avnjutit ett och ett halvt dygn i Tehran med fantastiskt sällskap och underbart väder. Jag njuter av att bara vara glad och kan inte få nog.
Gick ut och åt med Bella i torsdagskväll. Italienaren på La Cigale och en flaska vitt. Blev sedan upplockad av min nya vän från oz som skjutsade mig och Natsha till flygplatsen. Vips hade vi boardat och satt på planet bound to Iran.
Landade i gryningen och led av sömnbrist båda två men var så exalterade man kan bli och högg tag i en taxi med sjalarna virade runt huvudet. Jag slumrade till, till och från men vi tog oss hem till Tashas farbror plus familjs lägenhet på fjärde våningen innan vi packade om väskorna och styrde bilen mot bergen. Tog nog en lur i framsätet där också men väcktes ur min slummer vid foten av Tochal, den del av Alborz-bergen vi hamnat vid.
Helt fascinerad av utsikten och den friska fina luften så vände jag mig om och möttes av vårt sällskap. Inte bara Farzad och Alex som jag hade räknat med utan också min italienska kompis Tiziano, som jag har flugit med några gånger och som jag alltid springer på på helt oväntade ställen. Det här var nog mest random hitills.
Vi testade skidor och pjäxor, bytte sjalarna mot vintermössor och började med stavar i händerna att traska mot bergen. Kände mig lite förvirrad då det inte fanns skymten av någon snö och den förvirringen ökade ungefär i takt med att avståndet till biljettluckan minskade. Jag såg fina berg vart jag än kollade men inte ens en snöfläck i toppen.
Misströsta inte, mina vänner, det var ju inte toppen jag såg. Lin-banan tog oss fyrtiofem minuter och fyra kilometer upp till himla finaste fjäll. Långt under oss tog sig hurtiga månniskor sig upp till fots och hade picknick vid träd och bäckar. Långa breda backar när vi äntligen var framme, trevliga skojfriska människor och skuggorna av molnen som bara var några tiotals meter över oss turades om med solen att flyta över snön. Vackert så himla vackert.
Första åket gick lite halv-proffsigt och inte så snabbt. Jag vågade knappt svänga för jag hade helt tappat tekniken. Hittade den dock efter tio minuter och sen for vi upp och ner ändå tills backen stängde. Hur kunde jag någonsin sluta att åka slalom? Det är ju kanske det bästa jag vet!
Sent på eftermiddagen, på hemvägen, åkte vi igenom ett område som jag tror heter Darake. Gatustånd i alla gathörn med torkade frukter och bär, godsaker, resturanger och människor överallt. Om jag inte varit helt utmattad skulle jag gärna stannat där och strosat tills dagen efter. Nästa gång. Darband som jag ville åka till får också sparas till nästa resa. Snart, hoppas jag.
Det fick bli en påse take-away med gröna, omogna mandlar och super-sura bär som man skulle spotta ut kärnorna från.
Iran är annorlunda. Man kan inte ta ut pengar i bankomaterna med internationella bankomatkort. Inte heller finns det en enda McDonalds, Starbucks, pringles-chips eller andra mainstream-kedje-produkter. Bara kopior med samma layout och snarlika namn. Natasha förklarde att det beror på den inte speciellt tighta realtionen Iran har till USA och vice versa.
Vi åkte förbi ett känt fängelse också. Evin. Där hamnar politiska fångar för tortyr. Hamnar man där kommer man nog inte ut igen. Fick jag lära mig.
Nima, min skidkompis för dagen förklarade tidigare, när vi dinglade med pjäxorna i liften, då jag inte kunde sluta att tjata om hur fint det var överallt, att Iran är fantastiskt. Att precis som jag märkt är människorna underbara och vackra, landskapet är drömlikt men living is hard. Iran har väl förstås alltid varit i minst en slags konflikt typ, ja, alltid?
Iranierna, persierna, är också annorlunda. För att vara ett land i mellanöstern, mitt i arab-smeten, så är det otroligt vilken skilland det är på folk och folk. När arabiskan är så hård och samhällena är så liksom, artificiella och rent av överdrivna och folket, överlag, är så uppfyllda av sig själva (enligt mig alltså och utan mina egna erfarenheter hitills) så är persierna så mjuka med sin farsi. Så omtänksamma och leénde. Intressanta.
Jag skulle inte vilja bo i Iran, bestämde jag mig för som jag alltid värderar alla ställen jag är på, men jag kan knappt vänta innan jag får åka dit igen.
Imorse lämnade jag och Tiziano gänget kvar på trottoaren, hoppade in i en taxi och skålade oss tillbaka till Doha på lilla airbusen. Åkte hem till honom och det blev matfest med lilla världen av cabincrew tillagat av hans flatmate Carlos tills jag var helt förbi av sömnlöshet.
Skulle byta om och åka med Jessica & Jamal till en modevisning på Pearl Island med tillhörande mat & fest men jag kände att fan. Jag pallar inte. Kanske är dags att sova en hel natt?
Först McDonalds homedelivery. Standby imorgon.
puss
p.s Bilder finns och kommer senare
d.s
torsdag 21 april 2011
spring-trip
Sen senast har jag
varit i Berlin och hittat en bit berlinmur (blev ingen kina),
softat i maldiverna ett dygn till,
sagt adjö till företagets andra Sjöberg som har sagt upp sig och åkt hem, (nu är det bara jag),
återvänt till ännu en stressad stockholm, som var mitt första bidd i år som gått igenom samt
blivit myggbiten i bangladesh där jag handlade en påse dvdfilmer som knappt kommit ut på bio i sverige.
P.s Hade Björn Borg som passagerare på min flight från Stockholm och på mitt hotell var Dalai Lama på besök. d.s
Annars har det inte hänt så mycket. Sommaren har kommit till Doha och det börjar redan bli äckligt varmt och det värsta är att vi ska upp tjugo grader till. Mina smaklökar har ballat ur också. Allt jag vill äta är ananas och allt jag vill dricka är tomatjuice. Spännande liv.
Jag är glad. Bella har hittat en liten indisk kille som glatt städar vår lägenhet för en femtiolapp åt gången så det finns inget annat att bråka om hemma egentligen. Jobbet går bra, har fått ett till uppskattningsbrev och så ringde dom och väckte mig häromdan och sa bra jobbat till & från islamabad i mars. Kommer inte ens ihåg att jag var dit. Blev också tagen åt sidan efter Dhaka-flighten av min cs som sa att hon var så glad att jag varit i hennes crew, hoppas att vi flyger igen och att övriga crew lärt sig något av mig samt att hon ska skriva ett personligt vr om mig. Fick tacka och bocka sen fick jag säga att det räckte med fina ord för jag började rodna. Jag kan ju inte vara helt värdelös alltså.
Försov mig nästan till min Alexandria-turnaaround imorse efter en natt av mardrömmar. Nu är jag hemma och ska försöka sova en halvtimme. Har två dagar off och är ganska sugen på att ligga hemma och softa utan planer men sprang till staff-travel igår och handlade tur & retur biljetter till Iran. Ska med Natasha och åka skidor i bergen utanför Tehran. Hej och hå.
Högst på min önskelista just nu står fyra dagar ledigt över midsommar så att jag kan åka till stöde och fira med Oliver och hans familj. Har köpt en fantastisk Karen Millen klänning (när jag egentligen skulle handla en slöja inför Iran och nya spring-skor..nästa lön..) och känner att det borde ju gå att lösa på något sätt.
Har inte just någon längtan att flytta hem längre, den försvann plötsligt, men jag idag när en liten passagerartjej kom och bad om hjälp att sätta upp håret i en tofs kände jag en uppslukande längtan att vara storasyster.
Vi får se. Vart man hamnar. Och när.
Jag hoppas att ni njuter av våren där hemma. Den är fantastisk.
pussar
varit i Berlin och hittat en bit berlinmur (blev ingen kina),
softat i maldiverna ett dygn till,
sagt adjö till företagets andra Sjöberg som har sagt upp sig och åkt hem, (nu är det bara jag),
återvänt till ännu en stressad stockholm, som var mitt första bidd i år som gått igenom samt
blivit myggbiten i bangladesh där jag handlade en påse dvdfilmer som knappt kommit ut på bio i sverige.
P.s Hade Björn Borg som passagerare på min flight från Stockholm och på mitt hotell var Dalai Lama på besök. d.s
Annars har det inte hänt så mycket. Sommaren har kommit till Doha och det börjar redan bli äckligt varmt och det värsta är att vi ska upp tjugo grader till. Mina smaklökar har ballat ur också. Allt jag vill äta är ananas och allt jag vill dricka är tomatjuice. Spännande liv.
Jag är glad. Bella har hittat en liten indisk kille som glatt städar vår lägenhet för en femtiolapp åt gången så det finns inget annat att bråka om hemma egentligen. Jobbet går bra, har fått ett till uppskattningsbrev och så ringde dom och väckte mig häromdan och sa bra jobbat till & från islamabad i mars. Kommer inte ens ihåg att jag var dit. Blev också tagen åt sidan efter Dhaka-flighten av min cs som sa att hon var så glad att jag varit i hennes crew, hoppas att vi flyger igen och att övriga crew lärt sig något av mig samt att hon ska skriva ett personligt vr om mig. Fick tacka och bocka sen fick jag säga att det räckte med fina ord för jag började rodna. Jag kan ju inte vara helt värdelös alltså.
Försov mig nästan till min Alexandria-turnaaround imorse efter en natt av mardrömmar. Nu är jag hemma och ska försöka sova en halvtimme. Har två dagar off och är ganska sugen på att ligga hemma och softa utan planer men sprang till staff-travel igår och handlade tur & retur biljetter till Iran. Ska med Natasha och åka skidor i bergen utanför Tehran. Hej och hå.
Högst på min önskelista just nu står fyra dagar ledigt över midsommar så att jag kan åka till stöde och fira med Oliver och hans familj. Har köpt en fantastisk Karen Millen klänning (när jag egentligen skulle handla en slöja inför Iran och nya spring-skor..nästa lön..) och känner att det borde ju gå att lösa på något sätt.
Har inte just någon längtan att flytta hem längre, den försvann plötsligt, men jag idag när en liten passagerartjej kom och bad om hjälp att sätta upp håret i en tofs kände jag en uppslukande längtan att vara storasyster.
Vi får se. Vart man hamnar. Och när.
Jag hoppas att ni njuter av våren där hemma. Den är fantastisk.
pussar
söndag 3 april 2011
Jag ligger och lapar i mig sydafrikas april-sol. Aldrig forut har jag hittat en vinkel direkt solljus som jag kan somna i och njuta av utan att vakna i panik-brand rod-ton aven om jag badat i solfaktor 55 innan.
Laser "Jag ar inte rabiat. Jag ater pizza" om sverigedemokraterna och funderar lika objektivt som forfattaren Niklas Orrenius over min jobb\utbildning\boende-situation i livet for tillfallet. Gor mentala mindmaps och pros & cons-listor. Sprang lugnt och sansat till hissen mot mitt rum for att hamta papper och penna nar en bedrovlig tvabarnsmamma, hennes son & dotter kliver in i hissen med mig.
Dottern kommer forst, ar runt fjorton och kollar snabbt och skamset pa mig samtidigit som hennes mamma utanfor hissen vralar och skaller pa sin hund i korridoren utanfor. Jag hinner precis tanka "Jaha, far man ha med sina husdjur pa dethar hotellet" innan jag inser att hennes olydiga hund som maste ha pissat ner varenda matta pa vaningen samt bitit av nagons ora for att fortjana detta forjavla , fornedrande, PINSAMMA skrikande (pa argt afrikaans elller kanske hollandska) i sjalva verket ar hennes kanske 8-ariga son. Han sag ut att vara sa nertryckt i sina sma skor att jag tappade andan. Med tappad haka dessutom sag jag forst honom i ogonen sedan henne innan hon smallde till honom fasligt hart over armen innan hon fortsatte att gorma.
JAG PALLAR INTE NAR FOLK SKRIKER PA SINA BARN.
Jag vet att det ofta tar pa bade nerverna och talamodet, ja, varenda uns av en sjalv att vara mamma men att skrika sa nervarderanda pa sina barn ar sa himla vidrigt. Speicellt nar skitungarna inte ens har narmat sig sina drygast tonars-ar. Spara pa krutet liksom. Om du ar lite snallare mot din lilla unge kanske din lilla unge ar lite snallare mot dig ocksa. Denhar grabben i synnerhet sag dessutom ut som den lilla blyga grabben pa dagis som kanske leker lite forsiktigt med dockor.
Min mamma skulle aldrig nagonsin i livet fa for sig att lagga en hand pa vare sig mig elller mina syskon men jag vet sjalv hur vardelost det ar nar bara hon tappar talamodet och hojer rosten snappet mer an vad hon marker sjalv.
Nagon enstaka gang kanske det fungerar och att man som barn da kanner att man ska skarpa sig och gora som den plotsligt arga mamman sager . Men efter ett tag, nar man vant sig vid skrikandet blir man liksom immun och det enda som blir kvar ar ett trakigt och stort minus i bade kommunikationen och realtionen.
Man blir liksom dov & bedovad.
Nej. Snacka om att fa dagen forstodrd. Jag vill aldrig skrika pa mina framtida barn.
Jag som hade goda nyheter!
Forst och framst var det inte sa farligt att vara tillbaka pa jobbet. Att fa slita i mina interna uttryck och att inte ha for mycket tid over att fundera sa fasligt. Kande att atervanda-hem-paniken lade sig pa ett chill-mode. Skont. Hade fatt hela min pigeonhole (mitt arbetsplats-institut for brevlada) fylld med inte bara jobb och forsakringsbolagspapper utan aven ett nummer av Vagabond fran Martin som jag inte har (tack) och, hor & hapna, ett 'Letter of Appreciation' fran foretaget dar jag far lasa ett tack. Ett tack for visad eathusiasm i jobbet, bra medarbetande och att jag ar ett 'perfekt exempel av en femstjarnig kabinpersonal' (i fet text). Vidare hade jag ett normalt crew, underbar destination samt lattsamma passagerare.
Bland dessa passagerare var det en gammal man fran sri lanka\sydafrika som laste i min handflata. Han sa att jag kommer att bli valdigt rik om jag forsoker, att jag kommer att gifta mig sent om jag gor det och att jag inte kommer att bli sa valdigt gammal. Det blir till att leva gott pa min framtida formogenhet da. Jag gnallde lite sedan iochforsig angaende alderdomen jag kommer missa lite av till mina kollegor och sa att "vadfan, min gammelmormor blev ju over nitto" och dom svarade "But honey, you are flying."
Klockan ar halv tre, det borjade precis att aska utanfor och jag ska lagga mig pa mitt rum och lasa vidare i mina nya bocker och forsoka sova en stund. Vid 6 tiden ska jag mota mitt crew for efterlangtade ribs pa nelson mandela square sen ska jag sova valdigt lange innan jag ska handla lite smatt och gott sedan aka tillbaka till Doha en snabbis innan Kina.
Tror att jag ska fynda alla arets framtida fodelsedagspresenter dar eftersom jag, efter att ha kopt bade ny dator och ny harddisk, har massa av nyaste lonen kvar pa mitt lilla doha-konto. Skont att jag fick loneforhojning forra manaden. Walla, the palm-reader vet vad han laser om :p
p.s
Den arabisk talande crewn idag hette Jafar. jag blev alldeles lycklig.
d.s
Pussar och kramar fran johannesburg
Laser "Jag ar inte rabiat. Jag ater pizza" om sverigedemokraterna och funderar lika objektivt som forfattaren Niklas Orrenius over min jobb\utbildning\boende-situation i livet for tillfallet. Gor mentala mindmaps och pros & cons-listor. Sprang lugnt och sansat till hissen mot mitt rum for att hamta papper och penna nar en bedrovlig tvabarnsmamma, hennes son & dotter kliver in i hissen med mig.
Dottern kommer forst, ar runt fjorton och kollar snabbt och skamset pa mig samtidigit som hennes mamma utanfor hissen vralar och skaller pa sin hund i korridoren utanfor. Jag hinner precis tanka "Jaha, far man ha med sina husdjur pa dethar hotellet" innan jag inser att hennes olydiga hund som maste ha pissat ner varenda matta pa vaningen samt bitit av nagons ora for att fortjana detta forjavla , fornedrande, PINSAMMA skrikande (pa argt afrikaans elller kanske hollandska) i sjalva verket ar hennes kanske 8-ariga son. Han sag ut att vara sa nertryckt i sina sma skor att jag tappade andan. Med tappad haka dessutom sag jag forst honom i ogonen sedan henne innan hon smallde till honom fasligt hart over armen innan hon fortsatte att gorma.
JAG PALLAR INTE NAR FOLK SKRIKER PA SINA BARN.
Jag vet att det ofta tar pa bade nerverna och talamodet, ja, varenda uns av en sjalv att vara mamma men att skrika sa nervarderanda pa sina barn ar sa himla vidrigt. Speicellt nar skitungarna inte ens har narmat sig sina drygast tonars-ar. Spara pa krutet liksom. Om du ar lite snallare mot din lilla unge kanske din lilla unge ar lite snallare mot dig ocksa. Denhar grabben i synnerhet sag dessutom ut som den lilla blyga grabben pa dagis som kanske leker lite forsiktigt med dockor.
Min mamma skulle aldrig nagonsin i livet fa for sig att lagga en hand pa vare sig mig elller mina syskon men jag vet sjalv hur vardelost det ar nar bara hon tappar talamodet och hojer rosten snappet mer an vad hon marker sjalv.
Nagon enstaka gang kanske det fungerar och att man som barn da kanner att man ska skarpa sig och gora som den plotsligt arga mamman sager . Men efter ett tag, nar man vant sig vid skrikandet blir man liksom immun och det enda som blir kvar ar ett trakigt och stort minus i bade kommunikationen och realtionen.
Man blir liksom dov & bedovad.
Nej. Snacka om att fa dagen forstodrd. Jag vill aldrig skrika pa mina framtida barn.
Jag som hade goda nyheter!
Forst och framst var det inte sa farligt att vara tillbaka pa jobbet. Att fa slita i mina interna uttryck och att inte ha for mycket tid over att fundera sa fasligt. Kande att atervanda-hem-paniken lade sig pa ett chill-mode. Skont. Hade fatt hela min pigeonhole (mitt arbetsplats-institut for brevlada) fylld med inte bara jobb och forsakringsbolagspapper utan aven ett nummer av Vagabond fran Martin som jag inte har (tack) och, hor & hapna, ett 'Letter of Appreciation' fran foretaget dar jag far lasa ett tack. Ett tack for visad eathusiasm i jobbet, bra medarbetande och att jag ar ett 'perfekt exempel av en femstjarnig kabinpersonal' (i fet text). Vidare hade jag ett normalt crew, underbar destination samt lattsamma passagerare.
Bland dessa passagerare var det en gammal man fran sri lanka\sydafrika som laste i min handflata. Han sa att jag kommer att bli valdigt rik om jag forsoker, att jag kommer att gifta mig sent om jag gor det och att jag inte kommer att bli sa valdigt gammal. Det blir till att leva gott pa min framtida formogenhet da. Jag gnallde lite sedan iochforsig angaende alderdomen jag kommer missa lite av till mina kollegor och sa att "vadfan, min gammelmormor blev ju over nitto" och dom svarade "But honey, you are flying."
Klockan ar halv tre, det borjade precis att aska utanfor och jag ska lagga mig pa mitt rum och lasa vidare i mina nya bocker och forsoka sova en stund. Vid 6 tiden ska jag mota mitt crew for efterlangtade ribs pa nelson mandela square sen ska jag sova valdigt lange innan jag ska handla lite smatt och gott sedan aka tillbaka till Doha en snabbis innan Kina.
Tror att jag ska fynda alla arets framtida fodelsedagspresenter dar eftersom jag, efter att ha kopt bade ny dator och ny harddisk, har massa av nyaste lonen kvar pa mitt lilla doha-konto. Skont att jag fick loneforhojning forra manaden. Walla, the palm-reader vet vad han laser om :p
p.s
Den arabisk talande crewn idag hette Jafar. jag blev alldeles lycklig.
d.s
Pussar och kramar fran johannesburg
lördag 2 april 2011
Har lite ny energi idag och försöker peppa inför Johannesburg. Imorgon vid denhär tiden kommer jag att vara mätt & belåten på världens godaste, enligt mig, ribs. Kanske har jag druckit ett glas gott, billigt, lokalt, rött vin & så har jag nog legat vid poolen hela dagen och läst mina nya böcker. Sovmorgon blir det nog också.
Solong.
Solong.
fredag 1 april 2011
Sverigesjuk
Location; tillbaka i soffan, Bin Mahmoud 8.
Jag höll tillbaka seperations-ångest-tårarna hela vägen förbi passkontrollen på arlanda. Precis innan jag släppte lös dom blev jag fångad av promoters för sas medlems-klubb och jag kände att ja,
jag kanske vill vara medlem i sas,
jag kanske vill jobba på sas till och med,
jag kanske vill bo sverige där luften är frisk även om den blåser mig kallt i ansiktet,
där kranvattnet är så rent, gott & gratis,
Där människorna är dryga & sarkastiska och inga killar skulle hålla upp dörren för mig eller låta mig gå före bara för att jag är tjej.
Jag kanske inte har något emot att betala skatt och att ha en fackförening till hands.
Jag kanske är trött på att vara ensam så ofrivilligt mycket.
Jag köpte lite svenska pocketböcker till mig själv som tröst och nu känner jag bara för att ligga hemma och läsa dom, gå till jobbet, spara ihop mina pengar och dra the hell out of here.
När vi landade i Doha kände jag verkligen bara för att dra ner min window-shade. "Welcome back" så hon när jag klev ut ur planet, jag är tacksam att hon inte sa "Home". Jag ville inte se alla fula Al Emadi-neon-skyltar, alla dammiga gator och alla vita Landrovers med lokal-invånare bakom ratten som tycker sig stå över trafikreglerna & vad som helst annat. När alla andra svenskar klev av på transit ville jag inte sitta kvar och vänta på att få kliva av på arrival-hallen. Jag ville vända på bussen, gå tillbaka till mitt säte och vända tillbaka planet till Stockholm.
Jag ville inte ens vara påväg till ett nytt spännande land eller på semesterresa.
Jag är sverigesjuk. Jag vill promenera på mina fina gator och inte vara mer än en sj-resa ifrån min familj. Jag vill jobba med människor som inte är ute efter att sätta dit varandra och jag vill tycka om att helgen närmar sig, sätta mig med en påse chips i en soffa en fredagkväll med någon utan att känna mig stressad & orolig när klockan passerar nio. Ibland vill jag att det ska regna. Om det är varmt vill jag ha på mig ett linne och så vill jag kunna gå på gatan utan att en enda bil stannar och tutar, kör sakta bredvid mig & ropar på mig. Jag vill att ett nej tack ska uppfattas som ett nej.
Jag skulle sakna några väldigt speciella människor här nere om jag åkte. Människor som jag nog aldrig skulle ha träffat om jag inte hade varit här. Jag ångrar inte något hitills men jag undrar om jag inte börjar bli klar nu. Jag har testat, jag har lyckats och jag gillar yrket. Då vet jag det. Räcker det kanske så. Just nu, just här?
Har precis tagit en midnatts-glass-fika med Mattias, tack och lov att han fortfarande är här med mig.
Jag höll tillbaka seperations-ångest-tårarna hela vägen förbi passkontrollen på arlanda. Precis innan jag släppte lös dom blev jag fångad av promoters för sas medlems-klubb och jag kände att ja,
jag kanske vill vara medlem i sas,
jag kanske vill jobba på sas till och med,
jag kanske vill bo sverige där luften är frisk även om den blåser mig kallt i ansiktet,
där kranvattnet är så rent, gott & gratis,
Där människorna är dryga & sarkastiska och inga killar skulle hålla upp dörren för mig eller låta mig gå före bara för att jag är tjej.
Jag kanske inte har något emot att betala skatt och att ha en fackförening till hands.
Jag kanske är trött på att vara ensam så ofrivilligt mycket.
Jag köpte lite svenska pocketböcker till mig själv som tröst och nu känner jag bara för att ligga hemma och läsa dom, gå till jobbet, spara ihop mina pengar och dra the hell out of here.
När vi landade i Doha kände jag verkligen bara för att dra ner min window-shade. "Welcome back" så hon när jag klev ut ur planet, jag är tacksam att hon inte sa "Home". Jag ville inte se alla fula Al Emadi-neon-skyltar, alla dammiga gator och alla vita Landrovers med lokal-invånare bakom ratten som tycker sig stå över trafikreglerna & vad som helst annat. När alla andra svenskar klev av på transit ville jag inte sitta kvar och vänta på att få kliva av på arrival-hallen. Jag ville vända på bussen, gå tillbaka till mitt säte och vända tillbaka planet till Stockholm.
Jag ville inte ens vara påväg till ett nytt spännande land eller på semesterresa.
Jag är sverigesjuk. Jag vill promenera på mina fina gator och inte vara mer än en sj-resa ifrån min familj. Jag vill jobba med människor som inte är ute efter att sätta dit varandra och jag vill tycka om att helgen närmar sig, sätta mig med en påse chips i en soffa en fredagkväll med någon utan att känna mig stressad & orolig när klockan passerar nio. Ibland vill jag att det ska regna. Om det är varmt vill jag ha på mig ett linne och så vill jag kunna gå på gatan utan att en enda bil stannar och tutar, kör sakta bredvid mig & ropar på mig. Jag vill att ett nej tack ska uppfattas som ett nej.
Jag skulle sakna några väldigt speciella människor här nere om jag åkte. Människor som jag nog aldrig skulle ha träffat om jag inte hade varit här. Jag ångrar inte något hitills men jag undrar om jag inte börjar bli klar nu. Jag har testat, jag har lyckats och jag gillar yrket. Då vet jag det. Räcker det kanske så. Just nu, just här?
Har precis tagit en midnatts-glass-fika med Mattias, tack och lov att han fortfarande är här med mig.
lördag 26 mars 2011
sönnsvall!
Idag var en väldigt spännande dag. Efter två sömnlösa dygn av nonstop flygande somnade jag till slut, sov förbi mina fyra alarmklockor och vaknade 05.22. Tänkte "fan är inte min pickup "5.36?" och serrni, det var den. På Något vis lyckades jag både stryka uniformen & stoppa bussen, med hatten på sniskan & utan vare sig smink eller Station-informationer men kom i tid och pallade hela flighten. High five.
Sprang på manikyr & pedikyr hos två väldigt dedikerade phillipinas när jag kom hem, La Cigale har öppnat ny. Jag råkade lova att aldrig mer göra gel-nails. Hon sa att jag hade så långa fina naglar & ett sånt gulligt babyface. Hon som gjorde pedikyren sa "oooh, your soo young and got such a nice job. You are so happy." Tror hon menade lucky. Sen ville jag måla tånaglarna blåa, då sa hon "That´s good. They will see how young you are" Inte säker på vilka "they" är men dom var så mysiga så där ska jag bli regular.
Åkte sedan på CityCenter och plockade upp mina nyklackade skor, handlade grooming-godkända-passagerar-byxor, höll på att ramla ihop av fatigue och åt middag med Peter Piloten. Fick skjuts hem (motorcykel :D), hängde upp tvätten (hade hamnat en mörkgrön strumpa i min ljusa tvätt så nu är min nya ljusablommiga blus missfärgad, att jag aldrig någonsin lär mig..) och har skurat den kollektiva delen av huset. Hade tänkt åka och handla på souqen men det känns knappt som att jag orkar packa resväskan, vilket jag såklart ska ta tag i direkt nu!
Åh, imorgonbitti kommer lyckan!
Jag längtar :D
Sprang på manikyr & pedikyr hos två väldigt dedikerade phillipinas när jag kom hem, La Cigale har öppnat ny. Jag råkade lova att aldrig mer göra gel-nails. Hon sa att jag hade så långa fina naglar & ett sånt gulligt babyface. Hon som gjorde pedikyren sa "oooh, your soo young and got such a nice job. You are so happy." Tror hon menade lucky. Sen ville jag måla tånaglarna blåa, då sa hon "That´s good. They will see how young you are" Inte säker på vilka "they" är men dom var så mysiga så där ska jag bli regular.
Åkte sedan på CityCenter och plockade upp mina nyklackade skor, handlade grooming-godkända-passagerar-byxor, höll på att ramla ihop av fatigue och åt middag med Peter Piloten. Fick skjuts hem (motorcykel :D), hängde upp tvätten (hade hamnat en mörkgrön strumpa i min ljusa tvätt så nu är min nya ljusablommiga blus missfärgad, att jag aldrig någonsin lär mig..) och har skurat den kollektiva delen av huset. Hade tänkt åka och handla på souqen men det känns knappt som att jag orkar packa resväskan, vilket jag såklart ska ta tag i direkt nu!
Åh, imorgonbitti kommer lyckan!
Jag längtar :D
måndag 21 mars 2011
Ledig, med en låååång att-göra-lista.
Kom hem från en tre-dagars singapore som jag spenderade med tre östeuropeiska grabbar och, ja, dom är ju som dom är. Trevligt i vilket fall. Spöregn, åska, blixtar, dygn utan sömn och en liten solbränna. St Patricks day firades på "The Clinic"s uteservierng och med en guiness på Mulligans.
Kom tillbaka på morgonen och hade nytt schema med bahrain. Vilade några timmar på soffan i uniformen, så galet trött och sedan jobbade jag i åtta timmar (en & en halv timmma betald). Var fast på bahrain-mark i två och en halv timme och bäddade ner mig i ekonomi med filt, smått och gott från crewcarten, hörlurar och såg true grit. Som alla Cohen-filmer hitills var den bra men slutet bara suddades ut plötsligt. Kom hem igen (tio passagerare, jävligt poppis att åka till & från bahrain nu förtiden), tidigt på morgonen. Väntade en sekund på Mattias på technical för trettio sekunders quality-time innan jag åkte hem och dansade/powerstädade huset till högsta möjliga Nina Simone.
Sov utan att ställa klockan tills sju och fick en inbjudan av Liban att komma på middag & tvspelande. Plockade upp Bella vid tolv och gick ut och dansade i två timmar. Kom hem nyss och ringde efter McD och såg avsnittet "The Best Burger in New York", how i met you mother, och mumsade. Perfekt hemma-mys. Två dagar, som sagt, ledig och kommer att ha fullt upp. Upp & ner som mitt dygn är ska jag lägga mig snart då klockan närmar sig 6.oo. Tre dagar standby innan jag äntligen får åka hem en snabbis. SOM jag längtar.
Kom hem från en tre-dagars singapore som jag spenderade med tre östeuropeiska grabbar och, ja, dom är ju som dom är. Trevligt i vilket fall. Spöregn, åska, blixtar, dygn utan sömn och en liten solbränna. St Patricks day firades på "The Clinic"s uteservierng och med en guiness på Mulligans.
Kom tillbaka på morgonen och hade nytt schema med bahrain. Vilade några timmar på soffan i uniformen, så galet trött och sedan jobbade jag i åtta timmar (en & en halv timmma betald). Var fast på bahrain-mark i två och en halv timme och bäddade ner mig i ekonomi med filt, smått och gott från crewcarten, hörlurar och såg true grit. Som alla Cohen-filmer hitills var den bra men slutet bara suddades ut plötsligt. Kom hem igen (tio passagerare, jävligt poppis att åka till & från bahrain nu förtiden), tidigt på morgonen. Väntade en sekund på Mattias på technical för trettio sekunders quality-time innan jag åkte hem och dansade/powerstädade huset till högsta möjliga Nina Simone.
Sov utan att ställa klockan tills sju och fick en inbjudan av Liban att komma på middag & tvspelande. Plockade upp Bella vid tolv och gick ut och dansade i två timmar. Kom hem nyss och ringde efter McD och såg avsnittet "The Best Burger in New York", how i met you mother, och mumsade. Perfekt hemma-mys. Två dagar, som sagt, ledig och kommer att ha fullt upp. Upp & ner som mitt dygn är ska jag lägga mig snart då klockan närmar sig 6.oo. Tre dagar standby innan jag äntligen får åka hem en snabbis. SOM jag längtar.
onsdag 16 mars 2011
Har sovit i fjorton timmar och mår faktiskt ganska bra idag. Klev direkt från sängen till badkaret, chillade med hårinpackning & fotskrubb och nu ska jag packa/städa & beställa hem mat. Plugga lite boeing-termer. Som jag ringde och förklarade för mormor häromdan så skulle det eventuellt protesteras här i Doha igår. Det ryktades det om. Jag vet inte riktigt mot vad. Jag stödjer absolut revvolten som varit i Egypten, Iran & tunisien. Bahrain med för den delen. Det behövs, men här förstår jag inte.
Anyways. No worries där hemma. Här är det lugnt.
http://www.huffingtonpost.com/shabina-s-khatri/qatar-why-protests-wont-h_b_830129.html
Nu har jag Singapore ahead, lång flight och lång layover med avstickare till denpasar. Ska jobba lite på solbrännan. Jag hör av mig till veckan. Puss puss.
Anyways. No worries där hemma. Här är det lugnt.
http://www.huffingtonpost.com/shabina-s-khatri/qatar-why-protests-wont-h_b_830129.html
Nu har jag Singapore ahead, lång flight och lång layover med avstickare till denpasar. Ska jobba lite på solbrännan. Jag hör av mig till veckan. Puss puss.
tisdag 15 mars 2011
Gamla Greker
Idag
har jag åkt till Athen fram och tillbaka. Ätit ananas & lyssnat på Johnny Cash. Jag älskar ananas!
Dagens minus var att vi hade ett löjligt men väldigt viktigt möte i morgon-mötet på psykfabriken. Tydligen kommer det in en väldans massa klagomål från våra kunder angående att vi, personalen, aldrig ler och verkar väldigt olyckliga. Aha! Jag tänkte direkt att, ja, det är ett sant problem. Det tyckte också dom. Numera är vi ombedda att göra ett "Conscious Attempt" att le mer. Att bete oss glatt. Att i största mån imitera lycka så att vi kan sälja glädje till våra kunder. Så löser man ett problem. Eller? Någon som har ett annat förslag? I så fall bryr vi oss inte om det för ett memo är ett memo. Whatever.
Vidare till ett plus!
Imorgon ska jag till Singapore. Inte bara verkar det som att jag har en okänd svensk (Fröken Nordström) i mitt crew, dessutom kommer förhoppningsvis min kompis Jason, från Singapore, följa med som passagerare och sen också agera min lokala guide. Jippie! Kommer spendera helgen i sydostasiens minsta land/önation/stadsstat.
Sen när jag kommer tillbaka till basen är det mindre än en vecka innan jag är på väg till mitt Sundsvall.
Åh vad jag längtar.
Nu ska jag direkt somna och drömma om sol, pool och spännande äventyr. Sedan vakna till en speglande verklighet.
Tack & godnatt!
har jag åkt till Athen fram och tillbaka. Ätit ananas & lyssnat på Johnny Cash. Jag älskar ananas!
Dagens minus var att vi hade ett löjligt men väldigt viktigt möte i morgon-mötet på psykfabriken. Tydligen kommer det in en väldans massa klagomål från våra kunder angående att vi, personalen, aldrig ler och verkar väldigt olyckliga. Aha! Jag tänkte direkt att, ja, det är ett sant problem. Det tyckte också dom. Numera är vi ombedda att göra ett "Conscious Attempt" att le mer. Att bete oss glatt. Att i största mån imitera lycka så att vi kan sälja glädje till våra kunder. Så löser man ett problem. Eller? Någon som har ett annat förslag? I så fall bryr vi oss inte om det för ett memo är ett memo. Whatever.
Vidare till ett plus!
Imorgon ska jag till Singapore. Inte bara verkar det som att jag har en okänd svensk (Fröken Nordström) i mitt crew, dessutom kommer förhoppningsvis min kompis Jason, från Singapore, följa med som passagerare och sen också agera min lokala guide. Jippie! Kommer spendera helgen i sydostasiens minsta land/önation/stadsstat.
Sen när jag kommer tillbaka till basen är det mindre än en vecka innan jag är på väg till mitt Sundsvall.
Åh vad jag längtar.
Nu ska jag direkt somna och drömma om sol, pool och spännande äventyr. Sedan vakna till en speglande verklighet.
Tack & godnatt!
måndag 14 mars 2011
här kommmer ett sentimentalt upplägg om hur mycket jag älskar min bäste/bästa vän Mattias. Han är my sunlight och gör varje dag till min bästa. Jag har precis spenderat en hel kväll och några flaskor vin med precis honom och min nya vän peter piloten. När jag gjorde mig iordning för min Athen-flifgt imrogon så träffade jag också min fantastiska sambo isablea i hissen och och hon gör också inte alla, men dom flesta av mina dagar.
Även om jag är olycklig at the moment i landet jag lever i så dagdrömmer jag mig ändå till en snar framtid och jag vet att allt kommer att bli så mycket bättre. Jag har verkligen allting ahead of me och precis rätt inställning.
Även om jag är olycklig at the moment i landet jag lever i så dagdrömmer jag mig ändå till en snar framtid och jag vet att allt kommer att bli så mycket bättre. Jag har verkligen allting ahead of me och precis rätt inställning.
söndag 13 mars 2011
Cat Stevens
Now that I've lost everything to you
You say you wanna start something new
And it's breakin' my heart you're leavin'
Baby, I'm grievin'
But if you wanna leave, take good care
I hope you have a lot of nice things to wear
But then a lot of nice things turn bad out there
[Chorus:]
Oh, baby, baby, it's a wild world
It's hard to get by just upon a smile
Oh, baby, baby, it's a wild world
I'll always remember you like a child, girl
You know I've seen a lot of what the world can do
And it's breakin' my heart in two
Because I never wanna see you a sad girl
Don't be a bad girl
But if you wanna leave, take good care
I hope you make a lot of nice friends out there
But just remember there's a lot of bad and beware
[Chorus]
Baby, I love you
But if you wanna leave, take good care
I hope you make a lot of nice friends out there
But just remember there's a lot of bad and beware
[Chorus]
lördag 12 mars 2011
onsdag 9 mars 2011
omognad
Satt för en halvtimme sedan på Nelson Mandela Square och tog sista tuggan av min andra perfekta stek på mindre än ett dygn. Har också handlat roiboosté & en fin adressbok med Kapten Haddock på.
Det är fredag, en varm och fin kväll i Johannesburg och jag är mätt & belåten nerbäddad i min sköna, nybäddade men lite för korta hotellsäng. Har en ny bok (extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer) som sällskap och känner att det får räcka så eftersom vi var ute på bus hela natten igår. Jag, en rumänsk F2a och en brittisk First Officer. Då båda av dom var nästan tio år äldre än jag blev det som vanligt en stämningsförändring på negativt vis mot mig som det alltid blir i samtalet när alla inser att jag liksom, "the baby" och "åh! jag har ju hela livet framför mig" och kort och gott vet jag inte längre alls vad "dom" pratar om längre även fast jag lade fram viktiga poänger de senaste två timmarna av disskussion & samtalande och bara fått medhåll i mina upplägg. VAD FAN!
Jo. jag är tjugoett. Inte fjorton. Jag känner samma besvikelse som när jag pratar med någon hemma och kanske berättar en historia som råkade vara från Rom. Eller ett missförstånd i Bangladesh. Jag möts nästan alltid av fel respons, -"Ja, när jag åker på IKEA så shoppar du skor i Italien..Orättvist!". I bitter ton.
Hur kan det vara orättvist?
Vad jag gör med mitt liv är vad jag själv väljer, det beror väl på hur hårt jag jobbar för det och vad som känns viktig och rätt för mig, eller?
Och ja, jag är "bara tjugoett".
Men om jag skulle tänka så dumt själv skulle jag ju plötsligt vara tjugosju (29, 32, 36, 44) och då skulle det väl vara tokigt om jag tänkte, som alla verkar göra, "åh, jag önskar att jag var tjugo igen". Varför? Så att jag kan fortsätta att tänka "äh, jag är ju bara tjugo" (ett, två, tre, fyra, fem) all over igen?
Khalas.
Fick ihop några fina bilder inatt och idag. Har hunnit chilla en stund vid poolen (ska göra det imorgon också om jag kliver upp i tid) sprungit upp och ner för rullltrappor, ätit god mat och druckit gott vin. Hade också två sekunders ögonkontakt med Kofi Annan, eftersom han var passagerare på vägen hit (FIVESTAR!)
Imorgon bär det av en sväng till Capetown och sen direkt tillbaka hit.Kan inte påstå att jag saknar Doha, men är hyfsat taggad inför Maldiverna. Sedan har jag ledigt och ska klura på hur Emil ska få sin tioårspresent i tid. Det är den coolaste presenten jag har köpt. Ever.
God Natt.
Det är fredag, en varm och fin kväll i Johannesburg och jag är mätt & belåten nerbäddad i min sköna, nybäddade men lite för korta hotellsäng. Har en ny bok (extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer) som sällskap och känner att det får räcka så eftersom vi var ute på bus hela natten igår. Jag, en rumänsk F2a och en brittisk First Officer. Då båda av dom var nästan tio år äldre än jag blev det som vanligt en stämningsförändring på negativt vis mot mig som det alltid blir i samtalet när alla inser att jag liksom, "the baby" och "åh! jag har ju hela livet framför mig" och kort och gott vet jag inte längre alls vad "dom" pratar om längre även fast jag lade fram viktiga poänger de senaste två timmarna av disskussion & samtalande och bara fått medhåll i mina upplägg. VAD FAN!
Jo. jag är tjugoett. Inte fjorton. Jag känner samma besvikelse som när jag pratar med någon hemma och kanske berättar en historia som råkade vara från Rom. Eller ett missförstånd i Bangladesh. Jag möts nästan alltid av fel respons, -"Ja, när jag åker på IKEA så shoppar du skor i Italien..Orättvist!". I bitter ton.
Hur kan det vara orättvist?
Vad jag gör med mitt liv är vad jag själv väljer, det beror väl på hur hårt jag jobbar för det och vad som känns viktig och rätt för mig, eller?
Och ja, jag är "bara tjugoett".
Men om jag skulle tänka så dumt själv skulle jag ju plötsligt vara tjugosju (29, 32, 36, 44) och då skulle det väl vara tokigt om jag tänkte, som alla verkar göra, "åh, jag önskar att jag var tjugo igen". Varför? Så att jag kan fortsätta att tänka "äh, jag är ju bara tjugo" (ett, två, tre, fyra, fem) all over igen?
Khalas.
Fick ihop några fina bilder inatt och idag. Har hunnit chilla en stund vid poolen (ska göra det imorgon också om jag kliver upp i tid) sprungit upp och ner för rullltrappor, ätit god mat och druckit gott vin. Hade också två sekunders ögonkontakt med Kofi Annan, eftersom han var passagerare på vägen hit (FIVESTAR!)
Imorgon bär det av en sväng till Capetown och sen direkt tillbaka hit.Kan inte påstå att jag saknar Doha, men är hyfsat taggad inför Maldiverna. Sedan har jag ledigt och ska klura på hur Emil ska få sin tioårspresent i tid. Det är den coolaste presenten jag har köpt. Ever.
God Natt.
måndag 7 mars 2011
f e t t i s d a g e n
Hej hörrni!
Nu ska ni få höra!
Min dator har legat i koma ett tag så den fick hamna på en hylla i garderoden och tjura ifred. Pratade nyss med mormor & morfar i telefon istället fö skype och när jag lade på kände jag mig så ensam med min hemlängtan eftersom jag inte ens har en dator längre. Satte mig ner på mitt rum och grät en tår och kollade med datorn hur det låg till. Testade utan hopp att starta den igon och så!!! Slog den igång!
Glada dagar. Nu ska jag till maldiverna men så fort jag kommer tillbaka kommer bilder och historier från johannesburg & kina!
Puss på er, hoppas att semlorna är goda imorgon!!
<3 <3 <3
tisdag 1 mars 2011
första mars
En förkylning har kommit och försöker ställa sig i vägen för min Sydafrika-premiär så idag stannar jag inne i min grotta. Landade innnan gryningen från Kina & tillika min officiella boening-observer.
HIGH FIVE for growing competence.
I vilket fall, senaste uppdateringen var väl typ förrå året?
Sedan dess har mamma varit här nere i sandlådan på besök, jag har varit på dejt i Manchester och rostervindrna har vänt åt mitt håll men själen har blivit rastlös sådär som den blir.
Utan för mycket stress funderar jag på vad nästa steg är. Skummar igenom en massa olika vägar och åker utan riktigt fokus runt till en massa fina ställen i världen.
I förrgårkväll låg jag och myste med HBO i mitt rum på nittonde våningen i Guangzou, i södra Kina. Hade med mig ett underbart crew och vi gick ut och lördags-klubbade bland kinesiska kids. Ingen pratade engelska och jag var den enda europeen på hela klubben. Attention-o-d. Fann mig senare vid ett bord mitt bland tärnings-spel & ljugande (spelet gick ut på att bluffa, tror jag..) med tre kinesiska män på var sida runt mig. Hade på mig hatten jag fick av Alice och min kollega hittade mig till slut och sa, "-Kom Madonna, nu går vi på McDonalds".
Dagen efter följde jag med de tre kinesiska tjejerna från mitt crew på lunch och jag har inte mått så illa på väldigt länge. Tog mig iallafall till kyrkan och sedan ut på marknad.
Flighten hem var löjligt lång & lätt. Nio timmar av inget annat än en massa bus med min besättning och om mina dagar, nätter och dygn var som dom två senaste skulle jag, walla, stanna här forever. Eller några år iallafall. Att man gör det man ska, jobbar tillsammans & beter sig, det räcker. Passagerar-profilen förresten var ju rolig. Tänkte mig att det skulle vara små nätta kineser men egentligen var det mest buissness-men från Nigeria. Dom pendlar tydligen till Canton. Motsatserna. haha.
Mars borde inte vara så farlig förresten, ska till Johannsburg i övermorgon (in´shallah) och sedan vidare till maldiverna. Två turnarounds till athen & istanbul sedan en fin singapore. Lite standby´s och lediga dagar sedan avslutas månaden med världens kortaste semester i söta Sundsvall. Om min sambo är snäll ska jag ta med henne och visa hur man pimplar.
Vi får se hur det blir. När & vart.
HIGH FIVE for growing competence.
I vilket fall, senaste uppdateringen var väl typ förrå året?
Sedan dess har mamma varit här nere i sandlådan på besök, jag har varit på dejt i Manchester och rostervindrna har vänt åt mitt håll men själen har blivit rastlös sådär som den blir.
Utan för mycket stress funderar jag på vad nästa steg är. Skummar igenom en massa olika vägar och åker utan riktigt fokus runt till en massa fina ställen i världen.
I förrgårkväll låg jag och myste med HBO i mitt rum på nittonde våningen i Guangzou, i södra Kina. Hade med mig ett underbart crew och vi gick ut och lördags-klubbade bland kinesiska kids. Ingen pratade engelska och jag var den enda europeen på hela klubben. Attention-o-d. Fann mig senare vid ett bord mitt bland tärnings-spel & ljugande (spelet gick ut på att bluffa, tror jag..) med tre kinesiska män på var sida runt mig. Hade på mig hatten jag fick av Alice och min kollega hittade mig till slut och sa, "-Kom Madonna, nu går vi på McDonalds".
Dagen efter följde jag med de tre kinesiska tjejerna från mitt crew på lunch och jag har inte mått så illa på väldigt länge. Tog mig iallafall till kyrkan och sedan ut på marknad.
Flighten hem var löjligt lång & lätt. Nio timmar av inget annat än en massa bus med min besättning och om mina dagar, nätter och dygn var som dom två senaste skulle jag, walla, stanna här forever. Eller några år iallafall. Att man gör det man ska, jobbar tillsammans & beter sig, det räcker. Passagerar-profilen förresten var ju rolig. Tänkte mig att det skulle vara små nätta kineser men egentligen var det mest buissness-men från Nigeria. Dom pendlar tydligen till Canton. Motsatserna. haha.
Mars borde inte vara så farlig förresten, ska till Johannsburg i övermorgon (in´shallah) och sedan vidare till maldiverna. Två turnarounds till athen & istanbul sedan en fin singapore. Lite standby´s och lediga dagar sedan avslutas månaden med världens kortaste semester i söta Sundsvall. Om min sambo är snäll ska jag ta med henne och visa hur man pimplar.
Vi får se hur det blir. När & vart.
lördag 22 januari 2011
Klockan tickar, det är nu någon dag i veckan och jag skulle precis gå och lägga mig, hade i princip gjort det när jag liggandes med laptopen på magen istället spurtade till Cafe Beanery med Danilo för en trevlig och solig salads-lunch. Väldigt värt att smita från minminimumrest speciellt då min swiper var trasig och inte registrerade varken ut eller ingång. Befinner mig i något mittimellantillstånd och tror faktiskt att jag skulle kunna somna en stund om jag inte koncentrerar mig så mycket.
Har tre nyutlästa böcker och vill starkt tipsa om iallafall en!;
Hundraåringen som klev ut ur fönstret och försvann är spännande från sida nummer ett och förtsätter att vara en god bok,boken ut. Omni ser den, köp den och läs den. En fröjd för fantasin, ögat och sinnet.
tvån är TandooriÄlgen som mest nog var rolig eftersom den ligger komiskt lägligt till i min hjärna. Dock var det ingen riktigt fart i den. Läsvärd dock.
Trean är en nyutkommen Paasilinna som innehåller på tok förmycket tekniska detaljer (Fabrikör Liljeroos Luftskepp)och blir tradig och okoncentrerad, eller alltså, jag blir det. Dock funkar den som ströläsning eftersom min favvis-finne som alltid formulerar sig så himla fint.
Bara Achmedabad kvar sedan blir det off-dagar vilket betyder att jag kommer (att kunna) sova som en liten bebis om inte Mattias ringer och väcker mig :3
fredag 21 januari 2011
tajjan
Är alldeles överdoserad av India och känner mig därav helt tom på känslor. Utom tacksamhet och något utmattat lycklig att vara ensam hemma i min säng i mitt rum som inte ligger där. Det har verkligen varit för mycket på en gång speciellt eftersom jag var på en tolvtimmars roadtrip från Delhi till Agra igår efter att knappt sovit efter min passout i Kozhikode.
Fick fyra hjärtattacker i trafiken & ångest efter ångest efter varje område, varje tiggande gråtande barn och varje fruktansvärd försäljare som inte visste att hålla avstånd mot skrikande nej. Har bara en Ahmedabad kvar denhär månaden men jag vet inte om Sudan tex känns så mycket bättre.
Det fredags-vrålas något fasligt ur minareten och jag får väl slänga iväg en önske-bön angående februari-rostern. Vad som helst i Europa kommer pressa en glädjetår ur ögat. If worse comes o worse har jag åtminstone boening-träning så att jag kan veckla ut vingarna åt lite längre och trevligare håll. Jag är lite sugen på sydafrika.
Kom precis hem och skrubbade ren mig själv från inbillning & kommer förhoppningsvis däcka i minst fyra timmar innan jag ska till Iran med min nya rumänska vän. Go go go. Kommer tillbaka imorgonbitti för att packa om till sista indiska rycket på obestämd och förhoppningsvis iallafall ett litet tag.
Over and out, nu ska jag slumra till Cornelisfilmen, hoppas att jag somnar innan den kommer igång ens :)
onsdag 19 januari 2011
kohzicuuud
Ja. Sov i nästan en timme och håret hann knappt torka innan jag hörde att Isabela klivit upp och blev alldeles för pigg jag med. Vi babblade i två timmar innan vi nästan svälte ihjäl, beställde hem mat (riktig mat inte pizza) för kylen var tom då nämnda sambo ätit upp min mat. Lika bra så att den inte blev gammal tyckte båda. Såg Borat och skrattde hjärtligt innan jag blev sömnig och stressad när jag insåg att jag knapp sovit alls och min väckarklocka redan ringde. Försökte desperat att lägga mig igen men lyckades bara somna i fem minuter till slut. Blev bokstavligt talat dragen ur sängen till fyra-snåret-bönen som vrålade utanför fönstret. Bad till allah om ingen annan medans jag fixade frillan att jag skulle få sova en timme till och vips plingade det till i telefonen där det meddelades att abu-dhabi försvunnit ur min abudhabi-calicutt.
Ingen behöver egentligen en abudhabi och jag gick bums och lade mig i nästan tre timmar.
Ett dygn efter att jag plockat upp min semester resväska i Doha stog jag vid ett annat rullband i ett annat land och väntade. Nu en timme senare har jag dragit för gardinerna och bäddat ner mig i mitt rum och ska se en film, sova, läsa min bok (ny paasilinna!!), äta lite nudlar, se en till film och sova tills imorgon. Dissade mitt trevliga crews gemensamma frukost-förslag efter att jag mötte Danilo i planet som varit här & på lokala sjukhuset med dropp efter matförgiftning i två dygn. Det var jättefint väder utanför fönstret.
Ciao.
Ingen behöver egentligen en abudhabi och jag gick bums och lade mig i nästan tre timmar.
Ett dygn efter att jag plockat upp min semester resväska i Doha stog jag vid ett annat rullband i ett annat land och väntade. Nu en timme senare har jag dragit för gardinerna och bäddat ner mig i mitt rum och ska se en film, sova, läsa min bok (ny paasilinna!!), äta lite nudlar, se en till film och sova tills imorgon. Dissade mitt trevliga crews gemensamma frukost-förslag efter att jag mötte Danilo i planet som varit här & på lokala sjukhuset med dropp efter matförgiftning i två dygn. Det var jättefint väder utanför fönstret.
Ciao.
måndag 17 januari 2011
la vacatione
Måndag, åtta på morgonen. Äntligen i min vanliga ordning får jag gå och lägga mig nu. Timmarna mellan sju och tre är dom bästa att slumra sig igenom. Jag laddat maskinen med första tvätten, hängt in lite grejer i garderoben, tömt min trolley och tagit ett bad i mitt badkar. Vårt badkar.
Har då precis kommit hem från min första semester! Min och mattias återkomst till Sydney. Sol, olika stränder varje dag, 7$-steaks, tight-ass-tuesdays, korta kjolar & linnen med smala band, vackra människor & långa nätter. Vi hade planerat i ja, ett halvår att åka och fick t.o.m kämpa för att få till samma dagar. Kvällen innan vi åkte blev jag sjuk. När vi kom fram blev jag sjukare.
Eatusiasmen höll i sig över att vara framme dock så vi skyndade oss till Cogee, strand nummer ett. Spenderade timmar i strålande sol (med solfaktor 55 och en lång klänning på mig) fast jag började få utslag över både benen och armarna (och lyckades få en alldeles fruktansvärd solbränna mitt defens till trots). Tappade sedan all ebergi och det tog nästan tre dagar innan jag kunde släpa mig upp ur liggande ställning och ta mig till den dyra doktorn, få reda på att det var en allergisk reaktion mot något, och vidare betala mer dyr medicin. Efter att ha blivit ännu sjukare i några dagar blev jag frisk, dagen innan jag skulle åka hem. Det blev ingen mer strand utom när Mattias & Scott tvingade med mig till en av dom finaste stränderna jag sett men så fort vi kom fram började jag att grina som en liten unge av utmattning & hopplöshet. Det enda jag längtade efter var att vara ensam i ett kallt mörkt rum inomhus. Nu är jag äntligen det, hemma i lilla Doha. Nu vill jag ioförsig vara tillbaka på stranden för nu är jag frisk men istället ska jag sova för att vakna till en double-sector slut-destination Calicut.
Fint att hälsa på i min favoritstad dock, allt kan ju inte alltid bli som man vill så det blev varken kjolar eller linnen utan jag höll mitt mode rätt halal med stor solhatt á la Gaga och långärmat. Inte så långa nätter eftersom energin inte fanns & ingen 7$-steak för ekonomin är plötsligt stark igen och dom hade förvandlats till 17$-steaks. Annars var allt som vanligt. Lite nya väggmålningar i området och såklart helt ny personal på mitt gamla jobb. Antagligen set number femton. Blev erbjuden mitt gamla jobb tillbaka när jag stannade förbi på en kindpuss. Nej tack. Bästa kvällen var när jag och mattias klädde upp oss och gick till operahuset för en dos kultur (skulle vidare ut i vår uppklädnad men somnade hemma i soffan efter att vi råkat slå på six feet under). Och vi promenerade flera kilometer om dagen, även om det inte gick så snabbt. Och jag fick flera dagar & kvällar med Alley som jag har längtat ihjäl mig efter. Men så. Nu är det slut på veckan av semester och jag måste sova! Work work work.
Har då precis kommit hem från min första semester! Min och mattias återkomst till Sydney. Sol, olika stränder varje dag, 7$-steaks, tight-ass-tuesdays, korta kjolar & linnen med smala band, vackra människor & långa nätter. Vi hade planerat i ja, ett halvår att åka och fick t.o.m kämpa för att få till samma dagar. Kvällen innan vi åkte blev jag sjuk. När vi kom fram blev jag sjukare.
Eatusiasmen höll i sig över att vara framme dock så vi skyndade oss till Cogee, strand nummer ett. Spenderade timmar i strålande sol (med solfaktor 55 och en lång klänning på mig) fast jag började få utslag över både benen och armarna (och lyckades få en alldeles fruktansvärd solbränna mitt defens till trots). Tappade sedan all ebergi och det tog nästan tre dagar innan jag kunde släpa mig upp ur liggande ställning och ta mig till den dyra doktorn, få reda på att det var en allergisk reaktion mot något, och vidare betala mer dyr medicin. Efter att ha blivit ännu sjukare i några dagar blev jag frisk, dagen innan jag skulle åka hem. Det blev ingen mer strand utom när Mattias & Scott tvingade med mig till en av dom finaste stränderna jag sett men så fort vi kom fram började jag att grina som en liten unge av utmattning & hopplöshet. Det enda jag längtade efter var att vara ensam i ett kallt mörkt rum inomhus. Nu är jag äntligen det, hemma i lilla Doha. Nu vill jag ioförsig vara tillbaka på stranden för nu är jag frisk men istället ska jag sova för att vakna till en double-sector slut-destination Calicut.
Fint att hälsa på i min favoritstad dock, allt kan ju inte alltid bli som man vill så det blev varken kjolar eller linnen utan jag höll mitt mode rätt halal med stor solhatt á la Gaga och långärmat. Inte så långa nätter eftersom energin inte fanns & ingen 7$-steak för ekonomin är plötsligt stark igen och dom hade förvandlats till 17$-steaks. Annars var allt som vanligt. Lite nya väggmålningar i området och såklart helt ny personal på mitt gamla jobb. Antagligen set number femton. Blev erbjuden mitt gamla jobb tillbaka när jag stannade förbi på en kindpuss. Nej tack. Bästa kvällen var när jag och mattias klädde upp oss och gick till operahuset för en dos kultur (skulle vidare ut i vår uppklädnad men somnade hemma i soffan efter att vi råkat slå på six feet under). Och vi promenerade flera kilometer om dagen, även om det inte gick så snabbt. Och jag fick flera dagar & kvällar med Alley som jag har längtat ihjäl mig efter. Men så. Nu är det slut på veckan av semester och jag måste sova! Work work work.
söndag 2 januari 2011
Hemstaden.
Hem från fristaden. Sundsvall.
I onsdagsmorse gick jag och lade mig alldeles för sent bara för att som alltid bli väckt av Mattias och släpad på lunch ett par timmar senare. Använde luckan i min minimum-rest för att äta en stek med honom & Marton på applebys och planerade att åka och stor-handla på Carrefour dagen efter, den näst sista dagen 2010.
Insåg, igen att jag hade tre helt lediga dygn och Marton övertalade mig att åka hem vilket jag skeptiskt övervägt några dagar innan men beslutat varit onödigt då jag vill ha hela lönen på semestern, behöver sova & hade lovat isabela att fira nyår med henne i någon slags sympati-rest som jag egentligen inte hade. Dock hann jag knappt tänka pros & cons innan jag hade både exit-permit och biljetter tur & retur Stockholm. Packade klurigt ombyte och åkte iväg till Pewshava, Pakistan.
22 timmar senare, 36 timmar sömnlösa timmar & ett gäng koppar kaffe efter mitt wakeup-call, låg jag i bergeforsen och kollade på Lilla Sjöjungfrun med min syster. Vaknade på förmiddagen, åkte en halv mil längdskidor och åt tacos-lunch med mormor, morfar, brorsorna syrran & mamma innan jag packade mina väskor och åkte in till stan. Hann med en milkshake på McDonalds med Gustaf innan hans tåg till Stockholm gick och dumpade resväskorna på min gamla chefs kontor och pussades och kramades med mina favorit-nyårs-jobbande gamla arbetskamrater.
Efter att ha bytt om lånandes Alice garderob & ett glas champagne med favvis-chefen mötte jag Mange & Johan Skog på avenyn där vi lyckades få ett bord och slukade en trerätters, skålade champagne, husets röda & några öl. Joggade med in på memento för en snabb skål sedan tillbaka till Alice & Victor innan vi i samlad trupp utrustade med cigarrer gick mot hamnen.
Blev tyvärr naiv & romantisk som det brukar bli och trodde att jag skulle hitta Oliver i vimlet men hamnade omkull ensam i snön på tolvslaget. Besviken och genomblöt återvände jag genom bakvägen till jobbet och myste igen med mina bästa kockar, greker och hovmästare innan jag fick för mig att halka vidare till en fest jag lovat att gå på.
Drack en kopp te och kände mig alldles onödigt tjurig och ensam fast jag verkligen inte var ensam. Kan ha varit lite övertrötthet plus inbillad övergivenhet som låg bakom det. Men kvällen slutade äntligen, och tyvärr med årets första Oliver-bråk. Jag ska se till att det blir det sista.
Lyckades sova några timmar innan jag äntligen träffade Hanna & fina Isse, handlade chips & dip och somnade på golvet framför film med alice & victor, packade väskorna igen och rusade till tågstationen för en bite-line-avskedsmiddag och nu ska jag bara byta tåg i Gävle, vänta på flyget till Frankfurt, byta till Doha och sedan, imorgonkväll, om lite drygt tjugo timmar ska jag, insallah, vara hemma i Bin Mahmoud 8 igen.
Ska ta mig i kragen och fira Libans födelsedag och sedan göra min sista flight innan semestern. Om jag inte hade varit tvungen att åka till Bangalore hade jag kunnat vara hemma i en vecka.
Over & out. Är strax i söderhamn och ska powernappa innan det är dags att hoppa av.
Hem från fristaden. Sundsvall.
I onsdagsmorse gick jag och lade mig alldeles för sent bara för att som alltid bli väckt av Mattias och släpad på lunch ett par timmar senare. Använde luckan i min minimum-rest för att äta en stek med honom & Marton på applebys och planerade att åka och stor-handla på Carrefour dagen efter, den näst sista dagen 2010.
Insåg, igen att jag hade tre helt lediga dygn och Marton övertalade mig att åka hem vilket jag skeptiskt övervägt några dagar innan men beslutat varit onödigt då jag vill ha hela lönen på semestern, behöver sova & hade lovat isabela att fira nyår med henne i någon slags sympati-rest som jag egentligen inte hade. Dock hann jag knappt tänka pros & cons innan jag hade både exit-permit och biljetter tur & retur Stockholm. Packade klurigt ombyte och åkte iväg till Pewshava, Pakistan.
22 timmar senare, 36 timmar sömnlösa timmar & ett gäng koppar kaffe efter mitt wakeup-call, låg jag i bergeforsen och kollade på Lilla Sjöjungfrun med min syster. Vaknade på förmiddagen, åkte en halv mil längdskidor och åt tacos-lunch med mormor, morfar, brorsorna syrran & mamma innan jag packade mina väskor och åkte in till stan. Hann med en milkshake på McDonalds med Gustaf innan hans tåg till Stockholm gick och dumpade resväskorna på min gamla chefs kontor och pussades och kramades med mina favorit-nyårs-jobbande gamla arbetskamrater.
Efter att ha bytt om lånandes Alice garderob & ett glas champagne med favvis-chefen mötte jag Mange & Johan Skog på avenyn där vi lyckades få ett bord och slukade en trerätters, skålade champagne, husets röda & några öl. Joggade med in på memento för en snabb skål sedan tillbaka till Alice & Victor innan vi i samlad trupp utrustade med cigarrer gick mot hamnen.
Blev tyvärr naiv & romantisk som det brukar bli och trodde att jag skulle hitta Oliver i vimlet men hamnade omkull ensam i snön på tolvslaget. Besviken och genomblöt återvände jag genom bakvägen till jobbet och myste igen med mina bästa kockar, greker och hovmästare innan jag fick för mig att halka vidare till en fest jag lovat att gå på.
Drack en kopp te och kände mig alldles onödigt tjurig och ensam fast jag verkligen inte var ensam. Kan ha varit lite övertrötthet plus inbillad övergivenhet som låg bakom det. Men kvällen slutade äntligen, och tyvärr med årets första Oliver-bråk. Jag ska se till att det blir det sista.
Lyckades sova några timmar innan jag äntligen träffade Hanna & fina Isse, handlade chips & dip och somnade på golvet framför film med alice & victor, packade väskorna igen och rusade till tågstationen för en bite-line-avskedsmiddag och nu ska jag bara byta tåg i Gävle, vänta på flyget till Frankfurt, byta till Doha och sedan, imorgonkväll, om lite drygt tjugo timmar ska jag, insallah, vara hemma i Bin Mahmoud 8 igen.
Ska ta mig i kragen och fira Libans födelsedag och sedan göra min sista flight innan semestern. Om jag inte hade varit tvungen att åka till Bangalore hade jag kunnat vara hemma i en vecka.
Over & out. Är strax i söderhamn och ska powernappa innan det är dags att hoppa av.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)